Dags för förändring?
Här sitter jag och äter lite vita bönor i tomatsås. Som en liten fest skulle man kunna säga.
Jag sitter liksom här och funderar över saker och ting.
Är det dags för att fräscha upp den här gamla bloggen igen? Sommarhalvåret har ju hittills inte bjudit på några toppinlägg här på bloggen, varken från mig eller Johansomfan, så jag funderar på vad som skall ske.
Är det bara att vänta tills hösten och mörkret kommer igen, eller ska vi köra igång med en uppfräschning av det här gamla bloggskrället.
Jag tror nästan det.
Jag funderar på att bjuda in ytterligare en skribent. Jag vill att Hanky.blogg.se ska växa, sprida sig land och rike runt och ju flera som skriver desto bättre.
Den talang som kommer få inbjudan till detta, ( om nu Johan går med på detta.. ) har länge varit sugen på att fläcka ner tangenterna med sina fingrar. Avundsjukan lyste långväga när han fick se att Emely fått skriva här och jag börjar tro det är dags för honom.
En ordvrängare av rang som med talets förmåga ofta stoppar sockor i munnen på sin diskussionsmotståndare.
Ja, det tåls att tänka på det här.
Men jag känner små pustar av vinden som ändrar saker och ting här i världen. Det kanske blåser upp till storm?
/Hank
Jag sitter liksom här och funderar över saker och ting.
Är det dags för att fräscha upp den här gamla bloggen igen? Sommarhalvåret har ju hittills inte bjudit på några toppinlägg här på bloggen, varken från mig eller Johansomfan, så jag funderar på vad som skall ske.
Är det bara att vänta tills hösten och mörkret kommer igen, eller ska vi köra igång med en uppfräschning av det här gamla bloggskrället.
Jag tror nästan det.
Jag funderar på att bjuda in ytterligare en skribent. Jag vill att Hanky.blogg.se ska växa, sprida sig land och rike runt och ju flera som skriver desto bättre.
Den talang som kommer få inbjudan till detta, ( om nu Johan går med på detta.. ) har länge varit sugen på att fläcka ner tangenterna med sina fingrar. Avundsjukan lyste långväga när han fick se att Emely fått skriva här och jag börjar tro det är dags för honom.
En ordvrängare av rang som med talets förmåga ofta stoppar sockor i munnen på sin diskussionsmotståndare.
Ja, det tåls att tänka på det här.
Men jag känner små pustar av vinden som ändrar saker och ting här i världen. Det kanske blåser upp till storm?
/Hank
Tillbaka
Så var man tillbaka i Oslo efter en weekend i Svedala.
Man skulle kunna säga att det var en fantastisk liten semestertripp för vädret var löjligt bra, jag hann med att flyga lite flygplan med Lilla B och Joppe&Limpan ställde till med ett kalas som var förbannat trevligt.
Det som var mindre trevligt var som väntat bussresan tillbaka. Klockan 22.30 avgick vår expressbuss mot Norge och vi anlände här imorse runt 06.00. Jag började jobba 07.00, behöver jag säga mer?
Jag var trött idag, gick på halvfart och lyckades tillochmed somna vid mitt lilla packbord några gånger.
Nu ska jag sova.
/Hank
Man skulle kunna säga att det var en fantastisk liten semestertripp för vädret var löjligt bra, jag hann med att flyga lite flygplan med Lilla B och Joppe&Limpan ställde till med ett kalas som var förbannat trevligt.
Det som var mindre trevligt var som väntat bussresan tillbaka. Klockan 22.30 avgick vår expressbuss mot Norge och vi anlände här imorse runt 06.00. Jag började jobba 07.00, behöver jag säga mer?
Jag var trött idag, gick på halvfart och lyckades tillochmed somna vid mitt lilla packbord några gånger.
Nu ska jag sova.
/Hank
En enkel liten uppdatering
Såhär i sommartider blir det som jag säkert skrivit flera gånger förut, jävligt dåligt med bloggande.
Tiden räcker inte till men jag tänkte i allafall hinna med en liten uppdatering av livet här i Oslo idag.
Jag har nu i snart två veckor slitit på ett boklager, där jag antagligen jobbat med de mest enformiga arbetsuppgifter jag någonsin haft.
Det har varit att klistra över prislappar på 3000 böcker, eller som jag gjort den senaste veckan, packat 2000 böcker i kartongen. Det är som sagt enformigt, men med trevliga arbetskamrater och en uppsluppen stämning kommer man långt och dagarna rinner iväg som en Tuborg Grön på fredagskvällen.
Men nästa vecka bär det av tillbaka till det andra lagret, där jag ska stapla tunga kartonger igen. Känns lite sådär, men ändå bra att stålarna rullar in.
Igårkväll stod fotboll på tapeten då vi i en stor trupp beslagtog en fotbollsplan för att spela landskamp mot en bunt polacker.
De polska arbetsmaskinerna var starka, men vårt svenska finlir lurade iväg dem till korvkiosk-kön och vi bevisade helt klart att Lagerbäck tog ut fel spelare till EM.
Det var ganska tråkigt att skriva detta inlägg så jag lägger nog av nu. Om några timmar väntar Pölsefest här hemma då vi ska klämma i oss oanständiga mängder vegetarisk korv.
Och såklart, i helgen kommer vi till Sverige och Stenbäcken där sommarens fest går av stapeln.
För övrigt utgick Emelys Corner av ren lathet från hennes sida. Någon censur från min och Johans sida finns inte, utan hon ville helt enkelt vänta med hennes textrader till bättre tillfälle.
/Hank
Tiden räcker inte till men jag tänkte i allafall hinna med en liten uppdatering av livet här i Oslo idag.
Jag har nu i snart två veckor slitit på ett boklager, där jag antagligen jobbat med de mest enformiga arbetsuppgifter jag någonsin haft.
Det har varit att klistra över prislappar på 3000 böcker, eller som jag gjort den senaste veckan, packat 2000 böcker i kartongen. Det är som sagt enformigt, men med trevliga arbetskamrater och en uppsluppen stämning kommer man långt och dagarna rinner iväg som en Tuborg Grön på fredagskvällen.
Men nästa vecka bär det av tillbaka till det andra lagret, där jag ska stapla tunga kartonger igen. Känns lite sådär, men ändå bra att stålarna rullar in.
Igårkväll stod fotboll på tapeten då vi i en stor trupp beslagtog en fotbollsplan för att spela landskamp mot en bunt polacker.
De polska arbetsmaskinerna var starka, men vårt svenska finlir lurade iväg dem till korvkiosk-kön och vi bevisade helt klart att Lagerbäck tog ut fel spelare till EM.
Det var ganska tråkigt att skriva detta inlägg så jag lägger nog av nu. Om några timmar väntar Pölsefest här hemma då vi ska klämma i oss oanständiga mängder vegetarisk korv.
Och såklart, i helgen kommer vi till Sverige och Stenbäcken där sommarens fest går av stapeln.
För övrigt utgick Emelys Corner av ren lathet från hennes sida. Någon censur från min och Johans sida finns inte, utan hon ville helt enkelt vänta med hennes textrader till bättre tillfälle.
/Hank
Tv
Det tog ungefär en månad, sen kunde de inte hålla sig längre.
Igår gjorde jag premiär på norsk television genom att visa min nuna under ett reportage på 19:00 nyheterna.
Det som jag och Ronny visar upp i bakgrunden är en växling av vagn enligt skolboken. En tom vagn byts mot en full i en glänsande studie av arbetsteknik.
Sen att inslaget handlar om arbetande polacker här i Oslo är en annan sak.
Jag vet att min tvkarriär börjar nu!
Titta här om ni vill!
NRK - Dagsrevyen.
/Hank
Igår gjorde jag premiär på norsk television genom att visa min nuna under ett reportage på 19:00 nyheterna.
Det som jag och Ronny visar upp i bakgrunden är en växling av vagn enligt skolboken. En tom vagn byts mot en full i en glänsande studie av arbetsteknik.
Sen att inslaget handlar om arbetande polacker här i Oslo är en annan sak.
Jag vet att min tvkarriär börjar nu!
Titta här om ni vill!
NRK - Dagsrevyen.
/Hank
Vem skrattar nu?
Folk brukar tycka att jag är fjompig och fjantig när jag berättar om att jag är lite rädd för karuseller.
Jag har alltid klarat snurriga attraktioner bra, för jag antar att jag tycker det är roligt när det snurrar i mitt huvud, men sätter jag mig i en berg-och dalbana skiter jag ner mig på sekunden.
För att inte tala om Fritt Fall, som jag i min dårskap försökt mig på två gånger, vilka båda två gånger resulterade i ren panik, gråten i halsen och dödsångesten i vitögat.
Rädslan för Berg-och dalbanan vet jag var den kommer ifrån.
När jag var liten byggde min bror och jag en egen bana hemma på gården. Vi använde en gammal barnvagn och brädor som är urfrästa på en kanten. Vet inte vad det heter, även fast jag är snickarson.
Iallafall bildades vid sammasättning av brädorna ett slags spår i vilket barnvagnshjulet skulle passa perfekt.
Vi skulle starta banan från vårat berg, som var ett berg på den tiden man var liten, och sluta nere på grusgången. En hissnande resa när man var ett litet glin och jag blev först ut.
Klart vagnjäveln spårade ur och jag skrapade upp mina ben så blodet rann.
Det var då jag bestämde att jag aldrig skulle gilla berg-och dalbanor.
Så, som sagt. Feghenke som inte åker karuseller!
Men titt som tätt ramlar det ner ett plåtskrälle och jag får mera vatten på min kvarn.
Som nu!
30 stycken till sjukhus på Liseberg efter att antagligen ett hjullager gått sönder.
Jag känner paniken för de som satt i karusellen. Det är samma känsla som jag alltid har när jag sätter mig i en tokig åkattraktion, att jag ska dö.
Elsa och Linn minns väl vår vansinnnesfärd på Cityfesten i Gävle förra sommaren då jag lyckligt nog undkom med en stukad fot. Hade jag haft lite mer otur hade den polska karusellen slitit av mig halva benet.
Så, efter ännu en olycka med nöjesfältmaskiner meddelar jag nu min avgång grån karusellvärlden.
Jag kommer härmed att avböja alla medbjudningar på karusellresor.
Jag har gjort mitt val och jag vet att jag kommer trivas med det. Jag är vuxen nu och kan ta till andra medel för att få mitt huvud att snurra.
/Hank
Jag har alltid klarat snurriga attraktioner bra, för jag antar att jag tycker det är roligt när det snurrar i mitt huvud, men sätter jag mig i en berg-och dalbana skiter jag ner mig på sekunden.
För att inte tala om Fritt Fall, som jag i min dårskap försökt mig på två gånger, vilka båda två gånger resulterade i ren panik, gråten i halsen och dödsångesten i vitögat.
Rädslan för Berg-och dalbanan vet jag var den kommer ifrån.
När jag var liten byggde min bror och jag en egen bana hemma på gården. Vi använde en gammal barnvagn och brädor som är urfrästa på en kanten. Vet inte vad det heter, även fast jag är snickarson.
Iallafall bildades vid sammasättning av brädorna ett slags spår i vilket barnvagnshjulet skulle passa perfekt.
Vi skulle starta banan från vårat berg, som var ett berg på den tiden man var liten, och sluta nere på grusgången. En hissnande resa när man var ett litet glin och jag blev först ut.
Klart vagnjäveln spårade ur och jag skrapade upp mina ben så blodet rann.
Det var då jag bestämde att jag aldrig skulle gilla berg-och dalbanor.
Så, som sagt. Feghenke som inte åker karuseller!
Men titt som tätt ramlar det ner ett plåtskrälle och jag får mera vatten på min kvarn.
Som nu!
30 stycken till sjukhus på Liseberg efter att antagligen ett hjullager gått sönder.
Jag känner paniken för de som satt i karusellen. Det är samma känsla som jag alltid har när jag sätter mig i en tokig åkattraktion, att jag ska dö.
Elsa och Linn minns väl vår vansinnnesfärd på Cityfesten i Gävle förra sommaren då jag lyckligt nog undkom med en stukad fot. Hade jag haft lite mer otur hade den polska karusellen slitit av mig halva benet.
Så, efter ännu en olycka med nöjesfältmaskiner meddelar jag nu min avgång grån karusellvärlden.
Jag kommer härmed att avböja alla medbjudningar på karusellresor.
Jag har gjort mitt val och jag vet att jag kommer trivas med det. Jag är vuxen nu och kan ta till andra medel för att få mitt huvud att snurra.
/Hank
Onda ögon
Idag klev jag in på ett nytt arbete som ska sysselsätta mig resten av veckan.
Det är ett nytt lager som fångat in mig och nu står jag och donar med böcker. Min första uppgift var att lägga i ett papper i en bok, eller inte en bok, utan ett papper i ca 500 böcker.
Det är ett ganska enformigt arbete, men ändå helt ok så här efter första dagen.
Men det var när jag skulle på lunch jag höll på stryka med.
Imorse när jag anlände fick jag börja med "papper-i-boken-uppgiften" direkt, helt utan genomgång av arbetsplatsen, så jag skulle ensam leta mig till matsalen när klockan hade slagit lunch.
Jag hade spanat in en dörr som jag trodde var rätt och styrde således min kosa ditår, men när jag korsat hälften av lagerlokalen möter jag en truck.
Själva trucken kändes inte så farlig och det var inte den som höll på att ha ihjäl mig, utan det var truckens förare.
En man i 40-års åldern, bastant till storleken, spände hatiska ögonen när jag stod där mitt på lagergolvet.
Jag stannade upp.
Han stannade trucken framför mig.
-Hei, Hei! sa jag på trevlig norska och försökte se trevlig ut.
-Kan jag hjälpa dig? tror jag han svarade mig.
Det blev ett kallt ögonblick, tiden stod stilla och jag kände att jag gjort något fel. Hans ögon smalnade och synade mig grundligt.
-Nå?, slängde han argt ur sig medan mitt liv passerade i i min hjärna.
Jag skulle dö. Jag kände det in i benmärgen.
Den arga truckföraren skulle knöla ihop mig som en liten boll, lyfta upp mig på truckens gafflar och köra iväg mig mot återvinningen.
Jag svalde och sade osäkert att jag försökte hitta till matsalen, eftersom jag inte hittar så bra på min första dag.
Han grymtade och pekade på golvet där jag stod.
-Gå ALDRIG här igen, sade han. Det är förbjudet område för dig.
Jag förstod ingenting men truckmannen fortsatte att förklara att detta var ett livsfarligt område då truckar far runt där som Corvetter på Autobahn.
Jag bad om ursäkt igen, men det verkade inte hjälpa. Han grymtade och flåsade och hur jag än försökte förklara att jag ej blivit informerad om detta så glodde han bara med sina glosoppaögon på mig.
Han började sakta rulla iväg på sin truck.
-Kom ihåg det här, var det han avslutade med innan han försvann in bland lagrets hyllor.
Kvar stod jag på den förbjudna marken och skakade.
Med lätta små steg smög jag mig in bland hyllor och sedan in på säkert område i matsalen.
Det finns ingen chans att jag tar samma väg till lunchen imorgon.
/Hank
Det är ett nytt lager som fångat in mig och nu står jag och donar med böcker. Min första uppgift var att lägga i ett papper i en bok, eller inte en bok, utan ett papper i ca 500 böcker.
Det är ett ganska enformigt arbete, men ändå helt ok så här efter första dagen.
Men det var när jag skulle på lunch jag höll på stryka med.
Imorse när jag anlände fick jag börja med "papper-i-boken-uppgiften" direkt, helt utan genomgång av arbetsplatsen, så jag skulle ensam leta mig till matsalen när klockan hade slagit lunch.
Jag hade spanat in en dörr som jag trodde var rätt och styrde således min kosa ditår, men när jag korsat hälften av lagerlokalen möter jag en truck.
Själva trucken kändes inte så farlig och det var inte den som höll på att ha ihjäl mig, utan det var truckens förare.
En man i 40-års åldern, bastant till storleken, spände hatiska ögonen när jag stod där mitt på lagergolvet.
Jag stannade upp.
Han stannade trucken framför mig.
-Hei, Hei! sa jag på trevlig norska och försökte se trevlig ut.
-Kan jag hjälpa dig? tror jag han svarade mig.
Det blev ett kallt ögonblick, tiden stod stilla och jag kände att jag gjort något fel. Hans ögon smalnade och synade mig grundligt.
-Nå?, slängde han argt ur sig medan mitt liv passerade i i min hjärna.
Jag skulle dö. Jag kände det in i benmärgen.
Den arga truckföraren skulle knöla ihop mig som en liten boll, lyfta upp mig på truckens gafflar och köra iväg mig mot återvinningen.
Jag svalde och sade osäkert att jag försökte hitta till matsalen, eftersom jag inte hittar så bra på min första dag.
Han grymtade och pekade på golvet där jag stod.
-Gå ALDRIG här igen, sade han. Det är förbjudet område för dig.
Jag förstod ingenting men truckmannen fortsatte att förklara att detta var ett livsfarligt område då truckar far runt där som Corvetter på Autobahn.
Jag bad om ursäkt igen, men det verkade inte hjälpa. Han grymtade och flåsade och hur jag än försökte förklara att jag ej blivit informerad om detta så glodde han bara med sina glosoppaögon på mig.
Han började sakta rulla iväg på sin truck.
-Kom ihåg det här, var det han avslutade med innan han försvann in bland lagrets hyllor.
Kvar stod jag på den förbjudna marken och skakade.
Med lätta små steg smög jag mig in bland hyllor och sedan in på säkert område i matsalen.
Det finns ingen chans att jag tar samma väg till lunchen imorgon.
/Hank
Emelys Corner
My name is Emely and I like to party. Tog ni den referensen?
Så ful som jag är på bilden i ett inlägg nedan är jag inte. Och Steffo T, inget med mig är gay vill jag lova. Nu när jag sitter och skriver här sitter Strumpan och Gullan och spelar fotboll. Det är inte Fifa, nåt annat. Couldn’t care less som man säger. Strumpan, det är Henke det. Eller KPKPP som vi kallar honom när vi vill skoja till det lite. KnullProffsetKrantz med PansarPungen. Haha! Skojsigt, inte sant? SkallePer kallar vi honom när vi pratar bakom hans rygg.
Johan däremot kallar vi mest Gullan när vi vill att han ska sluta gnälla. Eller Wallter, när han hostar sådär rossligt ni vet?
Anywho. Idag hände det som Strumpan och Gullan tjatat och gnatat om. I veckor har dom gett mig puppy-ögonen och sagt ”snälla!” med sin allra lenaste stämma. Så idag gick vi äntligen på Sex & the City filmen. Jag fick ta fram skämskudden flera gånger. Trodde att vi äntligen skulle få lite amerikansk feel-good. Vi har nämligen svensk filmfestival här i vårt lilla hem. Vi var trötta på dåliga svenska filmer. Har sett Om Inte, Stockholm Boogie (varför gillar alla den värdelösa rullen?) och Järnets Änglar. Den filmen hade Johan laddat ner och längtat efter, KPK likaså. Den handlar om tre kvinnor nånstans norrut i Sverige. Under filmens gång vänder sig Henke och Johan mot varandra med förundrade miner. Vilka fantastiskt nyanserade kvinnoporträtt! Utbrister Henke. Johan och Henke faller in i djupa diskussioner om ödet, livet och framtiden. Johan understryker vikten av ”carpe diem”, eller ”fånga dagen”. Vi det här laget ligger jag redan och sover.
En annan sak vi brukar underhålla hos med här i vårt hem när vi inte dricker öl eller kollar på cp-dåliga filmer är kortspel. Jag och Henke har just blivit introducerade för Janif som är skitkul. Haha, ni skulle varit med häromdagen. SkallePer skulle skriva ner poängen, och använde sig av första bokstaven i varje deltagares namn. Ni skulle sett hans ansikte när det sken upp som en sol och bländade oss när han insåg att våra bokstäver bildade ett HEJ.
Henke, Emely och Johan. HEJ-kollektivet. Han var så lycklig.
Jag känner att jag inte riktigt utnyttjat detta utrymmet till fullo. Borde kommit på mer smaskiga saker att berätta. Typ när Henke plattade Johans hår inför en utekväll till ljudet från Det Vackraste av Cecilia Wennersten. Eller berätta hur Henke fnittrar i sömnen eller om Johans snarkande. Berätta om deras oklara crushes. Fast riktiga då. Inte komma på random old men och anklaga mig för att vara kåt. Men jag avstår.
Avslutningsvis ska jag säga att jag aldrig känt mig så tjejig som här, omgiven av testosteron. Analyserar sms och sånt där. Men Strumpan och Gullan ställer upp. Berättar det från killens sida. Strumpan och Gullan förstår.
Det är bra. Nu ska vi titta på Rederiet. Eller en film. Eller spela Janif. Vi har inte bestämt oss än, och det är spännande.
//Emely
Så ful som jag är på bilden i ett inlägg nedan är jag inte. Och Steffo T, inget med mig är gay vill jag lova. Nu när jag sitter och skriver här sitter Strumpan och Gullan och spelar fotboll. Det är inte Fifa, nåt annat. Couldn’t care less som man säger. Strumpan, det är Henke det. Eller KPKPP som vi kallar honom när vi vill skoja till det lite. KnullProffsetKrantz med PansarPungen. Haha! Skojsigt, inte sant? SkallePer kallar vi honom när vi pratar bakom hans rygg.
Johan däremot kallar vi mest Gullan när vi vill att han ska sluta gnälla. Eller Wallter, när han hostar sådär rossligt ni vet?
Anywho. Idag hände det som Strumpan och Gullan tjatat och gnatat om. I veckor har dom gett mig puppy-ögonen och sagt ”snälla!” med sin allra lenaste stämma. Så idag gick vi äntligen på Sex & the City filmen. Jag fick ta fram skämskudden flera gånger. Trodde att vi äntligen skulle få lite amerikansk feel-good. Vi har nämligen svensk filmfestival här i vårt lilla hem. Vi var trötta på dåliga svenska filmer. Har sett Om Inte, Stockholm Boogie (varför gillar alla den värdelösa rullen?) och Järnets Änglar. Den filmen hade Johan laddat ner och längtat efter, KPK likaså. Den handlar om tre kvinnor nånstans norrut i Sverige. Under filmens gång vänder sig Henke och Johan mot varandra med förundrade miner. Vilka fantastiskt nyanserade kvinnoporträtt! Utbrister Henke. Johan och Henke faller in i djupa diskussioner om ödet, livet och framtiden. Johan understryker vikten av ”carpe diem”, eller ”fånga dagen”. Vi det här laget ligger jag redan och sover.
En annan sak vi brukar underhålla hos med här i vårt hem när vi inte dricker öl eller kollar på cp-dåliga filmer är kortspel. Jag och Henke har just blivit introducerade för Janif som är skitkul. Haha, ni skulle varit med häromdagen. SkallePer skulle skriva ner poängen, och använde sig av första bokstaven i varje deltagares namn. Ni skulle sett hans ansikte när det sken upp som en sol och bländade oss när han insåg att våra bokstäver bildade ett HEJ.
Henke, Emely och Johan. HEJ-kollektivet. Han var så lycklig.
Jag känner att jag inte riktigt utnyttjat detta utrymmet till fullo. Borde kommit på mer smaskiga saker att berätta. Typ när Henke plattade Johans hår inför en utekväll till ljudet från Det Vackraste av Cecilia Wennersten. Eller berätta hur Henke fnittrar i sömnen eller om Johans snarkande. Berätta om deras oklara crushes. Fast riktiga då. Inte komma på random old men och anklaga mig för att vara kåt. Men jag avstår.
Avslutningsvis ska jag säga att jag aldrig känt mig så tjejig som här, omgiven av testosteron. Analyserar sms och sånt där. Men Strumpan och Gullan ställer upp. Berättar det från killens sida. Strumpan och Gullan förstår.
Det är bra. Nu ska vi titta på Rederiet. Eller en film. Eller spela Janif. Vi har inte bestämt oss än, och det är spännande.
//Emely
I curse the day you were born...
Såg nyss Sex and the City-firren..
Så här såg Hank och Emely ut efteråt.
Nu går vi vidare och låtsas som att DET aldrig hänt.
//Johansomfan
Så här såg Hank och Emely ut efteråt.
Nu går vi vidare och låtsas som att DET aldrig hänt.
//Johansomfan
Fräscht och Fräsigt
Igårkväll blev det en spontanutgång, vilket resulterade i tidig hemgång på stappliga ben. Men innan dess hann vi med att besöka några små pittoreska uteställen.
Det som svetsade sig fast på mina hornhinnor igår var ett stilistiskt modedrag hos en ung grabb som fick mig att vrida mig i lite obehag.
Han körde den lite avslappnade stilen, såg somrig och fräsch ut med sina lite baggybyxor och skärmmössa. Men han hade ett ess i rockärmen, en liten godispåse för det diabetessjuka barnet. I sin bakficka hade han slarvigt stoppat ner en Kalle Anka-pocket, så den stack upp till hälften så att man gott och väl kunde se att det var just en Kallepocket han gick runt med.
Jag vet att han inte läser Kalle.
Det var ett trick, ett billigt trolleri för att se lite crazy ut.
Innan han gick ut stoppade han ner den i sin bakficka, vände och speglade sig och tänkte: "Ikväll blir det ligga, det vet man ju".
Synd bara att hans idé inte gick hem riktigt. Så jävla häftig och intressant blev han inte, inte i våra ögon i allafall. Man blir inte så "crazy" för att man har en Kallepocket i fickan. Vilken bok som helst och jag hade inte reagerat alls, men just att det var Kalle Anka fick mig att se att det var en accessoar för honom. En töntig jävla accessoar.
Nu ska jag sluta leka Hitler och klaga.
Lördag står på tapeten och vem vet vad kvällen bjuder på.
Förhoppningsvis vinner jag på lotto och blir miljonär, tar en en taxi till Sverige och Stureplan där jag skjuter champagnekorkar i framstjärten på Alice Bah.
Imorgon, söndag, så blir det världspremiär här på Hanky.blogg.se. Då slås nämligen portarna upp för vår sommarskribent Emely, som varje söndag får sitt eget inlägg. Så, trevlig lördag på er alla och kika in på Emely´s Corner imorgon.
/Hank
Det som svetsade sig fast på mina hornhinnor igår var ett stilistiskt modedrag hos en ung grabb som fick mig att vrida mig i lite obehag.
Han körde den lite avslappnade stilen, såg somrig och fräsch ut med sina lite baggybyxor och skärmmössa. Men han hade ett ess i rockärmen, en liten godispåse för det diabetessjuka barnet. I sin bakficka hade han slarvigt stoppat ner en Kalle Anka-pocket, så den stack upp till hälften så att man gott och väl kunde se att det var just en Kallepocket han gick runt med.
Jag vet att han inte läser Kalle.
Det var ett trick, ett billigt trolleri för att se lite crazy ut.
Innan han gick ut stoppade han ner den i sin bakficka, vände och speglade sig och tänkte: "Ikväll blir det ligga, det vet man ju".
Synd bara att hans idé inte gick hem riktigt. Så jävla häftig och intressant blev han inte, inte i våra ögon i allafall. Man blir inte så "crazy" för att man har en Kallepocket i fickan. Vilken bok som helst och jag hade inte reagerat alls, men just att det var Kalle Anka fick mig att se att det var en accessoar för honom. En töntig jävla accessoar.
Nu ska jag sluta leka Hitler och klaga.
Lördag står på tapeten och vem vet vad kvällen bjuder på.
Förhoppningsvis vinner jag på lotto och blir miljonär, tar en en taxi till Sverige och Stureplan där jag skjuter champagnekorkar i framstjärten på Alice Bah.
Imorgon, söndag, så blir det världspremiär här på Hanky.blogg.se. Då slås nämligen portarna upp för vår sommarskribent Emely, som varje söndag får sitt eget inlägg. Så, trevlig lördag på er alla och kika in på Emely´s Corner imorgon.
/Hank
Min högsta önskan just precis nu..
.. är att Rett in Bar presenterar Powerblade live ikväll!
//Johansomfan
"Crazy and fun, in the boyrooms one more time, that´s were it all begun"
//Johansomfan
"Crazy and fun, in the boyrooms one more time, that´s were it all begun"
Deo från Lidl
Jag har alltid haft en negativ inställning mot Lidl. Hela tanken med att köpa tyska produkter för en spottstyvel rimmar illa i min mun, men när man struttar runt som student lockar ändå Lidl med sina lågpriser.
Och flera gånger har jag fallit för lockelsen genom att inhandla billiga pasta och andra basvaror på Dieter Schwarz imperium, något som låtit mig smita hem några kronor rikare än om jag gått på ICA.
Men så för några veckor sedan, nästan precis innan den stora färden till Oslo skedde, så gick jag och Johan runt på Lidl i Spånga.
Vi båda insåg när vi stod vid hudprodukterna att vi båda snart skulle få slut på deodorant.
- Här finns en billig, utbrister en av oss och plockar upp en blå liten deo som tydligen ska innehålla aloevera. Vi high-fivar, inhandlar deo och beger oss sen hem utan att tänka mer på den saken.
Men nu.
Vår tvättmaskin är fungerande igen och vi tvättar vitt.
När maskinen snurrat klart och vi börjar hänga plaggen upptäcker vi märkliga fläckar. Under armarna har breda, brunsvarta fläckar uppstått, något som ser förbannat äckligt ut. Som om man skulle svettas matolja.
Lite panik uppstår, eftersom nästan alla vita plagg har samma fläckar och efter att ha kört dem i tvättis en gång till fortfarande förgyller tröjorna med armhålsfläckar.
Så nu sitter vi här, utan vita tröjor och vi skyller inte på någon annan är på Lidl. Den där jävla deon måste ha innehållit någon extra krydda som likt hemligt bläck bara kommer fram efter en viss procedur.
Det hemliga svettbläcket i deon från Lidl kom fram efter att man tvättat.
/Hank
Och flera gånger har jag fallit för lockelsen genom att inhandla billiga pasta och andra basvaror på Dieter Schwarz imperium, något som låtit mig smita hem några kronor rikare än om jag gått på ICA.
Men så för några veckor sedan, nästan precis innan den stora färden till Oslo skedde, så gick jag och Johan runt på Lidl i Spånga.
Vi båda insåg när vi stod vid hudprodukterna att vi båda snart skulle få slut på deodorant.
- Här finns en billig, utbrister en av oss och plockar upp en blå liten deo som tydligen ska innehålla aloevera. Vi high-fivar, inhandlar deo och beger oss sen hem utan att tänka mer på den saken.
Men nu.
Vår tvättmaskin är fungerande igen och vi tvättar vitt.
När maskinen snurrat klart och vi börjar hänga plaggen upptäcker vi märkliga fläckar. Under armarna har breda, brunsvarta fläckar uppstått, något som ser förbannat äckligt ut. Som om man skulle svettas matolja.
Lite panik uppstår, eftersom nästan alla vita plagg har samma fläckar och efter att ha kört dem i tvättis en gång till fortfarande förgyller tröjorna med armhålsfläckar.
Så nu sitter vi här, utan vita tröjor och vi skyller inte på någon annan är på Lidl. Den där jävla deon måste ha innehållit någon extra krydda som likt hemligt bläck bara kommer fram efter en viss procedur.
Det hemliga svettbläcket i deon från Lidl kom fram efter att man tvättat.
/Hank
Har ni tänkt på..
.. att om man slickar sig i naveln efter man tränat smakar det oliv?
//Johansomfan
//Johansomfan
Tredje dagen..
.. jag är hemma nu.
Min redan innan väldigt halvhjärtade jobbådra har vid det här laget helt spruckit.
Kom att tänka på en hungrig incident härom småtimmarna. Jag, Steffo och Willow var sugna på pizza. Allt gick till en början helt enligt planerna. Vi (Steffo) beställde, betalade och, med kurrande magar, satt oss för att vänta på läckerheten. Efter sisådär 20 minuter hörde vi en totalt nollställd röst väsa över disken med budskapet att osten var slut, men att det fanns en annan pizzeria dörr-i-dörr där ostlagret förmodligen var mer välplanerat. Sökande efter, om inte en ursäkt, i alla fall någon form av förklaring fann jag endast två döda ögon som påminde om en effekt jag lyckats skapa i Photo Booth.
När Steffos försynta påpekande om att vi redan betalt försöktes att sopas under mattan höll jag på att gå upp i limningarna.
Ska jag köra upp fimparna i röööven på dig, ville jag skrika.
Det slutade med att vi lyckades få tillbaka pengarna, sa hej då och köpte pizzan hos grannen, vilket vi kommer fortsätta att göra. Det värsta är att vi nog inte ens lyckades få till en någolunda effektfyllt outrom utan såg förmodligen mest ut som 3 luggslitna, våta, och väldigt ensamma kattdjur.
Pizzeria som har slut på ost, bara i Oslo mina vänner.
//Johansomfan
Min redan innan väldigt halvhjärtade jobbådra har vid det här laget helt spruckit.
Kom att tänka på en hungrig incident härom småtimmarna. Jag, Steffo och Willow var sugna på pizza. Allt gick till en början helt enligt planerna. Vi (Steffo) beställde, betalade och, med kurrande magar, satt oss för att vänta på läckerheten. Efter sisådär 20 minuter hörde vi en totalt nollställd röst väsa över disken med budskapet att osten var slut, men att det fanns en annan pizzeria dörr-i-dörr där ostlagret förmodligen var mer välplanerat. Sökande efter, om inte en ursäkt, i alla fall någon form av förklaring fann jag endast två döda ögon som påminde om en effekt jag lyckats skapa i Photo Booth.
När Steffos försynta påpekande om att vi redan betalt försöktes att sopas under mattan höll jag på att gå upp i limningarna.
Ska jag köra upp fimparna i röööven på dig, ville jag skrika.
Det slutade med att vi lyckades få tillbaka pengarna, sa hej då och köpte pizzan hos grannen, vilket vi kommer fortsätta att göra. Det värsta är att vi nog inte ens lyckades få till en någolunda effektfyllt outrom utan såg förmodligen mest ut som 3 luggslitna, våta, och väldigt ensamma kattdjur.
Pizzeria som har slut på ost, bara i Oslo mina vänner.
//Johansomfan
Levande, skrikande, skrivande
Hej alla mina små och stora vänner.
Det är jag, världens sämsta bloggare. Minns ni mig. Anyway, jag minns er.
Idag är jag sjukskriven. Jag kunde inte avböja frestelsen att hänga på Hanky och Steffo på söndagssprit. Cava rätare sagt. Söndagsberusning klingar dock otroligt dålig med förmiddagsskift. Så nu sitter jag här. Illamående, trött och smutsig. Men i övrigt ganska gott allmäntillstånd, välmående och lycklig.
En liten tomhet finns dock i min svullna biaframage (orskakad av ett leverne baserat uteslutande på vitt bröd, pasta, fetaost och öl), vad ska jag göra i höst?
Medan jag funderar på det vill jag passa på att publicera ett fotografi av min minsta kompis. Henrik "jag-är-calle-schulmans-mindre-bror" Krantz. Notera att cigarettpaketet totalt tar över hans spröda underarm.
Nu ska jag bada honom. 100 kronor skulle jag få om jag bar in honom i tvättboden och tvagade hans kropp. Eftersom jag också är i behov av en kroppssanering tänkte jag slå två flugor i en smäll. Willow kan få sitta på min tunga under tiden. Borsta tänderna och tvätta sin vän är det nya svart.
//Johansomfan
Det är jag, världens sämsta bloggare. Minns ni mig. Anyway, jag minns er.
Idag är jag sjukskriven. Jag kunde inte avböja frestelsen att hänga på Hanky och Steffo på söndagssprit. Cava rätare sagt. Söndagsberusning klingar dock otroligt dålig med förmiddagsskift. Så nu sitter jag här. Illamående, trött och smutsig. Men i övrigt ganska gott allmäntillstånd, välmående och lycklig.
En liten tomhet finns dock i min svullna biaframage (orskakad av ett leverne baserat uteslutande på vitt bröd, pasta, fetaost och öl), vad ska jag göra i höst?
Medan jag funderar på det vill jag passa på att publicera ett fotografi av min minsta kompis. Henrik "jag-är-calle-schulmans-mindre-bror" Krantz. Notera att cigarettpaketet totalt tar över hans spröda underarm.
Nu ska jag bada honom. 100 kronor skulle jag få om jag bar in honom i tvättboden och tvagade hans kropp. Eftersom jag också är i behov av en kroppssanering tänkte jag slå två flugor i en smäll. Willow kan få sitta på min tunga under tiden. Borsta tänderna och tvätta sin vän är det nya svart.
//Johansomfan
Norsk säkerhet
Ute vid mitt jobb har man anlitat "Hafslund Sikkerhet" för att beskydda sig mot tjyvar och banditer. Jag tror Hafslund inte är det bästa valet.
Jag brast ut i vilt skratt när jag såg skylten. Jag inser att hafs kanske inte har samma betydelse här, men det är likväl förbannat roligt.
Hafslund tar inte sitt jobb på allvar känns det som. De kommer och kollar igenom området lite halvbra sådär. Har de Tv-övervakning ska man vara glad om de ens kommer ihåg att titta och filma allt. De har ingen struktur eller ordning i sin övervakning.
Jag tror deras dotterbolag heter "Slarvpelle - Låssmed", eller "Klantjävel - Flyttfirma".
Om man nu ska välja vaktbolag, så tar man väl det med det "vaktigaste" namnet. Något som känns hårt och rejält.
Inte fan väljer man Hafslund, som halvblind går runt med trasiga byxor hemma på gården och letar smörblommor istället för att sköta sin övervakningsfirma.
Fast när då väl ett inbrott skett och man står och tittar på det stora uppklippta hålet i stänglset kan man vända sig mot Hafslund och säga till honom;
-Åhh, din tok! Du har då ingen koll du Hafslund!
Och så låtsasboxar man honom på axeln innan man går tillbaka in för en kopp kaffé.
/Hank
Kloka Afrikanska Ord
När det blir rast på mitt arbete är jag inte långsam på att springa ut i solen. De jag jobbar med brukar oftast sätta sig i skuggan, något jag inte vill.
Så idag satt jag där med mitt automatkaffe och njöt av solens strålar och 10 minuters rast från kartongerna, då en afrikansk man slår sig ner vid samma bord.
Vi sitter tysta några minuter och vilar i solen innan han utbrister knackigt;
-Om två månader, vi inte ha sol mera. Då det kallt. Snö. Fifan.
Jag stämmer in och nickar. Vi ojar och uschar oss ett tag, innan han går loss rejält. Det som började som vanligt väderprat utvecklades snabbt till en livsdiskussion, om frihet, pengar och religion.
Det var verkligen snabba kast mina damer och herrar och tyvärr snöade han lite för mycket på gud än vad jag velat. Innan dess hade vi kommit överens om att pengar är ett onödigt gissel som bara försvagar oss.
Undra vad vi ska prata om över kaffet imorgon, jag och afrikanen.
/Hank
Så idag satt jag där med mitt automatkaffe och njöt av solens strålar och 10 minuters rast från kartongerna, då en afrikansk man slår sig ner vid samma bord.
Vi sitter tysta några minuter och vilar i solen innan han utbrister knackigt;
-Om två månader, vi inte ha sol mera. Då det kallt. Snö. Fifan.
Jag stämmer in och nickar. Vi ojar och uschar oss ett tag, innan han går loss rejält. Det som började som vanligt väderprat utvecklades snabbt till en livsdiskussion, om frihet, pengar och religion.
Det var verkligen snabba kast mina damer och herrar och tyvärr snöade han lite för mycket på gud än vad jag velat. Innan dess hade vi kommit överens om att pengar är ett onödigt gissel som bara försvagar oss.
Undra vad vi ska prata om över kaffet imorgon, jag och afrikanen.
/Hank
Kartongmannen
Ett löpande band.
Kartonger som kommer från någonstans inne i lokalen åker på bandet och ramlar ner i en av de fyra "rondellerna". Där står jag, Kartongmannen.
Jag kastar ett snabbt getöga på vart kartongen ska. Den kanske ska till Trondheim? Då slänger jag upp den på pallen som ska till Trondheim.
Detta är mitt yrke de kommande dagarna.
Att springa och hämta nerfallande kartonger och stapla dem bra på en pall så de inte välter. Inte så upphetsande, inte så exotiskt.
Det lite tråkiga är att arbetsplatsen var ganska tråkig. Jobbet går ju av sig självt, då jag inbillar mig att jag samtidigt får lite träning då jag far och flänger med ganska tunga paket.
Men mina arbetskamrater är svårpratade norskar och de som vill prata mest är indiskanorrmän, vilka jag inte hör ett ord av vad de säger.
Så jag har mest gått runt tyst idag. Lyft mina kartonger och staplat dem. Önskat att jag hade en ljudbok i örat.
Kartongmannen. Det är jag.
/Hank
Kartonger som kommer från någonstans inne i lokalen åker på bandet och ramlar ner i en av de fyra "rondellerna". Där står jag, Kartongmannen.
Jag kastar ett snabbt getöga på vart kartongen ska. Den kanske ska till Trondheim? Då slänger jag upp den på pallen som ska till Trondheim.
Detta är mitt yrke de kommande dagarna.
Att springa och hämta nerfallande kartonger och stapla dem bra på en pall så de inte välter. Inte så upphetsande, inte så exotiskt.
Det lite tråkiga är att arbetsplatsen var ganska tråkig. Jobbet går ju av sig självt, då jag inbillar mig att jag samtidigt får lite träning då jag far och flänger med ganska tunga paket.
Men mina arbetskamrater är svårpratade norskar och de som vill prata mest är indiskanorrmän, vilka jag inte hör ett ord av vad de säger.
Så jag har mest gått runt tyst idag. Lyft mina kartonger och staplat dem. Önskat att jag hade en ljudbok i örat.
Kartongmannen. Det är jag.
/Hank