Det gör ont

Helvete och Belsebub vad kallt det är ute just nu. Inte så att det är en dag med kyla, utan konstant "frysaskitenursig" väder varje dag.
Men det är bara att försöka se till att hålla sig inne, även om man då och då måste leta sig ut. Fortfarande finns inget internet till vår lilla lya, men kanske Röris styr det idag. Det vore fint, för nu saknar jag faktiskt det.

Annars är det måndag igen och dagarna spenderas mest med skola, bio, och Dallas. Jag var ju nämligen och införskaffade säsong 1 och 2 av den ultimata såpan Dallas och vilken njutning det är. J.R. Ewing är den bästa såpakaraktären för alltid, även om Sue Ellen börjar kröka ner sig mer och mer nu för att bli en bitter, ensam och rävaktig hemmafru på South Fork. Nu har hon börjat flörta med Pamelas bror Cliff Barnes och kommer det ut som nyhetsstoff så kommer nog både J.R. och Jock bli rosenrasande. Även Jock visade prov på sin kärlek till sina söner i ett avsnitt vi såg igår, då Bobby och J.R. störtade med deras privatplan i träsken utanför New Orleans, men som tur var hittade Ray dem med helikopter eftersom J.R. visade prov på överlevnad genom att minnas Jocks tips om att göra tre av något vid kris. Den gamle whiskeyluktande oljemagnaten J.R. hade då tänt tre stycken små brasor som Ray lätt upptäckte med sina falkögon. Det var tur, för hemma på ranchen satt Jock och var vit av oro, med tårar som rann nerför sina kinder, medans Miss Ellie både var orolig för sina söner plus Jocks hjärtproblem.

Ja, Dallas är underbart.

Nä, nu är det snart dags att bege sig ut i kylan igen, för att sedan slå sig ner på bio vid halv tre för att se "Tales from the Gimli Hospital" som har följande handling:

"Torskpomaderad islandsättling som täljer barkfiskar på epidemisjukhus gör nekrofil galen av svartsjuka i långfilmsdebut som gick i New York i åratal."

Låter ju helt fantastiskt och mina förväntningar är på topp.

Bildbevis

Haha, det var ju klart som spadet till korven att vi skulle hamna på stureplan.se
Denna sliskiga sida innehåller nu lite bättre bildmaterial genom bild på mig och Röris, som får fungera som en motvikt till uppknäppta skjortor och solrosolja i håret.

Ja just ja, här är vi! Hahaha...

Sureplans 2-årsjubileum
(ni får scrolla ner en bit innan ögongodiset syns)

Mingel med de fina

Nu har det varit äventyr mina damer och herrar.

Igårkväll begav sig jag och Röris ( nuförtiden Vaktis ) ner mot Stureplans märkliga kvarter. Det hade blivit så att jag lyckats lura till mig två biljetter till tidningen Stureplans 2-års jubileum. Lite fult att luras, men jag tror ingen direkt skadas av det, plus att jag gjorde ju så att den som egentligen skulle ha biljetterna salpp gå.
Så, men några öl i kroppen begav vi oss ner. Inbjudan var fin, i en ask mer rosblad och förvarnade oss att vi skulle få vara på härliga Stureplan, dricka champagne, äte kulinarisk kokkonst samt mingla med makteliten. Det var detta som gjorde mig mest nyfiken, mingla med makteliten, kan det låta bättre?

Vi traskar fram mot vakterna, lite nervösa över att vi kanske är tvugna att uppge falska namn för att komma in, men så var icka fallet. Vi visade våra biljetter och vi var inne. 2 gröngölingar, 2 kalvar på grönbete, 2 borttappad själar bland backslicks och silikon.
Jag begav mig mot baren och beställde två öl, sträckte fram sedeln mot barmannen men han bara skakade på huvudet;
-Det är fri bar ikväll, var hans svar.
Jag började skratta, men beställde sen snabbt in två drinkar, eftersom det kändes asdumt att inte utnyttja sitsen.
Röris och jag minglade runt med stora ögon, pekade och skrattade åt uppknäppte skjortor och viskade om att Runar såg ut att blivit lite tjock. Javisst, vi stod bredvid Runar! Haha, det var en surrealistisk kväll då var rörde oss bland massa kändisar och drack gratis ur baren.
Men som alltid annars så tar allt slut, för klockan 24 släpptes vanligt, "löst", folk in och spriten började då kosta. Då tyckte vi att det var dags att lämna dessa stackars människor åt sig själva och deras stureplans-inavel, så vi åkte hemåt.

Men håll utkik efter oss på stureplan.se eller i deras tidning eftersom jag blev huggen av en fotograf innanför dörren som tog ett par modellbilder på mig. Antar att någon agentur kommer ringa upp mig i veckan och flyga mig till milano för fotosessioner och kokainrally.

Snart, hoppas jag, snart kommer internet, så slipper jag blogga från Kungliga Biblioteket.