Spartips!

Såhär i dåliga tider kan det vara bra med tips om hur man kan smyga åt sig några extra kronor vid månadens slut. Vi upptäckte ett helt fantastiskt sätt igår.

Hade en kasse med burkar som skulle pantas så vi traskade ner till Coop för att göra detta, samt handla några förnödenheter. När nästan hela kassen med pant var klar så sade maskinen stopp. Det var fullt i maskineriet och vi blev ombedda av roboten att invänta personal.
Efter några minuter tröttnade vi och lämnade resterande pant i kassen bredvid autmoaten. Vi tänkte att det säkert finns någon som behöver burkarna mer än oss och kände oss snälla.
När vi handlar färdigt och var på väg ut såg vi att vår kasse stod kvar vid pantautomaten. Vi såg på varandra och tänkte att vi lika gärna kan ta hem burkarna nu och panta dem sen, om nu ingen ville ha dem.
Jag ryckte kassen och vi traskade hem. Bara för att efter några meter märkte jag en skillnad i kassen. Jag tittade ner i den och till min förvåning var det nu mer pant i den än när vi lämnade den.
Jag tittade mig om. Skämdes.

Jag hade just gjort det snålaste man kan göra. Ställa upp en fejkpantkasse vid en trasig automat, så folk tror att maskinen inte fungerar utan att man ska snällt lägga sin pant i kassen. Sen kommer jag och norpar den. Ett riktigt fult trick.
Vi var tvugna att springa hem utifall någon som lagt burkar i kassen såg mig när jag tog den.

Men vi tjänade nog en rejäl hacka på tricket. 4-5 kronor.

/Hank

Att tala offentligt

Linn skrev i sin blogg att hon fick traska upp på en scen och ta emot beröm och applåder, vilket ofta resulterar i röda kinder och lökar under armarna.
Jag kom själv att tänka på en lustig anekdot om ett nära självmord i offentlig pinsamhet jag höll på att utföra för många år sedan.

Under en tillfällig sinnesförvirring följde jag med en kamrat till kyrkan. Det skulle vara någon slags kyrkokonsert och eftersom han utförde samlag med en tjej i kyrkokören bestämde jag mig för att hålla honom sällskap under en kyrksöndag. Det var ett misstag på alla sätt och vis, jag vet och vi glömmer det nu.

Men vad jag inte visste var att prästen i församlingen även skulle spela viktig och prata gud med oss i publiken. Det skulle bli ett långrandigt tal som jag inte alls minns nu, men det jag istället minns var de sekunder jag höll på att skita ner mig på de hårda träbänkarna.
Det skulle till att på något sätt prata med gud och tacka honom för något man hade på hjärtat. Detta utfördes genom att prästen hårdrockspekade på någon i kyrkosalen som då ställde sig upp och tackade gud för något. Prästen hade hunnit peka på kanske tre personer då hans förlängda finger träffade mig mitt mellan ögonen.
Jag ryckte till. Krampade. Min överläpp började fladdra och jag undrade vad i helvetet som var på väg att hända. Skulle jag ställa mig upp? Skulle jag säga att jag inte tror på skägget där uppe och bara var där för att min kamrat pippade en i kören?
Svett började rinna väldigt snabbt under dessa sekunder prästens finger pekade på mig.

Men just som jag helt blankt stirrade ut i tomma intet reste sig en kvinna på raden bakom mig och anförtrodde sig till himlen. Min kramp släppte snabbt och jag insåg såklart att dessa personer som ställt sig upp tillhörde prästen på något sätt och att allt bara var ett spel för gallerierna.
Men just de där sekunderna då min mage hade brasiliansk karneval är fastbränt i mitt huvud. Tänk om jag under all denna förvirring ställt mig upp?
Jag ryser fortfarande av tanken och tackar gud för att jag aldrig mer går i kyrkan.

/Hank



Mycket Fuss

Idag stod det ju klart att det blir kungligt giftemål om cirkus ett år. Ingen kan väl ha undgått det om man inte är totalt avskärmad från någon slags media.
Hela dagen har det varit på radio. Extra nyhetssändningar varje hel- och halvtimme samt soffprogram och analyser. Alla har väntat på detta och det kommer bli en storslagen show.
Men nu känner jag mig lite åsidosatt.

Här är jag. En grabb av folket. Från Ockelbo. Med en ring på fingret och tänkt giftemål inom en snar framtid.
Min blivande fru och jag satt nu här under presskonferensen och undrade lite var all uppståndelse över vår förlovning tagit vägen. Det blev inga extra soffprogram med Daniel Nyhlén och Göran Hägg. Inget godkännande av Alfons Reinfeldt.

Känns som att Daniel och Victoria endast gjorde denna tillkännagörelse bara för att ta bort ännu mera glans från vår förlovning. Som ett sätt att överskina vår vigsel. Men vi tänker slå dem på fingrarna.
Jag, en enkel man av folket från Ockelbo och min finska prinsessa från Göteborg ska utskåpa deras lilla kungabröllop.

/Hank

Aldrig

Igår kom det.
Inte den allmäna pensionen, inte skatteåtebäringen utan ett vidrigt litet brev jag trodde vi var skonade från. Det var ett informationsbrev om ombildning av hyresrätter. Vår gata är utvald att undersökas om de boende är intresserade av att ombilda till bostadsrätter.
Jag sätter ett stort jävla kryss i "Nej, tack."

Jag hoppas verkligen majoriteten av de boende här är inne på samma spår. Annars tänker jag ställa till med ett jävla liv här. Gå på möten, protestera och sätta mig på tvären för denna satans idé. Här ska hyras, inte ägas.

/Hank

Ensamheten

Jag vill slå ett slag för SVT-play.

Häromdagen hade jag nämligen totalt kört fast i studierna och kände ett obestämt sug efter någonting. Efter lite research av suget kom jag fram till att det grundade sig i viljan att se bra dokumentärfilm. Bläddrade runt i SVT-play-arkivet och fann Armbryterskan från Ensamheten. Eftersom jag tragiskt nog inte sett den förr var valet lätt. Redan efter 5 minuter förstod jag att jag inte kunde valt mer rätt. Jesus (spanskt uttal) vad fin den är.

Och JESUS vad hunkig farsan är. Han skulle med lätthet kunna säga åt Burt Reynolds att lägga ner det platta slagträ`t och ställa sig sist i kön.





//Johansomfan

Mando Diao

Borde plugga men sitter istället och lyssnar på Mando Diaos senaste, Give me Fire. Kan inte sluta tänka på att låten You Got Nothing On Me låter som Motörhead på folköl. På ett bra sätt.

//Johansomfan

Datanördhumor



//Johansomfan

Liten värld-fenomenet

Vår press- coh säkerhetschef Muddrarn är i Ockelbo på Kick-off. För att sprida ut denna fantastiska genpool över vårt avlånga land passade hans mor på att åka till Hufvudstaden över helgen.

Jag tog hand om henne. Vi tog ett glas och samtalade om ditten och datten.




//Johansomfan

An offer I can´t refuse

Idag fick jag ett brev. Det var ett brev som välkomnade mig till området, eftersom jag ganska nyligen gjort en adressändring. Jag blev lite spänd. 

Det var något inuti brevet. En present?

 

Jag slet upp det i jakt på presenter och erbjudande och möttes av texten "Känn dig som hemma!"

I bevet låg även min present. En grön nyckel gjord utav plast.

Det var väl snällt tänkte jag. En symbol för min inflytt....

Rafsade vidare i kuvertet och fann några mer papper. Yes! Erbjudanden! 

Så nu får jag helt gratis lämna in och förvara min bildäck under en säsong, samt, håll i er nu, 1000 självhäftande etiketter på en rulle.

 

Ibland är det underbart att leva.

 

/Hank


Ja, det är dom inte.

Jag vet att jag är ute på tunn is nu.

Men är inte Lili&Susie-Lilis uttalande i Aftonbladet (Med reservation för att källan är just Aftonbladet): "Djuren är mina barn" uttalandet av en förlorare?

Eller jag säger så här. Om nån hör mig yttra samma sak ber jag er att cementera mina fötter och långsamt sänka ned mig i lämpligt vattenhål. Ståplats Nybroviken.

//Johansomfan

Som man bör

Jag har ju flyttat till Göteborg och därmed även till ordvitsarnas heliga stad.
Givetvis är jag ju en sån person som försöker smälta in i min miljö, så jag tar skeden dit jag kommer.



/Hank

Insikt

Igår kom jag på att man kan kalla vattnet i toaletten för spolarvätska. Sen fnissade jag.

 

/Hank


Röster i huvudet

Nu är det helg. Så jag presenterar två tv-personligheter som just nu triggar mina känslor.

- Rickard Olsson, Vem vet mest? Jag är vanligtvis inte rädd för sarkasmer och elakheter men jag tycker nog oftast att karln är väldigt osympatisk. Kan inte sluta fundera på vad poängen med detta är. Ett sista krampaktigt tag för SVT att behålla yngre tittare?

- Berättarrösten i Halv åtta hos mig. Den här snubben tar priset. Det var uppriktigt sagt längesedan jag störde mig såhär mycket på någonting. Får mig att vilja göra en Van Gogh och avlägsna hördonen.

//Johansomfan

DubbelHank!

Idag fick jag höra att jag har en dubbelgångare!
Levererade ett paket då mannen som tog emot det undrade om jag sålde semlor på min lediga tid. Jag såg på honom med undrande ögon. Semlor?

För tydligen är det så att det stryker omkring en semleförsäljare..semelförsäljare...Semlaförsäljare...ja, en som säljer semlor, i Kållered.
Jag blir lite nyfiken.
Enligt mannen var vi slående lika, nästan läskigt. Tänk om han ser ut precis som mig. Hur skulle det kännas att se honom med sina semlor? Vad skulle jag tycka om hans utseende? Skulle vi bli vänner?

Jag måste leta på denna grabb som säljer semlor.

/Hank

It´s the sound of the police

Insikten om hur stark viljan att hitta fel hos sina antagonister är slår mig ibland. Är ett liv i full symbios ett utopiskt samhälle? Jag tvivlar starkt på det när jag känner hur bra jag mår när vattnet forsar över min kvarn.

Dom som står för bevattningen idag är pikétpolisen i Malmö (Tryck
här om ni inte förstår vad jag dillar om).

Här har jag gått omkring i villfarelsen att pikétpoliser skulle vara rasistiska, ointelligenta gorillor som gillar proteinpulver och att spöa kärringen.

och PANG. Det var visst så.

Nåja.

Rasistiska i alla fall.

När ena snubben på klassisk inavelsskånska säger nåt i stil med "lilla jävla apajävel" vill jag ju bara långsamt väsa: Det heter apjävel, din dumma dumma människa. Med det är klart. Det är ju inte hans fel att Mammi och Pappi är syskon.

Ps. Jag vet att polisen har ett svårt arbete. Jag kan inte nog understryka hur lite jag, i det här fallet, bryr mig om det.

Tillägg: Hörde nyss på radion att Syndikalistiska Ungdomsföbundet hyllar skokastning mot en israel som hållit föredrag på Stockholm Universitet. Ville bara kommentera hur patetiskt jag finner detta. Tänker på dessa som jag kallar för Nackavänstern, som med stora ord förespråkar sin förträffliga humanism (eller framförallt andras tillkortakommanden i samma ämne) men som skiter knäck vid tanken på att behöva färdas till lokaltrafiknätets slutstationer. Slut.

//Johansomfan

Lustigt

Fick idag se att det finns en hemsida med nästan samma namn som oss här på Hanky.blogg.se.
Det är nämligen såhär att adressen Hanky.se innehåller en gaycommunity där flera bloggar finns. Bland annat Fredrik Federleys.
Lite lustigt skrockar jag.

/Hank

Fear and loathing in Las Vegas

Hittade ett litet klipp som förmodligen är hämtat från Hunter S. Thompsons barndom. Klicka HÄR för att se det (problematik med inbäddning).


//Johansomfan

Cirkus

Jag tror bestämt att jag glömt bort att nämna att jag var på konsert i söndags. Norrköpings egen mygga Markus Krunegård. Han var precis så bra som jag förväntat mig. Trevligt sällskap och en fantastisk lokal (mitt första besök på cirkus) försämrade inte helheten.

Parken var förband. Också dessa herrar var riktigt bra.

Anledningen att jag bemödade mig att skriva var det första förbandet
First Aid Kit. Jag skäms att jag totalt missat dessa fantastiskt unga och talangfulla systrar, då jag så här i efterhand ser att de släppte EP redan i april förra året (På the Knifes bolag). Spelar de tweepop kanske? Jag vet inte, men bra är det. Egentligen för mesigt för mig, men det borde inte hindra er från att lyssna. Gör det sa jag!


//Johansomfan

Kulan

Där jag bor finns en stor kula.
Såhär ser den ut.



/Hank

T9

Om man vill skriva sötaste med hjälp av T9 så blir det rövarte.

Det måste vara det hårdaste jävla teet som finns. Får absinth att smaka fjällbäck.

Att röva är by the way mitt favoritverb.

Vad gillar ni för verb?

//Johansomfan