Vem skrattar nu?
Jag har alltid klarat snurriga attraktioner bra, för jag antar att jag tycker det är roligt när det snurrar i mitt huvud, men sätter jag mig i en berg-och dalbana skiter jag ner mig på sekunden.
För att inte tala om Fritt Fall, som jag i min dårskap försökt mig på två gånger, vilka båda två gånger resulterade i ren panik, gråten i halsen och dödsångesten i vitögat.
Rädslan för Berg-och dalbanan vet jag var den kommer ifrån.
När jag var liten byggde min bror och jag en egen bana hemma på gården. Vi använde en gammal barnvagn och brädor som är urfrästa på en kanten. Vet inte vad det heter, även fast jag är snickarson.
Iallafall bildades vid sammasättning av brädorna ett slags spår i vilket barnvagnshjulet skulle passa perfekt.
Vi skulle starta banan från vårat berg, som var ett berg på den tiden man var liten, och sluta nere på grusgången. En hissnande resa när man var ett litet glin och jag blev först ut.
Klart vagnjäveln spårade ur och jag skrapade upp mina ben så blodet rann.
Det var då jag bestämde att jag aldrig skulle gilla berg-och dalbanor.
Så, som sagt. Feghenke som inte åker karuseller!
Men titt som tätt ramlar det ner ett plåtskrälle och jag får mera vatten på min kvarn.
Som nu!
30 stycken till sjukhus på Liseberg efter att antagligen ett hjullager gått sönder.
Jag känner paniken för de som satt i karusellen. Det är samma känsla som jag alltid har när jag sätter mig i en tokig åkattraktion, att jag ska dö.
Elsa och Linn minns väl vår vansinnnesfärd på Cityfesten i Gävle förra sommaren då jag lyckligt nog undkom med en stukad fot. Hade jag haft lite mer otur hade den polska karusellen slitit av mig halva benet.
Så, efter ännu en olycka med nöjesfältmaskiner meddelar jag nu min avgång grån karusellvärlden.
Jag kommer härmed att avböja alla medbjudningar på karusellresor.
Jag har gjort mitt val och jag vet att jag kommer trivas med det. Jag är vuxen nu och kan ta till andra medel för att få mitt huvud att snurra.
/Hank
Jag och Josefin pratade faktiskt om karuseller idag.. om att jag har skräckblandad förtjusning inför fritt fall och sånt som ger dödsångest. Jag älskar att bli så rädd eller så skrämd som möjligt.. åh underbart.
Sen kom jag hem och läste om Liseberg och då vill inte jag åka nån karusell igen heller.. den dödsångesten som de antagligen kände är inte den jag är ute efter.
Hoppas att allt är bra med dig därborta Henke!
lustigt, kom precis hem ifrån grönan där jag avnjöt både fritt fall och uppskjutet.
Glömmer aldrig när jag lurade med dej i fritt fall. Fast det är klart, det var ju på den tiden då du fortfarande föll för grupptrycket. Om nu jag som ensam person kan kallas för grupp......anyway.
Kul att du mognat!
puss
BÖG.......
haha, foten.
Men det var ju en fin bana.
Hahaha. Jag minns när du nästan tappade foten. Det var hemskt. Och lite roligt. Hoppas ni har det bra i norrmansland!!