Hundfolk

En tanke slog mig häromdagen när jag stod i hissen.

Jag är en kattmänniska, en sån som överlägset föredrar små söta kattdjur istället för stora, svettiga och illaluktande hundar som tar plats och är allmänt dumma i huvudet.
Detta kanske gäller gamla tanter mest men när jag så stod i hissen klev en äldre dam in med sin lilla mops eller vad det nu var. Inget märkligt än så länge, klart tanten ska ha en mops.

Men när vi står där, tre stycken i den trånga lilla hissen, Jag, J och den gamla hundtanten, så börjar hon prata med den lilla rackaren. Med pipröst frågar hon hunden vad de ska göra när de kommer hem, om de ska hälsa på någon osv.
Jag och J tittar på varandra helt oförstående.

Om hon nu var tvungen och så ensam att hon behöver lätta sitt lilla hjärta för hunden kunde hon väl vänta tills hissfärden var avslutad, eller var det skryt? Ville hon visa oss vilken söt och smart hund hon har, som förstår henne och har en egen vilja så hon kan fråga den vad de ska göra?
Såklart småpratar jag med en katt ibland, men då ser jag fan till att jag inte står bredvid okända människor.

/Hank

Kommentarer
Postat av: Linn

Jag håller med! Vad tänker de med? Jo tack, hur var ditt eget firande? Hoppas du också hade en bra födelsedag. Grattis! har jag sagt det?

Postat av: ellen

ush, fan för hundar och konstiga hundmänniskor som tror att deras hund är den viktigaste "personen" i världen. det kan den fan aldrig vara, det är en hund och den luktar illa!



Tacka vetja katter, det är fina människor det.

2008-10-06 @ 20:01:48
URL: http://colormehappy.blogg.se/
Postat av: Anders

men Henke, förstår du inte att det var dej hon snackade med.

Otrevligt av dej att bara stå och glo på J...fult

2008-10-06 @ 20:50:29
URL: http://scorched.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback