Öm tå
Jag kom på ett intressant scenario som utspelade sig tidigare i veckan.
Platsen var ett litet grupprum någonstans på SÖS. Närmare bestämt plan 2.
Vi hade reflektionsmöte för oss praktikanter.
Jag uttryckte mig lite kritiskt till att KI har en tendens att redan tidigt i utbildningen snöa in på den forskningsbaserade biten. Min poäng var att man kunde ta grundena i yrket till en början och sedan lite mer frivilligt profilera sig mot forskningsbiten. Jag tycker mig minnas att jag även klämde in något om att det var ganska tråkigt.
Detta var tydligen en ordentligt svullen, varig och öm tå jag lyckades kliva på.
Handledaren såg mig i ögonen och frågade, med en stor portion sarkasm, om jag tyckte det var bra med felbehandlingar och trycksår.
Blev såklart lite ställd över det, t.o.m för henne, oproffesionella bemötandet.
Jag svarade något i stil med att jag inte direkt tyckte det var jättebra, men att gemensamma utbildningar kunde anordnas för flertalat anställda vid behov av eventuell ändran i behandlingssätt.
Saken har gnagt mig en del och jag ångrar varje sekund att jag inte svarade lika sarkastiskt tillbaka. Något i stil med att jag är med i en förening som heter Trycksårens vänner och att jag vurmar för frodiga kroppsslamsor.
//Johansomfan
Platsen var ett litet grupprum någonstans på SÖS. Närmare bestämt plan 2.
Vi hade reflektionsmöte för oss praktikanter.
Jag uttryckte mig lite kritiskt till att KI har en tendens att redan tidigt i utbildningen snöa in på den forskningsbaserade biten. Min poäng var att man kunde ta grundena i yrket till en början och sedan lite mer frivilligt profilera sig mot forskningsbiten. Jag tycker mig minnas att jag även klämde in något om att det var ganska tråkigt.
Detta var tydligen en ordentligt svullen, varig och öm tå jag lyckades kliva på.
Handledaren såg mig i ögonen och frågade, med en stor portion sarkasm, om jag tyckte det var bra med felbehandlingar och trycksår.
Blev såklart lite ställd över det, t.o.m för henne, oproffesionella bemötandet.
Jag svarade något i stil med att jag inte direkt tyckte det var jättebra, men att gemensamma utbildningar kunde anordnas för flertalat anställda vid behov av eventuell ändran i behandlingssätt.
Saken har gnagt mig en del och jag ångrar varje sekund att jag inte svarade lika sarkastiskt tillbaka. Något i stil med att jag är med i en förening som heter Trycksårens vänner och att jag vurmar för frodiga kroppsslamsor.
//Johansomfan
Kommentarer
Postat av: kajsa
Det hade varit extremt skönt om du svarat henne på det sättet.. det har hon förtjänat.
Postat av: Linn
Det är själva fan att man alltid kommer på sånt där i efterhand!! Lika irriterande varje gång.
Trackback