Goa Gubbar
Jo, just det.
I veckan satt vi och pratade skillnad mellan Stockholm och Göteborg. Jag undrade om den lilla klyschan att alla är så "goa" här var sann.
Det skulle vara sant sa både de som var infödda Göteborgare samt inflyttade.
Vi pratade om exemplet att beställa en öl ute på krogen. Detta skulle tydligen vara en fruktansvärd skillnad mellan de två städerna då man i Stockholm mest knuffas och bråkas i kön, ( något jag kan hålla med om ), medan man här på Bästkusten istället småpratar och ber om ursäkt om en armbåge råkar delas ut.
Det kändes lite som en påhittad grej ändå. Att alla skulle vara så jävla trevliga här och inte alls bli sura om man råkar knuffa till dem på väg mot fyllans boning.
Men så hände det, i lördags, att jag fick uppleva detta själv.
Vi gick ut och drack öl och när jag ställer mig i ölkön händer det första gången. Grabben som står bredvid mig flyttar snällt på sig när jag kommer, så att vi båda får plats vid bardisken. Sen har han mage att fråga mig om kvällen är bra och vad vi har för planer.
Jag fryser till. Mitt huvud snurrar och jag kan inte riktigt fokusera på vad jag ska göra.
Varför pratar han med mig? Tänker han droga mig och köra skaftet rakt..rakt..rakt upp i..
Jag kan inte göra så mycket annat än svara lika trevligt, småprata lite medan ölen hälls upp och sedan önska honom en trevlig kväll. Chockad går jag tillbaka till mitt sällskap och berättar om händelsen.
Men, det ska hända igen.
För nästa gång jag ska beställa kliver en till person fram och börjar småprata.
Jag trodde inte sånt fanns, om man inte står på Dovas i Stockholm och man blir anfallen av en alkis i baren. Men nu får jag uppleva denna märkliga egenskap själv.
Stämmer verkligen detta? Är man trevlig mot varandra överallt i den här staden?
Iofs sköts två killar på Hisingen förra veckan. De kanske råkade skvätta ut någons öl tidigare under kvällen?
/Hank
I veckan satt vi och pratade skillnad mellan Stockholm och Göteborg. Jag undrade om den lilla klyschan att alla är så "goa" här var sann.
Det skulle vara sant sa både de som var infödda Göteborgare samt inflyttade.
Vi pratade om exemplet att beställa en öl ute på krogen. Detta skulle tydligen vara en fruktansvärd skillnad mellan de två städerna då man i Stockholm mest knuffas och bråkas i kön, ( något jag kan hålla med om ), medan man här på Bästkusten istället småpratar och ber om ursäkt om en armbåge råkar delas ut.
Det kändes lite som en påhittad grej ändå. Att alla skulle vara så jävla trevliga här och inte alls bli sura om man råkar knuffa till dem på väg mot fyllans boning.
Men så hände det, i lördags, att jag fick uppleva detta själv.
Vi gick ut och drack öl och när jag ställer mig i ölkön händer det första gången. Grabben som står bredvid mig flyttar snällt på sig när jag kommer, så att vi båda får plats vid bardisken. Sen har han mage att fråga mig om kvällen är bra och vad vi har för planer.
Jag fryser till. Mitt huvud snurrar och jag kan inte riktigt fokusera på vad jag ska göra.
Varför pratar han med mig? Tänker han droga mig och köra skaftet rakt..rakt..rakt upp i..
Jag kan inte göra så mycket annat än svara lika trevligt, småprata lite medan ölen hälls upp och sedan önska honom en trevlig kväll. Chockad går jag tillbaka till mitt sällskap och berättar om händelsen.
Men, det ska hända igen.
För nästa gång jag ska beställa kliver en till person fram och börjar småprata.
Jag trodde inte sånt fanns, om man inte står på Dovas i Stockholm och man blir anfallen av en alkis i baren. Men nu får jag uppleva denna märkliga egenskap själv.
Stämmer verkligen detta? Är man trevlig mot varandra överallt i den här staden?
Iofs sköts två killar på Hisingen förra veckan. De kanske råkade skvätta ut någons öl tidigare under kvällen?
/Hank
Kommentarer
Trackback