Hanky loves Johansomfan

Sedan jag flyttade till Stockholm har alltid Kellys varit ett favorithak. Kan bli lite väl mycket folk på fredagar och lördagar, men veckodagar är det ett perfekt hak att sätta sig på och ta en flasköl för 19 kr. Det priset är det bästa som finns, inte många andra ställen som slår en butelj öl för 20 riksdaler.
Nu när Jay-Weee har flyttat till stan har vi praktiskt taget bott där och det funkar till vad som helst. Vill man bara ta en öl och snacka, eller ta en gravöl och gräva ner sig i sina sorger eller ha en förfest där innan man går ut och är snygg och klubbar. Kellys funkar till allt.

Men historien jag ska förtäjla nu visar den hårda sidan av haket.

Jag, Jay-Weee och Steffo sitter där en söndag och tar en pils, då plötsligt Jay puttar mig på armen och ber mig diskret titta åt vänster. Jag gör en diskret sträckning och spanar mot våra bordsgrannar. Där sitter två ganska breda män, rakade med lite skägg. Det första man lägger märke till är att den ena har ett sniper-records märke tatuerat i bakhuvudet, ahh, det gamla naziskivbolaget tänker jag, vilket jävla pucko.
Den andra mannen tittar mot oss, får en snabb ögonkontakt med honom innan jag viker ner blicken och ser att hans hand är vinklad mot oss. Där visar han stolt upp sitt breda och tydliga hakkors som sitter intatuerat ovanpå handen. De två männen fortsätter titta på oss och börjar prata lite högre om oss, vilket är en tydlig signal att de vill ha kontakt, men vi ignorerar dem allt vad vi har, även om ilskan i mig bubblar. Fast man måste ju vara klok ibland, hade jag sagt att det är bögigt med hakkors hade jag ju fått stryk bara genom att han blåst på mig.

Vi drar oss tillbaka, ger upp och smyger in i baren längre in för att gömma oss från bestarna, där vi brister ut i skratt. Där inne sitter två fulla bord av Hells Angels medlemmar, inga småpojkar det heller, men säkert betydligt snällare. Vi ställer oss i baren och häpnas över denna blandning av folk på underbara Kellys.