HöstHelvete

Höst.

Jag har alltid tittat mot hösten med ett ont öga, för sällan får man sådana depressioner som under denna årstid. Men för bara några veckor sedan så kände jag mig faktiskt ganska gott inställd mot fallna löv och regn mot fönster. Men så kom den. Hösten. Å helvete vad den kom.

Blir hemlös om en månad och inga bostäder finns i sikte. Den här jävla staden bjuder verkligen inte upp till dans när det gäller att hitta någonstans att bo. Skulle en 4a eller 5a dyka upp så skulle det nog bli Sveriges bästa lägenhet med Sveriges bästa, men ser allt jävligt mörkt ut.
Sover nu på en tunn madrass i köket i en liten etta som är så förjävla ful så man spyr varje gång man tittar sig runt. Jag hatar den fan och vill vara där så lite som möjligt.
Pricken över det lilla i:et som fick den här hösten att bli den sämsta på väldigt väldigt länge var att jag pangtjong blev lämnad över till singellivet, vilket känns helt jävla sjukt värdelöst. Ibland förstår jag inte att saker kan göra så ont.

Som Orup skulle sagt, Stockholm har blivit kallt.

Kommentarer
Postat av: Linn

Fy vad tråkigt Henke!! Det var väl ett helvete att höstens kyla inte var nog... Om det krisar med boende får du slagga hos mig. Då kan vi bli alkisar och förbanna singellivet ihop!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback