Hanky loves Johansomfan

Nu har jag en långhelg i Ockelbo att se fram emot. Det ska bli riktigt soft. Om det inte varit för några navelpillande muppar till schemaläggare hade den dock varit ytterligare någon dag. Nu ska jag dock inte låta deras inkompetens grusa min ledighet.

Ikväll vankas det fest hos Ockelbos egen Hef, Muppa. Brukar alltid bli bra drag på hans tillställningar. Dunk och brasa bildar ju en spännande kombo.

I helgen är det Mix-cup. En årlig inomhusfotbollsturnering som jag för första gången fått äran att deltaga i. Spelarbrist månne?

Nä, nu ska jag till gullmars för att ställa mig i systemetkö.

//Johansomfan


/HANKY BRYTER SIG IN/

Ja, jag orkar inte skriva ett eget inlägg, så jag brottar mig in bland Johans bokstäver och tänkte bara tilllägga att:
Kungen fyller år idag.
Hoppas han får en fin dag och kväll, med tårta hela dagen och kanske en konjak framför brasan ikväll. Carl Philip har kanske köpt en häftig leksaksbil i present, en sån som låter och blinkar. Kostar säkert flera hundra.

Nu packar även jag min kappsäck och beger mig mot gästrikeskogarna.
Håll er från brasan ikväll gott folk.

/Hank

Så var det den 29e april. Dagen då alla spelfantaster, i alla fall de som gillar Grand Theft Auto, att punga ut med sina slantar för ett exemplar av världens mest hypade spel.

Jag hade struntat i förhandsbokning. Som vanligt.
Det kändes lite korkat igår när jag på en spelaffär fick höra att det var helt fullbokat och min speltarm började skrika efter att lägga vantarna på spelet.
Då gjorde Johan en ypperlig upptäckt!
På elgiganten skulle spelet släppas, samt att det var 200 kr billigare än på "vanliga" spelbutiker.
Det var dags för mig att besöka Giganten av El och inhandla.

Jag tänkte först åka dit ganska tidigt, men tänkte sen att vafan, det borde ju finnas nåt ex kvar strax efter öppning, men när jag anländer dit en kvart före portarna slås upp möts jag av detta:



Kön ringlade sig en bit ner på Kungsgatan och jag började inse att det kanske var liten chans att jag skulle få köpa till det nedsatta priset, men jag ställde mig snällt längst bak.
Börjar chittchatta med en grabb som kommer samtidigt och vi båda förundras över spelets storhet. Att folk har tältat i 20 dagar på Sveavägen för det, att det är som i Japan, där människor vallfärdar för ett nytt spel.

Efter 30 minuters kö kommer jag då fram till kassan och får till min glädje se att högen med spel kommer att räcka. Jag kommer få traska hem med det, stänga in mig och se om det är precis så bra som alla betygssättare har enats om.
Först måste jag ändå bli lite arg.
Det finns många idioter hät ute i världen och de som jag ska prata om nu är inte alls på samma skala, men jag blir likförbannat sur som en puppa.
När det är en kö, som antagligen har pågått sedan en timme tillbaka, borde man väl inse att man ska ställa sig i den. Men icke sa nicke, här kommer det muppar som när dörrarna slås upp glider in, före alla andra och ställer sig längst fram. Sen har de mage att klaga på att det tar lång tid.
Jag vet inte hur många som såg dessa snikare, jag stod för långt bak i kön för att säga till, men jag vet inte varför de släppte förbi dem.
Hade det varit en krogkö hade de blivit blodvite.

Men strunt samma.
Jag har köpte skiten, kommer få leva som en jude resten av månaden, om jag nu inte ska bygga ett staket åt Björn Ulveus. Men det är en annan historia.
Min historia nu är GTA IV.



/Hank

Ni som läser vår blogg på någorlunda regelbunden basis kanske minns min frustration över att aldrig hitta nudelpåsarna innehållande en liten oljepåse. Jag råkar ju nämligen gilla dom väldigt mycket och vetskapen att Hanky jämt och ständigt inmundigar dessa tillsätter extra sälta i mina variga sår.

Idag hände det!

Nudelguden Nissin har äntligen belönat mig för min aldrig sinande energi i denna entregna och ursinniga jakt! Dubbelt upp dessutom, med två gyllene små oljepåsar.




Jag är medveten om att bilden är sned. Min telefon jävlas med mig. Och föresten är ni väl inte stelopererade. Böj på er, Va Va!

//Johansomfan

Jag nobbade att sällskapa med mina systrar idag för jag var trött och kände bara för att slappa. Rättare sagt visste jag att jag var trött men kände egentligen för att sällskapa. Ordet Sällskapa för föresten mina tankar till världens kanske mest på-is-lagda get-together.

Film blev det. Josef Fares Leo. Det var ju en jävla solskenshistoria. Årets deppfest numero dos efter Darling.

//Johansomfan

Rättelse:
Jag kände på en gång att jag kanske tog mig vatten över huvudet då jag trevande och med darrande ben tog mig in på Hankys territorium. Film.  Så rätt jag hade. Inlägget hann ligga ute i någon minut då han pekade med hela handen och  fullkomligen röt i mig informationen om att Darling kom ut på duken i fjol. Så. Det gör alltså Leo till årets deppfest numero uno. Det är något med svenskt depp som berör mig. Kanske för att jag bara kan svenska. Eller så är jag som sagt på helt fel territorium.

Jag har inte jobbat, som Johan har gjort, utan jag har mest skämt bort mig med nöjen.
Lördagen spenderades på seriemässan på kulturhuset, där ett signerat ex av Simons 120 Dagar samt Max Anderssons samling Container inhandlades, utan egentligt kapital.
Jo, fredagen var även det en ypperlig dag då Lilla B med familj var här och förgyllde min dag. En dag som avslutades med apfylla på Carmen.
Nu är det söndag, slappt och viljelöst.
På tisdag släpps spelet som hela spelvärlden har väntat på, GTA IV.
Jag funderar på hur jag ska ha råd. Ska jag sälja ett organ kanske?

/Hank

För er som inte visste det så har jag börjat ett nytt liv. Jag kallar det för Arbetsfasen. Man kan tro att det är ett tillstånd där jag finslipar en idé eller en tingest för att sen komma till en slutfas. Det är dock inte fallet utan betydelsen är den att jag jobbar. Jämt.

Denna lördag till ära skulle det arbetas i Kolmården. Kruxet var det att vi inte kunde börja vårat arbete förrän parken stängt vid 17-tiden. Det är ju faktiskt lite osoft på en lördagkväll när man vet att man vid avklarat arbete har en par timmar i bilen.

Med hemmet i åtanke river vi på i ett hejdundrande tempo. Är klara alldeles efter 20.00. Enligt ansvisningar på en skylt vid portarna ut ur parken blir vi informerade om att dom ska ha någon form av inbyggd "Sesam öppna dig!"-effekt. Man skulle alltså kunna köra sakta mot de små asen med resultat att de smidigt skulle glida upp och vi skulle vara ute. Resultaten blir dock inte det väntade. Dom där grindarna rörde sig tamejfan inte många millimeter.

Jag och chiefen åker runt på måfå i parken för att förhoppningsvis stöta på någon överbetald OB-traktamente-nisse i fejkuniform som kanske skulle ha den goda smaken att släppa ut oss. Jag visste att vi inte var ensamma inne i parken då jag tyckt mig se både kameler och nån elefant. Tyvärr verkade det inte finnas någon med rätt kromosomantal.

Efter in timmes irrande i parken blir vi utsläppta av två djurskötare som, av en slump, bestämmer sig för att göra en extracheck helt utanför schemat.

Det intressantaste i historien var hur jag reagerade på den här missödelsen. Den nya vårglada arbetarproletär-Johan satt sig lugnt i bilen och väntade. Med väldigt gott mod. Nåja, gott i alla fall. Istället för att haka upp sig på det ej ultimata lördagskvällsfirandet tänke han på de väldigt lättförtjänta pengarna han nu drog in på övertiden. Så har den gamla lättirriterade och arbetsskygga Johan svårt att tänka.

Sen har jag lärt mig att elefanthagar ser precis ut som T-rex-hagen i Jurassic Park. Fett värd vetskap.

Godnatt nu. Jag är trött och sliten och imorgon Söndag väntar ett nytt härligt arbetspass.

För kom ihåg Bröder och Systrar. En ledig dag är en förlorad arbetsdag.


//Johansomfan

När jag var yngre, i min blomstrande tonår, kunde jag ligga i solen och värma mitt skinn tills det fick en vacker, brun nyans. Det var liksom inga problem, jag kanske blev lite röd en kvart, men det gick snabbt över i en härlig, utomlandsfräsch Henke.
Jag har tills för någon sommar haft inbillningen att det alltid kommer vara så, att jag kan vara ute i solen en hel dag utan att se ut som en nykokt kräfta efteråt, men nu i min vuxna ålder börjar det bli att tänka om.

Igår var en löjlig dag.
Det var inlämnad tenta för min del, samt att tajmingen var perfekt för att Johan och hans Systrar hade precis skrivit en salstenta, vilket gjorde att vi möttes upp på Medis.
Vi bestämde oss för VitaBergen och utrustad med några öl begav vi oss till gräskullarnas gräskulle, där vi slog oss ner mot kyrkmuren.
Solen brände, stekte och värmde oss under denna, ursäkta min franska nu, men kukigt sköna dag. Det var vårens första parköl och den var fanimej perfekt.

Men.
För det finns ett men.

Jag satt i solen hela dagen. Jag struntade i min varnigen den brinnande bollen gav mig förra sommaren, då den nästan hade ihjäl mig. Då var platsen Rålis och jag har aldrig varit med om liknande. Min kropp var trasig, jag badade i alovera för att kyla mig lite, men det var fan knappt jag klararde mig.
Igår var denna varning borta.
Jag satt med mitt goa ansikte mot solen i fem timmar och nu väntar mitt straff. En näsa i samma nyans som Clownen Mannes.
Även pannan är lite färgad, dock endast upp till min mösskant. Ja, gott folk, ja hade mössa. För jag vet hur man kan lura sig på aprilsolen. Klä av sig naken och två veckor senare dö i lunginflamation. Nej, tack direktör´n!

Men nu har jag alltså fått en till läxa.
Jag är gammal, min hud är gammal, jag klarar inte längre av att tonårsola mig en hel dag utan att kladda i mig i faktorer av olika slag.
Det är mitt straff.
Men Indian-Josefin fick nog även hon sitt straff idag. Ugh!

/Hank

Jag sitter här och har lite oro i magen angående Peter Paprika. Han ser inte så pigg ut, även fast han står i solen hela dagarna och myser.
Jag klappar lite på honom, försöker lista ut vad jag ska göra. Noterar även att de understa bladen böjat bli lite bruna och det tar jag inte som ett gott tecken.
Läser forum för paprikaplantor, där det står att paprikan behöver mycket vatten. Kanske är det som är problemet, jag vattnar den jäveln lite till och hoppas han mår bättre.

/Hank

Det som är bra just nu, enligt HärskarHenke, är ZTV.
Ja, den gamla kanalen har kommit tillbaka i fin form och gått tillbaka till lågbudgetprogram i härlig anda. Det mest intressanta är Simon Gärdenfors show, The Simon Gärdenfors Skräpkultur Show, som tar upp fin skräpig kultur som serier och godisförpackningar. Han är ju även aktuell med sitt seriealbum "Simons 120 dagar" som släpps den 26e och antagligen kommer vara fin läsning.
Tyvärr besitter jag inte privilegiet att ha ztv i mitt kanalutbud, men man kan lätt klicka in sig på deras internetsida och kolla på showerna där.

Andra bra saker är ju självklart våren, samt att jag inom kort kommer börja recensera ölhak på syltor.se.

/Hank

På grund av tentaångest har jag drabbats av total härdsmälta i blogghjärnan.

Det som för dagen lyckats sippra igenom ångestproppen är tips för att göra våren perfekt;

Juvelen som med sitt lättslyssnade debutalbum 1 får mig att dansa fram med de lättaste av steg...

... tillsammans med en Ben & Jerry Witch som måste vara det godaste som uppfunnits sedan fjonkens cheeseburgare..

Hej Hej Vår!!

//Johansomfan

Ja, det börjar lukta vår ute, solen skiner och alla i Stockholm har inhandlat eller dammat av sina solglasögon.


Så här såg det ut i Kungsan idag.

/Hank

Det har kommit in ett nytt ansvarsområde i mitt liv nu. Det är en liten krabat som flyttat in i mitt rum och som jag ska försöka ge näring och låta växa upp och bli stark.



Detta är min paprikaplanta jag fått.
Jag kallar den Peter och detta ska bli ett äventyr för både Peter och mig. Jag är kanske inte känd för mina gröna fingrar, men jag skyller på oerfarenhet.
Vi ska växa tillsammans jag och Peter, bli starka och förhoppningsvis sitter vi tillsammans en dag och äter hans kryddiga paprika.

/Hank

Igårkväll gjorde jag debut på Singstar.
Jag har, precis som Juden, alltid trott att jag kan sjunga bra. Jag ställer till med konserter i duschen, river loss solon när jag rattar en bil och skriker med i refrängen till fröken Tyler när jag städar hemma.
Så när det dukades upp med sångdueller igår tänkte jag glänsa över mitt motstånd och få de som lyssnar att klämma fram några tårar av njutning.
Men så blev det inte.

Jag var usel. Jag stank.
Det jävla spelet gav mig betyget "tondöv" gång på gång och krossade mina drömmar om att en gång få sjunga i pausen på Super Bowl.
Enda sången jag knep hyfsat med poäng på var Losing my Religion, vilket ändå fick upp mitt humör lite smått. Jag började intala mig att de andra låtarna är ändå värdelösa. Jag vill inte sjunga som Blink182, eller PussyCatDolls, jag ska ju vara rockstjärna. Låta som Zack de la Rocha och ta över världen.

Men igårkväll var ändå kvällen då mina Celine Dion-drömmar gick i krasch.

/Hank

Så var åter en studeringsdag till ända.
Några fler meningar nerpräntade på papper men en hel del kvarstår.

Dagens nöje och pyssel blev ett litet självporträtt.



/Hank

Jag får återigen börja med att be om ursäkt för dröjsmålet med veckans fisk, men den här gången har jag en bra ursäkt. Det är nämligen så att Elsa kom med ett önskemål om en väldigt speciell liten krabat som hon ville ha fakta av. Den här udda och väldigt sällsynta skaldjuret är det svårt att få fakta om och jag har efter mina år som fisk-och skaldjursexpert bara stött på några få fångster och därmed väldigt lite information om den.
Så mina veckor har nu gått ut på att gräva fram så mycket fakta om denna vita lilla luring och jag hoppas Elsa blir nöjd.

Låt mig presentera: Albinokräfta



Ja, vad ska man säga, har ni sett nåt liknande någon gång?
Det är inte ofta moder natur chockar mig med tokiga kreationer på fiskar ock skaldjur, men här har hon tagit priset. Denna kräfta, vit som snö, är alltså den sällsynta Albinokräftan, eller Cräftus Viitus, som dess vetenskapliga namn är.
Det är så här, att Albinokräftan egentligen inte är en riktig albino, vilket skulle medföra att den saknar båda typer av melanin, det vill säga eumelanin och phaeomelanin, nej utan det är helt enkelt så att den saknar skal.
Ni förstår, det vita som förgyller albinokräftans kropp är alltså dess kött. Skulle man peta på en livs levande albinokräfta skulle det kännas som att peta på en rå flintastek, vilket medför att om man petar för hårt går den sönder och skriker ett fasansfullt skrik.
De enda fyra kända fall av fångst av albinokräftan är gjorda utanför Snäcks Camping på Gotland, men efter forskning om Gotlands historia har jag kommit över en sägen som förtäljer den gamla sportgrenen "Albino Flärpe".

"Albino Flärpe" gick ut på att de tre sista bönderna som lyckades få in hela sin skörd under tak varje höst fick utmana varandra om hustrubyte. Det hela skulle gå ut på att man smetade Albinokräftor över sin kropp, sedan gnussade sig mot raukar och den som lyckades få fast mest mossa på sin kropp vann och fick därefter bestämma om han ville byta fru med någon av de andra två bönderna.
När jag slår i historieböckerna ser jag att denna mystiska utmaning försvann någon gång under sent 1800-tal, av outgrundlig anledning. Man skulle kunna dra slutsatsen att kräftan helt enkelt nästintill blev utrotad och därefter aldrig riktigt återhämtade sig.

Den senaste fångsten gjordes 1999 av en skånsk turist som av misstag trampade på en Albinokräfta, men lyckads få upp resterna på land vilket gjorde att den kunde identifieras och artbestämmas. Efter mätningar kunde man uppskatta att den varit ca 55 cm hög och runt 18 cm bred, med ett bmi på 32,6, vilket även gör den påtagligt överviktig.

Skulle man nu lyckas få upp en albinokräfta under solsemester på Gotland kan jag rekomendera att sälja den till Italien, där skaldjurssamlare betalar över 200 000 kr/styck för dem. Men det noblaste vore att skänka den till forskning, då det fortfarande finns mycket att lära om den mytomspunna Albinokräftan.

/Hank

Jag minns när jag bodde med Snickar´n och Röris ute i Poppelgården. En dag kom Snickar´n och sa att han hade en sån jäkla fin dänga på en skiva i sin bil.
Vi hoppade in, tog en sväng och drämde av låten gång på gång på ljudlig nivå.
Nu kollade jag upp låten på fantastiska youtube och får se en inspelning som gav mig kramp i magen. Urflippat, idiotiskt och alldeles underbart.
Lägg märke till den stora, hoppande ankan.

Jag ger er Rick Dees med Disco Duck!





/Hank

Jag hade varit ute på en provsmakning av öl, följt av en snabbis på Kelly´s när jag och två kamrater anlände hem till mig. Klockan hade kanske passerat 03:00 och Gärdet låg ganska mörkt och öde.
Min dörr in till huset hade dagen innan gått i baklås, så källardörren var det som gällde men när vi försökte ta oss in märkte vi att även den inte fungerade som den skulle. Den var stum, gick inte att rubba och en liten aning av panik började sprida sig i min kropp.
Den andra Henke som var med tröttnade och satte sig ner med en 3,5 i väntan på bättre tider, men jag vägrade ge upp.
Jag spottade i näven, gick ner till källardörren och framkallade sådan styrka att Karelin hade varit blå av avundsjuka. Jag skrek, blodådrorna på armarna poppade upp och spräckte min tröja medan huset drogs mot mig. Det började slå gnistor om dörren, kände att det började ge mig sig och fortsatte dra med den råstyrka jag besitter.
Sen stod jag där.
Med öppen dörr.
Hankys råstyrka hade talat och ståldörren fick skamset öppna sig.

/Hank

Har precis kommit hem från ett sjuhelvetes derby.

I Solna hade jag turen att få vänta en sisådär 20 minuter på bussen.

Där gjorde jag en iakttagelse. Jag vill påpeka att jag är helt neutral när jag påstår att kravallpoliser är det mest provocerande som finns. Jag förstår att dom har ett svårt arbete och jag är inte någon våldsromantiker. MEN så länge lagens långa arm uppträder mer uppkäftigt än en folkölshuligan kommer våldet fortsätta ett tag till.

En lite roligare iakttagelse gjorde jag på bussen, när den äntligen hade den goda viljan att plocka upp mig. För att spinna vidare lite på Hankys busskategori.

När jag visar upp busskortet vänder busschauffören demonstrativt bort blicken och säger med hela sitt kroppsspråk: Jag bryr mig inte ett skit om du har en giltig biljett, jag råkar bara köra det här skrället, Jag hatar SL precis lika mycket som du gör". Vardagspunk när den är som bäst och jag älskar det.

//Johansomfan

Jag vill passa på att göra en liten hyllning. En söndagshyllning.

Det är min kurre Daniel som jag tycker förtjänar en extra klapp på huvudet. Mr Full Speed, mannen med det aldrig sinande energiförrådet.

På bilden nedan tar han igen sig med lite pytt-i-panna. Kryssningsdans tar ju på krafterna, det vet vi ju alla.



//Johansomfan

Efter en nästan för trevlig afton hemma hos Empan och Goja, där det blev att sitta och småpratas inpå de små timmarna var det dags för hemfärd.
Vid centralen hinner Johan på den sista tuben innan uppehållet fram till 06:07 så det blev till att spendera 40 minuter i regnet vid stureplan innnan jag fick möta sängen.
Men det var bussresan mellan stureplan och gärdet som fick mig att bli rädd om livet igen. Varje ord jag kommer skriva härnäst är sant, kanske lite kryddat, men sant.

Bussen svänger in mot hållpatsen med ett skrik. Den stannar mitt i vägen, ca 10 meter innan sjävla hållplatsen och öppnar sitt djävulsgap till dörrar. Dess destinationskyltar är svarta förutom bokst'verna IHAMN N vilket gör mig upplyst om att det är rätt buss.
Vi som ska med den får således springa från hållplatsen ut i vägen och de som står kvar och säger att bussen kommer åka dit missar den. När jag stiger på möts jag av Hin Håle själv. Före mig står en grabb, som varit modern och skickat smsbiljett försöker visa den för Belsebub bakom ratten. Han ser inte biljetten skriker han, vilket gör att grabben för biljetten mot chauffören. Det skulle han inte gjort, för Satan börjar då skrika om hot och våld, att han ska ta det jävligt lugnt med den där telefonen så han inte tillkallar polis. Mitt första intryck var att han var full, riktigt full, eller efterbliven, men jag tror nu han bara var en tokig jävel.

Efter en liten dispyt får äntligen grabben komma ombord på båten över Styx, men färdkarlen är inte på långa väger klar. Det är nu han visar upp de mest skräckfyllda minuter i min busshistoria, då han bränner på som en dragracingförare på crack.
Han kastar av folk till höger och vänster under sina stopp vid hållplatserna, eftersom han inte ser riktigt att deras biljetter är godkända. Folk skriker och blir förbannade, eftersom de vill hem och har i min tro helt giltiga biljetter, det är bara att chaffören inte ser så bra.

När jag till slut för stiga av, efter att krampaktigt hållit fast mig i sätet framför mig är jag tacksam för att fortfarande lever.
Nattbusschauffören mot frihamnen hade kört sin resa och började sakta gräva sig ner mot det brinnande helvete som är hans ursprung.

/Hank

Johan och jag hade ju som ni såg hans inlägg en mysig fredagkväll tillsammans i hans lilla krypin ute i Bergshamra. Det var fin stämning, låg framför tvn och bara hade det trevligt.
Men på Talang 2008 dyker de upp, familjen Hellgren.

Något så obehagligt var det längesen jag såg.
Denna sönderavlade familj från Göteborgstrakten kommer in och framkallar satan själv i något slags musiknummer som endast trollade fram gåshud på min kropp.
Jag antar att de åker runt på campingar, sätter upp sin musikshow och skrämmer livet ur folk. Fast som de själva sa, - vi uppträder mest i kyrkor.

Jo, det är förståligt. Jesus kan vara stolt och vår fader den allsmäktige uppe i himlariket applåderar samtidigt som han spelar den gamla låten "Incest Incest, familjefest" på sin bibelstereo.






/Hank

Som jag skrev i inlägget innan så trodde jag förnuftet skulle stå som segrare denna afton. Jag borde bli aftonbladets nya tipsexpert för den högoddsaren gick in.

Som back-up för kvällen hade jag och Hanky tänkt sett vår vän Svappa på tv. Han gjorde nämligen debut i Superettan idag. Lämpligtvis så visades matchen på tv. Så vi hade laddad upp med folle och micropop. Tyckte båda två att kvällen, trots gå-på-lokal-suget, barkade åt rätt håll.

Tji fick vi. 8 minuter in i matchen blir karln utvisad efter en, i mina ögon, ruggig domartavla (SKANDAL, SKANDAL, EN DOMARSKANDAL!!). Incidenten resulterade dessutom i en straff för motståndarlaget. Det blev för mycket för Hanky och mig som inte ser något större värde i att fullfölja matchen.

Där satt vi med skägget i brevlådan med knäppta ölringar och poppade popcorn.

Räddningen blev Talang 2008. Bert, Tobbe och Soffi visade sig vara ett nästintill fullblodssubstitut för vår vän.

Så nu har vi legat tätt omslingrade och bara myst hela kvällen. Hanky går mot tuben och jag känner inget annat än tomhet.

//Johansomfan

.. är en fantastisk låt av en lika fantastisk Thåström. Jag tycker titeln sammanfattar mina tankar ganska bra.

Kriget består i att jag är så fruktansvärt sugen att gå ut och ta några kalla. Då menar jag verkligen fruktansvärt, det är verkligen det enda jag egentligen vill göra just nu.

Problemet är bara det att jag verkligen inte har råd. Speciellt inte som morgondagen redan är vigd åt diverse festligheter.

Den ekonomiska biten brukar (noggranna fältstudier har genomförts) alltid lösa sig. Problemet nu är emelllertid det att jag dessutom både ska plugga och jobba imorgon.

Så ikväll kommer nog förnuftet vinna för första gången på länge.

Den instikten får mig inte att må bra. Socialiceringsbehovet är skyhögt.

Hoppas det håller i sig till imorgon. Då ska jag Hanky och PC till Empa och Sara.

//Johansomfan

Ja, ni läser rätt. Bloggeri direkt från den tysta läsesalen på Kungliga Biblioteket.
Inernet är bra häftigt ibland.

Det luktar lite svett här inne, solen gassar utanför vilket kanske bidrar till den lite svettiga stämningen här. Kanske är det jag som luktar? Kanske grannen till vänster om mig.
Jag sneglar på hans studier. Förstår ingenting.
Han har i allafall en norsk ordbok över det gamla norska språket. Tokjöns.
Han har även en vad det ser ut som god liten chokladbit bredvid sin dator. Den vill jag ha, norpa när han inte ser och snabbt berika min kropp med lite snabb chokladenergi.
Men jag tar den inte. Tittar bara.

/Hank

Hej Bullen,
Jag är en vanlig kille på snart 25 jordsnurr som har ett problem.
Igår ramlade kroken till min spegel ner. Så nu står min spegel på golvet, vilket medför några problem. Ska jag spegla mitt välskapta ansikte går det bra, bäst om jag ligger på mage. Men vill jag se hur kläderna sitter blir det svårare. Jag får rulla runt framför spegeln, men hinner liksom aldrig få någon riktigt bra titt.
Hur ska jag göra?
Snälla Bullen, hjälp mig!

/Hank

Hade en relativt ointressant dag i Huddinge. Munvård stod återigen på schemat.

Som vanligt kom jag iväg hemifrån lite senare än planerat och kom på så sätt ur fas med födointag.

När hungern och koffeinbegäret börjar göra sig smärtsamt påmint får jag syn på den här installationen.



Min fokus på det egentliga var redan på extrem sparlåga, och efter upptäckten av dessa, något makabra, barnarmar (syns inte på bilden, men vi snackar dagis) helt obefintlig.

Vad tror ni har hänt?


//Johansomfan

Frukost i stil med elitidrottande bergsbestigare. Gröt, macka, apelsin och youghurt. Sen en kaffe på det.

Runt 12:00 beger jag mig till KB, för att sedan spendera resten av denna gråa onsdag i den tysta läsesalen. Undra om det är någon som gör nåt roligare?

/Hank

Idag har jag varit duktig.
KB hela dagen och sedan fortsatta studier på kvällen, men nu börjar jag dö lite inombords. Sitter mest och tänker på andra saker, som hur det skulle sett ut om man bytt ut Helena Bergström i Änglagård 2 Den andra sommaren, mot en tvättbjörn.

Så här kanske?





/Hank

Idag är det Champions League-kvartsfinaler.

Det är en återkommande trevlighet nu på våren (ja, inte just kvartar men finaler i allmänhet). En trevlighet jag ogärna missar.

Dagen till ära hade jag laddat upp med en påse micropop och en halvliter Fanta.

Jag skulle uppskatta tiden från att tanken på att börja tillreda godsakerna väcktes till dess att de var uppätna till ca 7 minuter.

Så nu sitter jag här oljeglänsande och med salt över hela mig och skäms. Undrar om det ska vara så här. När fan ska man bli vuxen.

//Johansomfan

Frukost i stil med elitidrottande bergsbestigare. Gröt, macka, apelsin och youghurt. Sen en kaffe på det.

Runt 12:00 beger jag mig till KB, för att sedan spendera resten av denna gråa tisdag i den tysta läsesalen. Undra om det är någon som gör nåt roligare?

/Hank

Jag måste erkänna att en viss bitterhet infunnit sig så här framåt dygnsskiftet. En liten bättre avslutning på helgen hade man kunna önska sig.

Att se Gnaget vika ner sig så fullständigt var en oerhört obehaglig upplevelse. 3-0 i baken på Borås äckliga plastgräs är bara för mycket. Att sen se en, till och med för honom, ovanligt gnällig Ander "grin-Anders, Taco" Svensson blev bara för mycket.

Kvällen avslutas med att vänta på bussen i en halvtimme i ett kallt och öde Sumpan.

God natt för fan

//Johansomfan

Fredagen började något ambivalent. Frågan behandlade naturligtvis ölens vara eller icke vara. Efter lite konsultation med Hanky kom vi fram till lösningen. Eftersom jag lever ett svenssonliv nu i några veckor och på så sett i än större grad  lever för helgerna, vore en trist fredag som att kasta en dag i sjön. Kontentan: mot Carmen vi kosan styrde.

Där var det som vanligt löjligt trevligt och kvällen innefattade både en oerhört haussad armbrytning samt fia med knuff.

Lördagen började med en fin stadsvandring i sällis av Joppe och Skinkan. Vi gav ett så oerhört oemotståndigt intryck att Gooh-bruden höll på att ge bort halva restaurangen till oss.

Kvällen var lite platt och slutade som så många gånger förr på Kellys. Det är oerhört fantastiskt hur klientelet där vecka efter vecka fortsätter imponera ögonen.

På söndagen stod fotboll på tapeten. Jag vill helst inte kommentera det i alltför tilltagna ordalag. Kan säga att ett självmål i sista sekunden var signerat mig. punkt.

//Johansomfan

Eftersom Johan körde ett musiktips så här på vårkanten så tänker inte jag vara sämre, utan tipsa er om en riktigt bra film som dyker upp snart.

Det är den spanska filmen REC, som har premiär på fredag här i Sverige. Trodde efter att ha sett den på filmfestivalen aldrig att den skulle komma upp på bio, men ibland får man bli glad.
REC är förbannat otäck. Var längesedan jag verkligen blev rädd av en film, men den här ger mig faktiskt rysningar hela vägen ner till småtårna.

Så ska ni gå på en film i helgen, se REC.

Här kommer ett litet smakprov:




/Hank

Nu när våren verkar vara här och sommaren står och bankar på dörren förstår jag om man kan känna sig lite tom. Det är ju faktiskt flera månader tills man får dra på sig den mysiga vinteruniformen igen.

Ni kan andas ut. Jag har lösningen på all världens nedstämdhet. Ett Zoloftsubstitut med dignitet i den högsta klassen.

Markus Krunegårds solodebut Markusevangeliet är här!

Pardon my french men jävlar i helvete vilken platta han har snickrat ihop.

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, LEV MED DET

//Johansomfan

Varje lördagkväll är jag övertygad om att jag är mijonär. Att det inom några timmar kommer rasa in 90 miljoner på mitt konto och att jag kan åka jorden runt samt köpa en 4.a vid kungsholmstorg.

Varje söndag lägger jag mig i fosterställning på golvet när jag ser att mina siffror var fel. Jag ligger tyst, tankelös och utan vilja.
Sen reser jag mig upp, äter en bit bröd och tänker att nästa helg blir jag miljonär.

/Hank

Nu har jag varit sådär urusel vid skrivmaskinen igen. Lär skylla på att jag är så infernaliskt trött varje dag. Praktiken lämnar mig inte ens med en gnutta skrivglädje i kroppen.

Sen är det så att jag går och är lite besviken.

Jag har ju tagit hela Sveriges hatobjekt Alex Schulman i beskydd och öppet påstått för folk och fä att han "faktiskt är ganska rolig". Nu har han och hans dvärgbrollas humorsida 1000apor slagit upp sina portar. Jag har faktiskt sett fram mot detta och varit helt övertygad om att ett visst underhållningsvärde skulle finnas. Tji fick jag kan man säga såhär i efterhand. Det är inte roligt. Inte ett dugg. En kategori heter "Youtubes 100 roligaste" men den tänker jag inte räkna med. Det är fan för oorginellt. Känns som en ruggig safe. Dom måste insett hur sjukt tråkig den faktiskt var och slängt in den kategorin i sista sekund. Det går ju inte att misslyckas med. Sen är det ju bara att kopiera från valfri annan videoklipps-sida.

Nu ska jag inte älta det längre. Besviken är jag ju i alla fall.

En bra känsla är att jag lyckats tömma mina sista sparpengar. Pengar som jag för en vecka sedan inte visste existerade. Vilken jävla tur att mitt pensionssparande är låst.

//Johansomfan

Det finns saker som föräldrar lär barn från tidig ålder. Man skulle kunna så här i vuxen ålder kalla dem för tips.
Ett sånt skulle kunna vara "ät aldrig i sängen".
När man var barn tyckte man det skulle vara hur mysigt och häftigt som helst att halvligga i sängen, mumsa på middagen medan en Van Damme-film rullade i videon. Men man fick aldrig. Det blev stopp och middag vid det tråkiga bordet.

Nu när jag är vuxen kan jag göra som jag vill.

Jag skulle nyss avnjuta nykokta nudlar med en touch av makrill och tänkte att samtidigt som jag äter kan jag ju ligga i sängen och titta på någon serie. Varningarna om att aldrig äta i sängen var som bortblåsta.
Jag tog min fina lilla nudelskål, satte mig i sängen och skulle bara för ett kort ögonblick ställa ner den för att slå igång någonting på datan då tyngdkraften spelade ett djävluskt spratt med mig.

Istället för att ställa sig som en skål borde göra, vände den sig 180 grader ur min hand och lägger sig upp och ner, mitt i sängen. Jag stirrar på skålen. Vet vad som är under den.
Efter en sekund av tvekan lyfter jag upp skålen och ser den fasansfulla, kladdiga högen som är en blandning av räknudlar och makrill. Alla som någon gång har ätit makrill i sås, vet hur den ser och att den har en pikant liten doft och en röd färg som satan kokat ihop.

Det fanns inget annat att göra än att börja kraffsa upp röran som sakta spred ut sig ovanpå min säng. Då gör jag en ny upptäckt!
Längst under i högen ligger min mobiltelefon. Jag har lyckats med konststycket att vända upp och ner på en skål med nudlar, i sängen, precis på den plats min vackra mobil ligger.

Så ett tips till alla där ute. Hur coolt det än verkar vara så är det nog alltid bättre att äta sin mat vid ett bord.

/Hank

Då har det blivit dags för skolsökning igen. Sommarkurserna är redan sökta och nu väntar jag bara på svar om vad för smaskiga kurser jag kan få läsa under den gassande solen i sommar.
Men det är lite klurigare med hösten. Är det dags att göra nåt på riktigt?
Jag har i allafall slagit till med att söka två program än så länge. Sen kommer det såklart fyllas på med kurser och dylikt, men jag har börjat bli lite orolig över mina gymnasiebetyg. Trodde kanske jag hade lite bättre poäng än vad jag egentligen har och högskoleprovet har jag som vanligt glömt bort att anmäla mig till.

Men det får bli som det blir.
Nu behöver jag nåt litet svartjobb.

/Hank

Ja, det är precis vad det blev ikväll. Succé. Leif-succé.

Vi kom till Sös lite spända, nervösa och helt utan aning om hur författaraftonen skulle gå väga.
Men fem minuter sen stövlar Leif in, precis som han ska, pustande med två tunga väskor. Han är klädd i mörkgrön jägarväst och småhummar lite medan han dundrar upp några högar med hans böcker på bänken.

Sen rullar han igång.
Det var som att vara på stå-up. En timme med konstant skratt och fniss.
Han tycker om sig själv Leif. Vet att han är bäst och spelar på det massvis, men det är förbannat roligt.

Det var en riktigt rolig afton tillsammans med Leffe. Mannen som ger "plöffsig" ett ansikte.

/Hank

Ikväll ska vi iväg på författarafton med ingen mindre än Leif GW Persson.
Det kommer bli roligt, då denna karl är en av mina favoriter här i Sverige. Vet inte alls vad som kommer att ske under denna afton, men rapport kommer senare.

Nu: Nudlar.

/Hank

Nu när jag lurats färdigt tycker jag det är dags för lite hård och konkret fakta här på bloggen.
Veckans Fisk står på tapeten, så knyt slipsen nu för här kommer den:

Låt mig presentera: Snorgärsen



Jag vet.
Nu sitter ni där hemma med er kopp choklad och skrockar. Att jag allt tagit priset och nu börjar skriva om låtsasfiskar.
Men faktum är att Snorgärsen är en verklig och livs levande fisk som bor och frodas i våra svenska insjöar.
Insjöar säger ni. Det var ju där Claes Ohlson startade sin verksamhet 1918 genom att dess grundare Clas Ohlson började sälja tekniska handböcker via annons i tidskriften Triumf.
Både ja och nej måste jag säga nu.
Snorgärsen härstamma dock från just samma insjö, men består inte alls av tekniska manicker som Clas intresserade sig av, utan är helt uppbyggd av deg.

Gymnocephalus cernuus, även kallad gymnastikfisk, är alltså Snorgärsens latinska namn.
Anledningen till att inte så många vet om denna fisk är just dess gymnastiska förmåga, vilket gjort den väldigt smidig och svårfångad.
Runt latinamerika, dit den vandrar på våren, blir den ofta kallad för voltfisk eftersom den nästan alltid simmar framåt genom volter, eller kullerbyttor som det heter här i Sverige.

Snorgärsen är som sagt helt av deg, vilket gör den väldigt god att slicka på om man lyckas med konststycket att fånga den. Den fångas lättast nattetid, då den snurrar sig upp mot ytan för att fånga knott och är man då riktigt "flink i fingrarna" kan man hinna på den.
Det är nämligen inte så att man fiskar den som vanlig fisk, med krok och mask, utan här gäller hederligt handarbete. När man ser dess gula ögon guppa vid vattenytan måsta man snabbt som en hingst ta tag i dess stjärtfena, rycka den upp ur vattnet och ta död på den.
Är man för långsam här, så kommer det sluta som för många oaktsamma fiskare genom tiderna. Det är nämligen så att Snorgärsen utsöndrar ett dödligt gift, som vid kontakt dödar en normabyggd person snabbare än Let´s Dance tråkar ut en.

Snorgärsen kan bli upp till 5 cm lång och är som sagt en delikatess för fiskslickare. Dess degiga kropp gör den inte till en ypperlig maträtt, utan sätts hellre färsk på en pinne och avnjuts på detta sätt.
Det är från detta polkagrisen kommer, eftersom det var i insjön i Gränna man först i Sverige upptäckte Snorgärsens goda smak när man provslickade den första gången. Svårheten i att fånga den gjorde att man skapade egen deg, helt utan gärs, som man sedan färgade röd och vit, och satte på en pinne. Själv pinnen försvann med åren, då flera pensionärer i närheten dött av tarmvred.

Ska man se Snorgärsen i vilt tillstånd beger man sig helst till Lingbo, där den finns att hitta i många små sjöar runt om i skogarna.

Har ni då turen att fånga eller få tag i en färsk Snorgärs kommer här ett tips på hur man bäst avnjuter denna underliga degfisk.

Snorgärs på  pinne:

1 färsk snorgärs
1 pinne, trä eller plast.
Salt
Bacon
Smör
2 lingon

Ta gärsen, för in pinnen i den på lämpligt sätt.
Salta bacon och linda runt dess barm och doppa den sedan i smöret.
Lingon tillsätts om man sakna surhet i smaken.

Sen är det bara att slicka.

/Hank

Jag har fortfarande alla fingrar kvar på min hand.
Ingen hade spikat upp en död råtta på min dörr och jag smulade inte ner frukostflingor i ögonen på min grannflicka.

Allt var bara lur.
1:a april lur.

Hua vad tokig jag är.

/Hank

Ska gå ut i köket en sväng. Öpnnar min dörr och kliver ut då jag känner att jag kliver i något vått. Tittar ner och ser att min fot är röd. Röd av blod.
Jag rycker till, hoppar bakåt och ser att därnere på golvet är en pöl av blod i storlek av Siljan. Jag känner en stank som anfaller mina näsborrar, det här bådar illa.
Kupar min hand över näsa och mun, stålsätter mig och kliver ut över blodpölen. Vänder mig sakta om när jag står ute i korridoren. När jag ser vad som orsakat det rödfärgade golvet kan jag inte längre hålla tillbaka mitt kräk utan det sprutar ut genom min mun och spraymålar grannens dörr med min nyss uppätna frukost.
Eftersom jag kräks så hårt, lyckas jag träffa hennes ringklocka med en liten smörgåsbit vilket får den att plinga och jag hör någon som svär innanför dörren.

Jag backar bakåt men hinner inte långt innan grannflickan smäller upp dörren och stirrar på min med skogstokiga ögon. I hennes vänstra hand håller hon en kniv och hon spänner ansiktet och skriker:
- Nu jävlar är det slut med dig fjanthenke!
Hon viftar till med kniven vilken lyckas träffa min hand så illa att 3 av mina älskade fingrar kapas av och blodet sprutar som en nyförlöst ketchupflaska i korridoren.
Jag försöker fly, samtidigt som jag pekar och skriker på min dörr, där den uppspikade råttan som fått mig kräkas hänger kvar som en slags jakttrofé.

Jag hinner ut i köket utan att bli uppskuren helt av grannflickan, men hör henne flåsa efter mig. Hennes tofflor släpar mot det grusiga golvet och jag försöker hitta något slags vapen.
Det enda som finns är frukostflingor, billiga, från Coop. Jag kör ner näven och fyller min hand med frasiga flingor och väntar bakom kylskåpet.
När hon ställer sig i dörröppningen passar jag på. Jag överrumplar henne och pressar in flingorna i hennes stirrande ögon vilket får henne att ramla baklänges.
-Jag är blind, jag är blind, din jävla horbög, ylar hon samtidigt som hon vrider sig på det gula korridorsgolvet.

Jag springer in på mitt rum. Struntar i den döda råttan någon spikat upp på min vägg och kastar mig på sängen. Nu ligger jag här, livrädd, utan fingrar och undrar vad jag gjort för att förtjäna en sån här start på dagen.....

/Hank

Så kan man blogga igen.
Det har varit så att bloggsidan legat nere några dygn, det är därför ni inte haft möjlighet att avnjuta våra bokstavskombinationer här på sidan.
Men nu verkar vi vara igång igen.

Jag klev upp 07:39 idag. Okristligt tidigt på årets lurdag, men faktum är att jag är ganska pigg. Precis det som var målet med mina fyra öl igår kväll, som fick mig att tvärsomna direkt när jag kom hem.
Körde det klassiska sälsovandet, då jag vaknar helt insnurrad i lakan och dreggel över hela mig.

Nä, nu är det dags för kaffe, måleri och studier.

/Hank