Hanky loves Johansomfan

Jag får återigen börja med att be om ursäkt för dröjsmålet med veckans fisk, men den här gången har jag en bra ursäkt. Det är nämligen så att Elsa kom med ett önskemål om en väldigt speciell liten krabat som hon ville ha fakta av. Den här udda och väldigt sällsynta skaldjuret är det svårt att få fakta om och jag har efter mina år som fisk-och skaldjursexpert bara stött på några få fångster och därmed väldigt lite information om den.
Så mina veckor har nu gått ut på att gräva fram så mycket fakta om denna vita lilla luring och jag hoppas Elsa blir nöjd.

Låt mig presentera: Albinokräfta



Ja, vad ska man säga, har ni sett nåt liknande någon gång?
Det är inte ofta moder natur chockar mig med tokiga kreationer på fiskar ock skaldjur, men här har hon tagit priset. Denna kräfta, vit som snö, är alltså den sällsynta Albinokräftan, eller Cräftus Viitus, som dess vetenskapliga namn är.
Det är så här, att Albinokräftan egentligen inte är en riktig albino, vilket skulle medföra att den saknar båda typer av melanin, det vill säga eumelanin och phaeomelanin, nej utan det är helt enkelt så att den saknar skal.
Ni förstår, det vita som förgyller albinokräftans kropp är alltså dess kött. Skulle man peta på en livs levande albinokräfta skulle det kännas som att peta på en rå flintastek, vilket medför att om man petar för hårt går den sönder och skriker ett fasansfullt skrik.
De enda fyra kända fall av fångst av albinokräftan är gjorda utanför Snäcks Camping på Gotland, men efter forskning om Gotlands historia har jag kommit över en sägen som förtäljer den gamla sportgrenen "Albino Flärpe".

"Albino Flärpe" gick ut på att de tre sista bönderna som lyckades få in hela sin skörd under tak varje höst fick utmana varandra om hustrubyte. Det hela skulle gå ut på att man smetade Albinokräftor över sin kropp, sedan gnussade sig mot raukar och den som lyckades få fast mest mossa på sin kropp vann och fick därefter bestämma om han ville byta fru med någon av de andra två bönderna.
När jag slår i historieböckerna ser jag att denna mystiska utmaning försvann någon gång under sent 1800-tal, av outgrundlig anledning. Man skulle kunna dra slutsatsen att kräftan helt enkelt nästintill blev utrotad och därefter aldrig riktigt återhämtade sig.

Den senaste fångsten gjordes 1999 av en skånsk turist som av misstag trampade på en Albinokräfta, men lyckads få upp resterna på land vilket gjorde att den kunde identifieras och artbestämmas. Efter mätningar kunde man uppskatta att den varit ca 55 cm hög och runt 18 cm bred, med ett bmi på 32,6, vilket även gör den påtagligt överviktig.

Skulle man nu lyckas få upp en albinokräfta under solsemester på Gotland kan jag rekomendera att sälja den till Italien, där skaldjurssamlare betalar över 200 000 kr/styck för dem. Men det noblaste vore att skänka den till forskning, då det fortfarande finns mycket att lära om den mytomspunna Albinokräftan.

/Hank