Exotiskt
Det kommer antagligen bli löjligt trevligt och som extra krydda har vår egen Texas Berglund valt att visa sin Sheriffbricka och ansluta sig till öldrickandet.
Kvällens enda måste, var att man som gäst ska ta med sig en exotisk frukt.
Jag tog detta uppdrag på största allvar och traskade idag in på Sabis på Fältöversten för att leta igenom deras fruktavdelning.
Jag tror jag nosade upp ett litet guldkorn, då jag fann en lilaaktig liten djungelfrukt som passade mig utmärkt och inte heller kostade mig hela studiebidraget.
I kassan stod jag sedan och kände mig väldigt exotisk och härlig. Folk runt omkring mig viskade och pekade.
Kolla den där grabben, vilken världsvan och exotisk pojk. Har du sett frukten. Han måste veta mycket om frukt om han köper sån där fin liten grej.
En kvinna kom till och med fram och undrade vad det var jag hade köpt. Jag ville ljuga, ge henne ett proffsigt svar om vad det var, men ärligheten i mig kröp fram och jag sa sanningen:
- Jag har faktiskt ingen aning tant.
Sen tog jag min djungelfrukt och lämnade Fältöversten medan de andra kunderna tittade med långa ögon efter mig medan de packade ner sin fetaost i plastpåsen.
/Hank
Hanky goes 2008
Då har man skaffat sig en tockendär e-faktura eller vad nu heter. Nu kommer min räkning inte längre hem i min brevlåda, utan till min internetbank. Elektroniskt. Jag gjorde det faktiskt imorse, när jag betalade hyran. Alltså innan Johans inlägg. Jag är inte så efter som han tror.
Johansomfan brukar ju titt som tätt pika mig angående mitt gammelmodiga sätt. Att jag inte hänger med, är lite efter i utvecklingen, men nu börjar han nästan gå för långt!
Här införskaffar jag mig en ugn som strålar värmestrålar och vad får jag för det? Inte ett smack.
Istället ett löjligt inlägg om att vi ska få mig mer modern.
Men jag ska säger er, jag är en del av framtiden redan.
Jag tittar på saker på Youtube.
Jag lyssnar på radio på internet.
Jag är hipp. Jag är 2008.
Han kan glömma att han får smaka mina värmestrålade popcorn nästa gång att han kommer på besök.
/Hank
Min vapenslagare..
Han betalar räkningar och skickar studieförsäkringar via vanlig post.
Till råga på det har han nu slagit till på en micro i 4:3 format.
Nu tycker jag att vi tilsammans, med hjälp av tankekraft, försöker putta Hanky ett steg närmare 2008.
//Johansomfan
Stink
Kan berätta att jag förmodligen förstört matlusten för en hel drös kineser idag.
Det var nämligen så att det var ganska smockat i köket ikväll och när jag står där och steker blodpudding kommer jag på den briljanta idén att slå två flugor i en smäll. Nämligen att diska upp min gamla matlåda som stått på jobbet sen i fredags. När jag smyger upp locket börjar jag ana ugglor i mossen. Den annars genomskinliga plasten verkar ha fått påhälsning av en mossliknande beväxtning. Skitide tänkte jag. I efterhand kanske jag skulle väntat lite med lådan, för innan jag visste ordet av hade mögellukten slagit sönder mitt luktsinne. Tyvärr verkade det som om stanken även spred sig till mina annars så kärvänliga kineser. Dom tittade med smala(re) ögon och rynkade näsor upp, på mig, från sina femtimmarskok.
Med den lille kinesens gigantiska köttyxa, modell giljotin, fräscht i minnet pinnade jag snabbt in i mitt kyffe. Matoljan och resten av blodpuddingen blev kvar i köket och jag har ännu inte vågat mig ut.
//Johansomfan
Värmedon
Jag fick denna pjäs efter påsk, men har inte hunnit installerat den innan, utan idag fick bli dagen då jag testar framtidens värmeskåp. Det var med stor nervositet jag öppnade kartongen......
Eftersom jag inte visste hur denna makapär fungerar var det väldigt försiktigt vid öppnandet. Jag visste ju inte alls vad som väntade mig, eller hur ömtålig maskinen är.
Med stor respekt för maskinens kraft lät jag skyddsplasten glida av. Det luktade nytt.
Säkerhet är A och O när man är ny vid livsfarliga maskiner. Med den sk "Microvågsugnen" vet man ju inte alls. Dessa vågor kanske strålar på mig, eller smälter allt runtomkring mig vid något slags fel. Därför var jag väldigt aktsam när jag lät en Pan Pizza åka sin första värmetur i den lilla plåtlådan.
Allt gick bra. Den blev varm och detta magiska lilla värmedon verkar vara säkert och bra att använda.
/Hank
Hanky Awards
Den första Hankyn går till Svärbror som lyckades klura ut vad Anders och Johansomfan så konstnärligt försökt illustrera. Sjä'vklar var det en Snuttefilt som var det rätta svaret och jag har till och med lyckats skaka fram ett pris i denna tävling!
Svärbror vinner härmed :
En klassisk, vacker och bildskön kortlek med pin-up motiv! Grattis Grattis!
Nästa Hanky som står på tapeten är ett hedersomnämnande.
Vi har ju börjat få en redig läsarskara där ute som med flitiga ögon läsar våra tankar och funderingar. Vissa är nytillkomna, vissa är gamla rävar som lurat här i flera år.
Det är iofs flera som är nominerade till denna kategori, däribland Elsa, Lilla B, fölket i Bönhuset samt många fler. Men det finns en eldsjäl när det gäller vår blogg, som hängt med länge i bakgrunden och alltid visat sin uppskattning när man träffar henne. Jag har tyvärr inget pris eller liknande för tillfället, men jag kan nästan lova en vacker hanky.blogg.se-t-shirt som ska börja tillverkas inom kort.
Priset till en flitig läsare går till.......trumvirvel.......Malin Rosén!
För får man höra, att hanky.blogg.se är det som gör hennes dagar på jobbet roliga, så är man värd ett pris! Grattis Grattis.
Den tredje och sista Hankyn går till årets Rookie i bloggosfären. En uppstickare som är värd att hålla ögonen på och som kan bli ett mycket bra bollplank med ideér och bloggprojekt!
Årets bloggrookie: Anders!
Läs hans nya, heta blogg HÄR!
Nu är det säkert flera av er där hemma som sitter och hänger läpp. Suckar om att ni inte fått något pris och sparkar på soffbordsbenet lite argt. Gör inte det. Det kommer flera Hanky Awards, så håll er häromkring, läs, sprid ordet och en dag kanske ni står där, med tacktalet framför er och en Hanky-Award under armen.
/Hank
The MF saga continues..
Jag kan säga så här: följetången fortsätter.
Det var nämligen reklam för SJ. Dom skröt över att dom hade biljetter mellan Stockholm-Åre för endast 899 kronor. För att vara SJ får man ändå kalla det fair enough. Det som stör mig är att dom avslutade något i stil med att alla borde ansluta sig till revolutionen.
Orden revolution och SJ skar sig så mycket i mina arma snäckor att jag blev illamående och var tvungen att sätta mig en stund.
Jag är medveten att det här inlägget kan få mig att framstå som en nyss upptinat boljsevik. Det är inte min avsikt.
Men när jag ändå är på den banan måste jag kommenetera Maud "sväljer när man sprutar henne i munnen" Olofsson. Hon vill ta bort barnbidraget för högavlönade. Hon syftar på de som tjänar över 20 000 kronor i månaden. Som grädde på moset motiverar hon det med att vi har för stora klyftor i samhället!?
//Johansomfan
En till grej..
MEN.
Hon envisades med att uttala Aktie för Aktche. Som den observant jag är, noterade jag ju såklart detta direkt. Tyckte det lät förbannat konstigt. Eftersom hon verkade som en hyffsat sund människa i övrigt tänkte jag cutta henne lite slack och vänta med dumförklaringen bara hon la av med skiten. Hon ville något annat och efter 10 minuter lyckades stintan slänga in Aktche i varannan mening.
Jag vet att jag är lite småsur idag men jag kan inte låta bli att förvånas över sånt där. Jag vill betona att detta inte är något påhopp gällande dialekter av något slag. Sånt sysslar jag inte med. Däremot funderar jag hur hon tänker. Hon måste ju, i sitt yrkesliv, noterat att hon är den enda i världen som slänger sig med det uttalet?
AKTCHE, AKTCHE; AKTCHE ringde i mitt huvud hela vägen hem.
Ps. Ja, jag har funderat på att det kanske jag som är en smula sneskruvad.
//Johansomfan
Cashen dom tas..
Så nu har jag betalat "lite".
Jag har 2200 pix kvar på kontot.
Kvar att införskaffa är: SL-kort, studentlitteratur och mat.
När fan ska man få vara glad?
//Johansomfan
En liten Tävling
På Långfredagen spelades ett parti Cranium, där man ibland ska rita och gissa.
Så nu får ni försöka gissa vad det är både Andirs och Johansomfan försöker illustrera här på varsitt papper. Det är alltså samma sak de försöker rita.
Jag har inget pris till vinnaren. En kram kanske.
Johansomfan försöker rita....ja vad?
Andirs försöker rita samma sak...som är?
/Hank
Oklahoma
Det har varit förbaskat skönt.
Alarmet står på 0530 imorgon bitti och detta faktum hindrar mig från att vara allt för målande i min beskrivning av påsken.
Måste dock delge mig av en rolig händelse på Bar´n i Ockelbo. För er oinvigda är detta Ockelbos enda krog.
Stället var toaletten och huvudaktören var en tre äpplen hög, och ytterst vindögd, herre i 30-årsåldern. Efter att både jag och Hanky av misstag ryckt upp toadörren i tät följd, blev han lack.
Han tittade upp på oss och kallade först mig för kommunist. Därefter riktade han den verbala kulsprutan mot och Hanky och bad, med bryskhet, honom att ta av sig cyklopen.
Utseendet på karln gjorde såklart att man ville ta upp honom i innerfickan, klappa honom varligt, och säga: "det är bra nu".
Långfredagen kan, kort och gott, summeras som kvällen då Hankys glasögon blev Cyklopen.
//Johansomfan
Olyckan
Drar snabbt upp min hand. Den är brun.
Luktar på den. Choklad.
Jag tittar ner, hela fickan är nersmetad med choklad och då tänds ett ljus i mitt innan släckta huvudrum. Påskgodiset!
Jag hade, smart som jag är, tagit med några chokladägg som färdgodis på resan ner. Men jag hade såklart glömt av snasket som på grund av att jag suttit på dem smält till en vacker, brun chokladsörja i min jackficka.
Så istället för att handla frukost fick jag stå utanför och torka av mina bruna fingrar, mina nycklar och min kladdiga ficka. Skamsen, igen.
/Hank
Pesach!
Tänkte passa på och lyfta på hatten, buga och tacka de stadiga 28-29 personer som flitigt besöker vår blogg varje dag!
Jag vet hur Johansomfan skiner upp som en liten sol när han ser vår besökskurva, så fortsätt läsa och lämna kommentarer.
Framförallt är det dags att önska en glad påsk.
Det är dags för hemfärd mot Gästrikeskogarna, se om påskharen gör ett besök och kanske smälla i sig en dumlekola.
Påsken, vars ursprungliga ritual var att man skulle smeta kolasmet på de dörrar där man inte ville att påskkärringar skulle besöka, är verkligen värd att fira med pompa och ståt.
Så på med påskhatten nu, spela en glad låt på grammofonen och dansa runt äggen.
/Hank
Nudelgissel
Varje gång Hanky äter nudlar verkar han få en smutt liten oljepåse med i paketet. Jag har köpt samma nudlar som han i flera månader utan att de små knorrarna en enda gång blivit berikade med denna något trögflytande uppenbarelse. Måste tillägga att jag vid det här laget provat varenda smak fabrikatet har att erbjuda, utan att finna lyckan.
Jag börjar nu så smått undra vem han ligger med. Eller snarare, vem jag ska behöva ligga med.
Detta kan tyckas vara ett tämligen litet, s.k. I-landsproblem. Men då nudlar är min största näringskälla kan det liknas vid att snuva koalan på dess eukalyptusblad.
//Johansomfan
Öm tå
Platsen var ett litet grupprum någonstans på SÖS. Närmare bestämt plan 2.
Vi hade reflektionsmöte för oss praktikanter.
Jag uttryckte mig lite kritiskt till att KI har en tendens att redan tidigt i utbildningen snöa in på den forskningsbaserade biten. Min poäng var att man kunde ta grundena i yrket till en början och sedan lite mer frivilligt profilera sig mot forskningsbiten. Jag tycker mig minnas att jag även klämde in något om att det var ganska tråkigt.
Detta var tydligen en ordentligt svullen, varig och öm tå jag lyckades kliva på.
Handledaren såg mig i ögonen och frågade, med en stor portion sarkasm, om jag tyckte det var bra med felbehandlingar och trycksår.
Blev såklart lite ställd över det, t.o.m för henne, oproffesionella bemötandet.
Jag svarade något i stil med att jag inte direkt tyckte det var jättebra, men att gemensamma utbildningar kunde anordnas för flertalat anställda vid behov av eventuell ändran i behandlingssätt.
Saken har gnagt mig en del och jag ångrar varje sekund att jag inte svarade lika sarkastiskt tillbaka. Något i stil med att jag är med i en förening som heter Trycksårens vänner och att jag vurmar för frodiga kroppsslamsor.
//Johansomfan
Teknisk Tisdag i Rymden
Det är så att idag var näst sista dagen att besöka dess utställning om tv-och dataspel, vilket har varit mitt mål att besöka hela månaden. Så idag slog jag och PC till och traskade iväg ut över leriga Gärdet, med destination teknik.
Här följer besöket i några bilder.
Sveriges första Tvspel. En ganska rejäl pjäs.
Ett gammalt rymdspel till Commodore. Notera highscore nere i vänstra hörnet. Ja, det är jag som satt det och det höll ända till stängning.
Det var även en rymdutställning där. Här hade Cribba Fuglesang signerat en slags rymdkapsel.
Så här ser en toalett ut i rymden. Säkerhet går alltid först i rymden, även om man bajsar.
I rymden kan ingen höra Hanky gråta.
/Hank
Då var det min tur
SJ takes the joy out of my påskfirande godammit!
Ändå kan jag inte låta bli att småle när ser hur mycket X2000, fortfarande efter sisådär 15 år i tjänst, sticker ut prismässigt. Man förväntar sig ju nästan att få en privateskortering av batmobilen.
Ungdom Stockholm - Gävle. 500 pix.
Nuff said
//Johansomfan
Christer
Ska man ranka de män som lägrat flest kvinnor i vårt land tror jag Christer Sjögren toppar listan helt utan konkurens.
Titta på karln.
Den 6 april 1950 damp det ner en liten charmboll i Hagfors.
Efter att han bytt orkester från Pelles Orkester till Vikingarna har nog Chrille bytt lakan okristligt många gånger. Den där blicken har nåt speciellt, han har Det, han har Kavorka.
De flesta jag känner tycker han verkar vara en sliskig prick, men jag tror även den mest homofobiska, tribaltatuerade svetsarlärlingen inte skulle tveka till att krypa ihop i lilla skeden med Christer.
Han är lurig. Han har sina knep.
Sin sametsröst, sin blick, sitt pekande finger som får just dig att känna dig utvald.
Han är vad man säger "riktigt jävla damklar".
Jag tror han kallar kvinnor för "kvinns".
Jag kan tänka mig en turnebuss med Vikingarna under 90-talet. Christer samlade trosor från medelålders kvinnor lika lätt som det är att plocka barr i en granskog. Han hade ett litet altare längst bak i bussen där han tände ljus, tittade på sin elvistavla och tränade sin flörtblick i den lilla spegeln som stod lutad mot en rosa sidenmorgonrock.
Efter giget viskade han till första bästa nypermanentade dansdrottning;
-Kom, så ska jag ta dig till mitt eget Blue Hawaii.
Sedan lade Christer Sjögren ännu en damtrosa i sin lilla samlingslåda.
/Hank
Salt i såret
Det kanske låter lite pretto men jag tycker det är sjukt töntigt med schlager.
Jag menar inte så, sällskapet var trevligt.
Det gör inte saken bättre att mammsen skrattar ut mig och berättar att dom hade vinylkväll.
Jaja, nog om det.
Nu jävlar i min lilla låda är det Filip och Fredrik.
//Johansomfan
Vandaler?
Slänger mina trötta ben upp på sängen och gör mig beredd för att leta igenom internet en sväng innan det är dags för lite studier. Internet funkar inte.
Inte ett tecken på liv från det vida nätet, ingen lampa blinkar vid nätverkskabeln och explorer ligger öde.
Jag börjar klicka mig runt, försöka reparera uppkopplingen, eftersom detta knep är det enda jag kan för att laga sådana här missöden. Men ingenting hjälper ikväll.
Jag tar nätverkskabeln i min hand och följer den mot sin startpunkt, nämligen utgångsdosan i väggen. När jag kommer fram, blir jag stum. Mina ögon förstoras till dubbelstorlek och jag står mållös framför vad som förut varit en hel och funktionabel internetutgångsdosa.
Detta är det som möter mig. ( Sladden sitter i på bilden, men även den låg nedanför på golvet vid hemkomst ).
Jag är i total chock.
Har någon varit in i mitt rum och saboterat mitt internet? Vem i hela världen är så nedrig?
Men jag börjar nysta mer i mysteriet och finner en tavla liggandes på golvet en bit bort. Jag hummar, smackar på min pipa, funderar och börjar se någon slags lösning på detta rafflande mysterium.
Det kan ligga till såhär, att tavlan ramlar ner från kroken, landat med kanten precis ovanpå internetgrejen, som då trasats sönder av tavlans tyngd, vilket medför att internetsladden flyger ut med sån kraft att den kunde dödat mig om jag varit kvar i rummet. Jag ryser vid blotta tanken om jag suttit kvar här när katastrofen inträffade.
Men nu återstår en fråga.
Hur kunde tavlan ramla ner? Min enda lösning just nu är att tanten som bor bredvid mig våldfört sig på väggen vilket fått tavlan att hoppa av kroken.
Eller står hennes säng mot min vägg? Kan hon....? Har hon...?
/Hank
Hank blir Mark
MyHeritage: Släktträd - Släktforskning - Kändisar
/Hank
Schlager
För er som varit nedfrysta eller kanske fastkedjade i en fuktig källare i Belgien betyder det att det inte finns något annat att göra, än att se just melodifestivalen.
Gårdagen gick i stort sett ut på att försöka hitta på vad som helst för att slippa sluta upp i Soffan med stort S.
Det lyckades såklart inte och när erbjudandet om att se på skiten hemma hos Kajsa toppades med bjudmat, såg jag och Hanky på varandra och sa: Taget.
Ett sista halvhjärtat försök till att "grabba" upp kvällen gjordes när vi smet in på Coop och inhandlade rikligt med follar.
Den ljumna ölen visade sig vara ett riktigt kap då den älskade passionerat i munnen tillsammans med Saras delikata quornbiffar.
Själva tävlingen tänker jag bara kommentera genom att konstatera att juryn återigen hade den tveksamma smaken att skicka iväg Cicciolina-kopian från Hovmantorp till Belgrad.
Strax före midnatt blev vi utkörda då Kajsa och Josefin ville vara ensamma. Bara fantasin sätter gränserna.
//Johansomfan
Rättelse
Den första meningen formulerade jag så här: Jag måste lägga till en sak till Hankys inlägg om egoistiska självupptagna tankar med förutfattade meningar.
Naturligtvis ska tankar bytas ut mot tanter och på så vis knyta an till Hankys inlägg om tanter.
Hoppas att min klumpighet och bristande korrekturläsning inte åstadkommit alltför stor skada. Jag kan försäkra er att Hanky är en sant altruistisk man helt utan egoistiska självupptagna tankar med förutfattade meningar.
//Johansomfan
Fotsvamp
På tv4 sitter deras tittarombudsman och diskuterar frågor som kommit in till honom med lite Tv4-folk.
Det är lite halvt intressant sådär.
Man kan ringa in eller sms:a om man har några frågor eller åsikter.
Katja bestämde sig för att skicka in en åsikt via sms. Så här tycker hon:
"Varför måste ni visa fotsvampsreklamen när man äter?"
Jag tror Katja är dum i huvudet.
/Hank
Tillägg
Tänker på småbarnsföräldrar.
Jag menar, det är ju självklart att man tänker sig för lite extra när man kommer i närheten av en atp-are eller barnvagn. Det betyder dock inte att dessa kan bete sig hur som helst. Respekten måste, även för denna kategori, förtjänas.
Johan finner det ytterst störande när hans vader används som språngbräda för en lattemamma i brådska. Speciellt i dagsläget när småköttstransporterna har utvecklats åt samma håll som stadsjeeparna.
Åå jävlar. Kom att tänka på tvillingvagnar. Sansade mig själv och tänkte: Don´t even go there.
//Johansomfan
En fredagsmorgon
Sitter och ser deras video om och om igen. Skrattar, Njuter.
Det finns väl inte så mycket att säga efter att man sett klippet.
Föutom att det är helt underbart och det är det här jag vill göra när jag blir stor. Vara en del av Hurra Torpedo.
På riktigt.
/Hank
Vem viker sig?
Sitter och läser på Dn.se där en fråga ställts till deras folkvettsexpert Magdalena Ribbing. Det är någon som mailat henne och tycker det är för svårt att spatsera runt på trottoaren, då den yngre generationen inte väjer för henne, utan föreslår en slags högerregel.
Magda (jag kallar henne så, lite slappt och ungdomligt) har även hon stött på det här fenomenet och menar att man förr i tiden fick lära sig att "maka på sig" och att alla är en familj.
Javisst, jag håller med.
Men att säga att det är ungdomar som beter sig så här är en ren jävla lögn.
Snarare är det nog så att det är våra stackars pensionärer som skiter i att flytta sig. Som tar plats på tunnelbanan, fnyser åt allt och beter sig allmänt jävligt.
Det är detta som är problemet. Maktgalna pensionärer som fått hybris över deras rätt i samhället. Som tror att allt är deras och har rätten att behandla folk hur de vill, eftersom de är så satans gamla.
Jag försöker flytta mig så gott det går om jag möter en 80-åring, för att jag är skiträdd att de ska gå sönder och jag är en trevlig prick.
Men det finns as, som tycker att alla unga är bedrövliga snorungar utan hyffs och de själva är Jesus bästa avkomma.
Hade jag mod nog skulle jag ge en axel på dessa käppviftande bestar. Skrika i ansiktet på dem att du kan fan inte bete dig hur jävla asigt du vill bara för att du fått 75-ljus i tårtan.
Vi kan väl göra så, att vi alla försöker ge plats åt varandra.
Men jag antar att kärringarna på äldreboendet då bara hittar på nåt annat som är fel.
/Hank
Stockholm i mitt hjärta?
Det handlar om saker man stör sig så där lite extra på. Att man för varje gång man upplever en sak påminns om hur mycket man faktiskt hatar det.
Just den här saken har en speciell anknytning till Stockholm.
Jag tycker om väldigt mycket i den här staden, men hur jävla kul är det att fokusera på?
Så. Hatobjekt nummer 1 (just nu) för Johansomfan i Stockholm:
Baksuget i T-baneuppgångarna.
Det finns fan inte ord för hur mycket jag avskyr det. Man kliver av tåget och hör direkt när det är en baksugedag. Bruset av blåsten från Hades. Likvärdig med Jurassic Park-ringarna-i-glaset.
Paradoxen är att det inte går att undvika. Man kan ju inte bara vänta ut skiten. Dröja sig kvar i underjorden som värsta Bag Ladyn. Det är bara att dra upp jacka och ner med blicken. Hålla eventuella väskor eller påsar tätt tätt intill kroppen och kötta.
Det ska tilläggas att denna form av blåsprofylax hjälper föga. Det slutar varje gång med att min mössa tar luft och flyger iväg, tillbaka, till spärrarna. Och därmed lämnar mitt halvlånga, råttfärgade perfekt format efter skallen.
Högst upp på listan över hatuppgångar är: Hornstull och Universitetet.
Vad är erat hatobjekt i Stockholm.
(Det här är för övrigt första gången i mitt snart 25-åriga liv jag använder ordet Och direkt efter punkt. Det, ska ni veta, är en väldigt stor grej för mig.)
//Johansomfan
Kom igen nu gubbar!
Kom igen nu gubbar!
Jag är i bar överkropp, ändå svettas jag lite. Dunkar min näve i bordet så kaffekopparna skramlar.
Kaffet är kokat.
Allt ligger stilla nu. Lugnet före stormen.
Jag ska skriva hemtenta idag.
/Hank
Sjukling
Nu verkar hon vara dålig igen.
Slog upp tisdagens City och vad får jag se, om inte samma tjej! Fast nu verkar hon ha problem med blodtrycket eller något. Jag hoppas det inte är allvarligt, men hon verkar ju inte kry alls.
En riktig liten sjukpotta verkar hon vara.
/Hank
Misstag
Frågan jag ställt mig är ju när första misstaget skulle komma.
Idag hände det. På den tredje dagen.
Jag hade tänkt avnjuta en micro-fiskgrattäng från Coop till lunch.
När jag satt in den i micron och skulle vrida upp till rätt tid såg jag, till min stora fasa, att den endast är avsedd för vanligt ugnsbruk.
Det var bara att bita i den sura grisen och micra bäst fan jag kunde. Med resultatet att potatisen blev OK och firren såg ut som en fryst och nedpissat lovikavante.
Imorgon har jag backat upp med en microsafe XL Tacopaj från Findus.
//Johansomfan
Vi beträder klassisk mark
Jag ska inte förtälja så mycket om själva kalaset, eftersom det antagligen blir långtråkigt att läsa. Det var mycket gemytligt i allafall samt skönt att träffa vettiga människor som ska bli lagväktare som kan sudda bort lite av idiotstämpeln som finns inom yrket.
Men det förbluffande var, att fram på småtimmarna, berättades det om vem som äger huset de hyr. Det var nämligen så att Hanky och Johansomfan smakade på historisk musikmark.
Ägeren av huset var grundaren av Mistlur Records, skivbolaget som grundades på 70-talet och var det största inom proggen och som sedan gav skivkontrakt till Ebba Grön.
Vi såg oss omkring lite. Fnissade.
Väntade till alla poliser somnat in, sedan gick vi vingligt omkring på vår egen husesyn, fingrade på saker, samma saker som Thåström kanske fingrat på när han suttit i samma villa där ute i Sollentuna och pratat skivkontrakt. Gick igenom skivsamlingen som fanns där, provsatt toaletter och insöp klassisk, svensk musikhistoria.
Så nu är även hanky.blogg.se en del av den svenska musikscenen. Vi är på väg mot något stort.
/Hank
Limpan
Så nu går han hemma och myser med sin lilla stump.
-"Du och jag Stumpen, du och jag"
-"Tror jag det!"
//Johansomfan
Skaldjur
När jag och Johansomfan tog en snabb lunch på Gooh! i fredags försökte vi samtidigt som maten mättade våra magar sitta och titta ut på folk. Detta var i princip omöjligt då en jätteräka täckte vår utstikt.
Man såg knappt något. Bara räkan.
/Hank
Vakttornet
//Johansomfan
Sammanträffande?
Jag skrattade lite och tackade eller vad man nu ska göra när någon säger att man är lik någon. Sen satte jag skrattet i halsen. Började fundera om min likhet med Moby är något mer?
Jag är från Mo. En by. Moby.
Där finns det även en plats som kallas Mobydalen. Är min likhet med Moby i själva verkat något större? Något som ej är greppbart för det mänskliga förståndet?
Detta kan ju inte bara vara ett sammanträffande?
Moby är även född i September, precis som mig.
2005 släppte han ett album, som hette Hotel. När jag åker på semester brukar jag bo på just ett Hotell.
Det här är för mig skrämmande. Vet egentligen inte om jag törs gräva ner mig mer i det här, det är kanske som sagt för stort för min mänskliga hjärna.
Vem är egentligen Moby? Vem är egentligen jag?
/Hank
Grattis..
Passa på att njut ordentligt nu.
För resten av årets 365 (skottår) dagar tillhör som bekant oss.
//Johansomfan
En gåva från mig
Idag är det kvinnornas dag.
Jag kommer nog hylla dem på mitt eget lilla sätt.
Genom att sitta hemma, strunta i att gå ut ikväll, så slipper de se mig.
Grattis på er dag kvinns. Ni är bäst.
/Hank
Mat
Där satt en försynt liten kines och åt.
Han såg lite töntig ut.
Väl framme vid köksbänken möts jag av den här synen.
Jävlar vad jag kände mig töntig med mitt nudelpaket i handen.
Johan 0 - Kinesen 1.
//Johansomfan
Den sista dansen?
18 Augusti 1952 - snart.
//Johansomfan
Veckans Fisk
Låt mig presentera: Lutfisken
Lutfisken, Lutus Fiscarius, upptäcktes på 1800-talet av fysiologen P. Scrööman då han var ute på ett av sina vanliga morgonbad vid sin villa i Rörstrand.
Just den här morgonen, av en outgrundlig anledning bestämde han sig för att försöka simma på ett nytt och fräscht sätt. Han satte därmed på en tyngd på sin vänstra fot och kunde på så sätt simma på ett snett sett, så som han aldrig gjort förr. Det var då han upptäckte den vita, lite slemmiga fisken en bit ut i vattnet. Eftersom han alltid simmat vanligt "bröstsim" förut hade han aldrig sett denna fiskart förut, då den är omöjlig att se om man själv inte lutar åt ett visst håll.
Lutfisken är alltså vinklad 37grader åt vänster, vilket gör den osynlig för det vanliga människoögat, förutom asiater som ofta berättat om denna fisk, utan att ha blivit betrodda.
Men nu kunde världen skåda en ny fisk och välkomnade den med öppna armar in i fiskartsboken.
Som ni ser på bilden här ovan är lutfisken vit, nästan genomskinlig, med två gulaktiga knölar på undersidan. Fjällen på dess rygg är rödbruna och dess stjärtfena grön och prickig. Det är just dess utmärkande stjärtfena, som är lite knölig och ojämn, som får den att luta som den gör.
Lurren, vilket den kallas i de flesta överklasshem är även fruktsvärt slemmig och såsig vilket gör den väldigt svårgreppad, men även lätthittad. Följer man bara den såsiga "stig" som den lämnar efter sig när den kommer upp till ytan för att andas hittar man lätt dess bo, som oftast är beläget vid ett vassigt område.
Vill man fånga en lutfisk gör man det lättast genom att på höstkanten hitta ett spår av den, bestämma platsen för dess bo och sedan invänta vintertid och kyligare väder. Då fryser nämligen Lutfiskens slem till en lite hårdare hinna och den blir på så sätt lättare att greppa med hjälp av ett par kraftiga manshänder.
Många fångar Lutfisken för dess skinn, som ofta används till galonoveraller, men det finns även vissa som gillar smaken av dess kött, som har en viss smak av as.
Därför är matproduktionen av denna fiskart inte så stor, då det ofta delar människor i två grupper, de som älskar Lutfisken och de som hatar den. Men de som inte kan få nog av Lutfisk får gott vänta till Lutfiskpremiären som infaller två söndagar efter påsk, då den börjar säljas i affärer.
Jag själv står över, eftersom jag ej uppskattar dess styva smak. Men som de säger i Halland;
- Ä luafischen luad, såä luar ä vi ä.
/Hank
Spray ligger med Sj
Sprays mail fungerar aldrig.
Jag känner mig lika sugen på att titta efter om något elektroniskt brev dumpit ner i min virtuella brevlåda som jag är att försöka boka tåg på SJs hemsida. Det knakar och bråkar hela jävla tiden och det känns mer sannolikt att jag ska hitta en trisslott med miljonvinsten än att min mail ska fungera smidigt.
Varannan dag är det driftstopp. Resten av dagarna är det lika svårt att sprätta ebrev som att hitta jämna par strumpor efter att ha tvättat.
Jag har fått nog.
Jag måste sluta innan jag kör en Falling Down på Spray.
Det kanske är dags att införskaffa en vuxen mail. En sådan med både för-och efternamn i adressen.
Men jag vet inte om jag är redo för en sådan ännu, kanske blir Ängelstrumpa_83 istället.
Skaffa aldrig en mail på spray alla barn. Ajabaja.
/Hank
Mitt i Naturen
Create Fake Magazine Covers with your own picture at MagMyPic.com
Discount Magazine Subscriptions - Save big!
/Hank
När jag sover
Jag har inga gardiner, så det lyser rakt in i ögonen på mig. Då brukar jag vakna,
Men nu ser jag ut såhär när jag lägger mig. Då slipper jag vakna av solen.
Gosh!
/Hank
Jämställdhet
Den sade att när kvinnor kommer hem från sitt förvärvsarbete har de ofta lika mycket jobb kvar. Denna gång hushållets sysslor.
Dricker de bara Blutsaft så kommer de få ny energi och med ett stort leende orka med den annars tunga bördan.
Jag kände spontant att det var att ta en liten genväg i den brokiga genusfrågan.
Jag reserverar mig för att reklamen i fråga kanske behandlade ett annat fabrikat än det på bilden ovan.
//Johansomfan
..och konsten att bli matad
Det här gjorde jag.
Notera: De uppspärrade ögonen beror på att nyponsoppan var av märket Ekströms. Jag hatar Ekströms.
//Johansomfan
Kärlek
Målet för dagen var att fånga de sprudlande vårkänslorna och mixa dessa med en stor portion kärlek.
Vi tyckte vi lyckades väldigt bra.
Jag har nu kommit till insikt att det var i brist på bättre vetande.
Freppa och Juden (aka Sänket, kärt barn m.m) personifierar här den ultimata , ärliga och villkorslösa kärleken.
En bild säger mer en tusen ord. Dessa två säger miljoner.
//Johansomfan
Jag är en älskare, inte en slagskämpe
Eller: Dagen då Juden blev Sänket.
Det har nu gått så pass lång tid efter båtfärden att jag är redo att skriva om den lilla incidenten som numera går under namnet "Pytt-dispyten".
Klockan hade hunnit slå 05:00 ombord på Viking Cinderella. Jag, Juden och Snickar´n hade fått nys om ett ställe där det serverades pytt i panna och hade begett oss dit.
Juden och Snickar´n brassade på med pytt i panna, medan jag tog en enkel ostbaguett, som överraskade med att innehålla saltgurka, vilket höjde min glädjebarometer med några pinnhål.
Det var trevlig stämning. Vi skrattade, åt och pratade om ditten och datten då Juden bestämde sig för att han inte orkade mer på sitt berg av pytt.
Han började då fråga löst folk som gick förbi om de ville ha lite av hans pytt. Om de inte orkade äta den skulle han vänligt hjälpa till genom att mata dem.
Han fick sitta och fråga ett par som gick förbi innan han ställde frågan till fel gäng.
De som hade gått förbi denna gång var några testoseronhöga ungdomar, som antagligen misslyckats med att flörta upp några kvinnor tidigare under kvällen och nu sökte utlopp för sina känslostormar på andra håll.
De vände på klacken när Juden frågade om han skulle mata dem med pytt och den ene väljer att kasta sig över mig och bordet, vilket resulterar i tumult och pytt över hela golvet.
Några knuffar delades ut innan Juden hinner plocka fram sin fruktade högerkanon. Den var skarpladdad med tjotarblängakrut och landade rakt i ansiktet på en av killarna, som efter en luftfärd landade 4-5 meter längre bort på rygg.
Nu kom vakterna och det hela kändes lugnt. Men ack så lurad jag var.
Snett bakifrån kommer den lilla luringen och smyger in en kalasträff över käk-och näsparti på mig, vilket säckar ihop mig totalt.
Jag brukar inte slåss. Är ingen kämpe utan försöker så gott det går hålla mig ut vägen. Men denna kväll stod jag mitt i vägen och strålkastarna bländade mig som ett skrämt rådjur.
Jag gick ner för räkning.
Nu skall lugnas, för jag mår prima. Inga men, förutom en lite öm käke.
I 2 sekunder försökte jag vara en slagskämpe, men det hela gick käpprätt åt helvete. Jag skall hädanefter ägna mig enbart åt kärlek.
Men detta var kvällen Juden blev "Sänket".
/Hank
Lat?
Detta för att jag inte ville smutsa ner ett glas under middagen.
Gör det mig till en skrämmande lat människa?
//Johansomfan
Trasig..
Det kan till viss del bero på att kryssningen späddes på med en dags extra festligheter för mig och Hank. Detta för att, så att säga, mota bakfyllan i grind. Det lyckades skitbra. Men är förmodligen en starkt bidragande orsak till dagens lågvattenmärke.
Stället som vi på lördagen frälste med vår skönhet var Kellys. Det var första gången vi var där sedan några månader. Vi har bojkottat detta hak på grund av deras något för stora nazistklientel.
Vi tänkte att en gång är ingen gång. Och vi ska ju självklart inte berätta det för någon.
Jaja, så här såg det i alla fall ut.
//Johansomfan
Semester
Vi samlade ihop oss vid vikingterminalen runt 17-tiden för att styra upp bijetter och liknande, vilket inte alls visade sig problemfritt.
BigBrotherSebbe började direkt skrika att han tappat sin plånbok i taxin, vilket ledde till en bunt samtal för att försöka jaga rätt på den, men tyvärr visade det sig att plånkan var helt försvunnen. Han fick gå ombord ändå, eftersom han såg mogen ut. ( Han hittade sen plånboken i sin väska, men hade då hunnit spärra korten.)
Jag hade bestämt att rese i judeklass, vilket innebar att jag packat min lilla väska med nyponsoppa, bröd och en tub kaviar, så jag skulle slippa lägga ut massa pengar på mat ombord. Jag tyckte det var en helt strålande idé och skuttade glatt mot båten då vi blir invisade till tullning.
Jag skrattade lite, funderade hur de väljer ut vilka som får tulla osv. då det händer. Den finska, bistra tullgubben rotar med sina ådriga händer i min matpåse. Plockar upp brödet, skakar på huvudet, fortsätter med soppan, ser på mig och skakar på sitt feta huvud en gång till.
-Det här får ej tas ombord, det finns restauranger på båten, säger han och spänner ögonen i mig.
Jag trodde fan inte mina öron, jag blev tullad på min matsäck och kunde inte göra något åt saken. Kände att det inte var värt att rycka soppan och springa mot båten, utan jag suckade och kastade min kära mat i soporna.
Slokandes med huvudet och lite skamsen gick jag ombord.
Det är svårt med ord att beskriva allt som hände under våra 23 timmar på internationellt vatten.
Det kanske kommer komma upp små minnen som jag kan skriva mer om sen. Som om att vi träffade Linköpings svar på Christer Petterson, som skar sina offer i skinkan och lät dem sen springa sig själva till döds.
Eller att jag fick en brutal knytnäve på hakan, så jag somnade in en kort stund och vaknade av att någon klappade mig på huvudet, medan jag låg och åmade mig med näsblod.
Allting har sin egna lilla historia.
/Hank