Hanky loves Johansomfan

Så var det dags igen för lite allmänbildning inom fisk.

Låt mig presentera: Lutfisken



Lutfisken, Lutus Fiscarius, upptäcktes på 1800-talet av fysiologen P. Scrööman då han var ute på ett av sina vanliga morgonbad vid sin villa i Rörstrand.
Just den här morgonen, av en outgrundlig anledning bestämde han sig för att försöka simma på ett nytt och fräscht sätt. Han satte därmed på en tyngd på sin vänstra fot och kunde på så sätt simma på ett snett sett, så som han aldrig gjort förr. Det var då han upptäckte den vita, lite slemmiga fisken en bit ut i vattnet. Eftersom han alltid simmat vanligt "bröstsim" förut hade han aldrig sett denna fiskart förut, då den är omöjlig att se om man själv inte lutar åt ett visst håll.
Lutfisken är alltså vinklad 37grader åt vänster, vilket gör den osynlig för det vanliga människoögat, förutom asiater som ofta berättat om denna fisk, utan att ha blivit betrodda.
Men nu kunde världen skåda en ny fisk och välkomnade den med öppna armar in i fiskartsboken.

Som ni ser på bilden här ovan är lutfisken vit, nästan genomskinlig, med två gulaktiga knölar på undersidan. Fjällen på dess rygg är rödbruna och dess stjärtfena grön och prickig. Det är just dess utmärkande stjärtfena, som är lite knölig och ojämn, som får den att luta som den gör.
Lurren, vilket den kallas i de flesta överklasshem är även fruktsvärt slemmig och såsig vilket gör den väldigt svårgreppad, men även lätthittad. Följer man bara den såsiga "stig" som den lämnar efter sig när den kommer upp till ytan för att andas hittar man lätt dess bo, som oftast är beläget vid ett vassigt område.
Vill man fånga en lutfisk gör man det lättast genom att på höstkanten hitta ett spår av den, bestämma platsen för dess bo och sedan invänta vintertid och kyligare väder. Då fryser nämligen Lutfiskens slem till en lite hårdare hinna och den blir på så sätt lättare att greppa med hjälp av ett par kraftiga manshänder.

Många fångar Lutfisken för dess skinn, som ofta används till galonoveraller, men det finns även vissa som gillar smaken av dess kött, som har en viss smak av as.
Därför är matproduktionen av denna fiskart inte så stor, då det ofta delar människor i två grupper, de som älskar Lutfisken och de som hatar den. Men de som inte kan få nog av Lutfisk får gott vänta till Lutfiskpremiären som infaller två söndagar efter påsk, då den börjar säljas i affärer.
Jag själv står över, eftersom jag ej uppskattar dess styva smak. Men som de säger i Halland;

- Ä luafischen luad, såä luar ä vi ä.

/Hank