Jobb
Imorgon gör jag premiär på den norska arbetsmarknaden.
Det är lagerarbete som står på tapeten och klockan står ställd på 05:00, för att ha med lite extra tid till bussterminalen, eftersom jag ju är i Norge.
Men det känns härligt. Skönt att göra nåt annat än hänga tvätt och sparka på vår trasiga tvättmaskin.
Som Johan sa, att lilla Henrik blir imorgon stor. Självständig.
Ja, jag antar att jag kommer med en rapport om min arbetsdag imorgon. Om jag nu är vid mina sinnens fulla bruk efter en hel arbetsdag.
Jag lämnar er ikväll med en hyllning till den helt makalöst bra serien Flight of the Conchords,
som nu turnerar runt med sitt band.
Har ni fortfarande inte sett serien så säger jag åt er på skarpen nu. Annars blir jag sur. Jävligt sur.
/Hank
Det är lagerarbete som står på tapeten och klockan står ställd på 05:00, för att ha med lite extra tid till bussterminalen, eftersom jag ju är i Norge.
Men det känns härligt. Skönt att göra nåt annat än hänga tvätt och sparka på vår trasiga tvättmaskin.
Som Johan sa, att lilla Henrik blir imorgon stor. Självständig.
Ja, jag antar att jag kommer med en rapport om min arbetsdag imorgon. Om jag nu är vid mina sinnens fulla bruk efter en hel arbetsdag.
Jag lämnar er ikväll med en hyllning till den helt makalöst bra serien Flight of the Conchords,
som nu turnerar runt med sitt band.
Har ni fortfarande inte sett serien så säger jag åt er på skarpen nu. Annars blir jag sur. Jävligt sur.
/Hank
En liten alvedon
Jag förstår att det är många därute som sitter med huvudbry och en känsla av ovetskap just nu.
Det har ju börjat skrivas om en helt ny karaktär här på bloggen. En karaktär vi inte presenterat så väl, utan bara låtit henne dyka upp.
Så det är väl dags för en bild på denna Emely i allafall.
Vi här även pratat lite löst om att ge henne ett eget veckoinlägg, men det kvarstår mycket diskussion och regelsättande innan hon får släppa loss här inne. Man kan ju inte låta vargen springa ur skogen utan att vallhunden lärt sig valla, som man säger.
Men här har vi henne. Ett ansikte till namnet Emely, a.k.a. BabyGotBack.
/Hank
Det har ju börjat skrivas om en helt ny karaktär här på bloggen. En karaktär vi inte presenterat så väl, utan bara låtit henne dyka upp.
Så det är väl dags för en bild på denna Emely i allafall.
Vi här även pratat lite löst om att ge henne ett eget veckoinlägg, men det kvarstår mycket diskussion och regelsättande innan hon får släppa loss här inne. Man kan ju inte låta vargen springa ur skogen utan att vallhunden lärt sig valla, som man säger.
Men här har vi henne. Ett ansikte till namnet Emely, a.k.a. BabyGotBack.
/Hank
Oslo
Det var ju det här med en stor Oslospecial här på bloggen. Jag utlovade detta vid något svagt tillfälle och har sedan dess gått och klurat på hur jag skulle lägga upp det hela.
Men nu har alltså två veckor rusat iväg och Familjen Östlund-Wall-Krantz frodas i sin lilla lägenhet på Grönland i Oslo.
Området vi bor vid är en märklig plats. Ett väldigt centralt ghetto skulle man kunna beskriva det som, där varje människa man stöter på känns risigare än den andre.
Här snackar vi galenskap-delux, där heroinstinna trasdockor ligger och skriker och viftar i varje gathörn. Utöver detta sitter det 20 zigenare på en 100 metersträcka och skakar sina små kaffekoppar på jakt efter småkronor. Det är en hård värld där ute och i vissa norska kvarter känns det. Och syns.
Oj, kanske ni utbrister nu. Läbbigt.
Det gjorde även jag de första dagarna. Men nu är det mer en fascination över det hela.
Självklart får man en klump i magen varje dag, då man krockar med en slashas med tydliga reparationsbehov. Men det ligger ändå en slags stämning över det hela. Väljer man att blunda för det otäcka, finns här en sprudlande liten stadsdel.
Men jag är fortfarande oklar om mitt tycke för Oslo.
Det känns som jag retar mig på fler saker än jag glädjer mig åt. Som att ett vanligt Visakort inte fungerar här, utan norrmännen iställlet för att ordna så de fungerar, valt att ställa upp bankomater i varje jävla gathörn. Bra med uttagsmöjligheter, men vafan. Visakort?
En annan sak är att fjäril på norska heter sommerfugl.
Men annars stortrivs jag. Är i behov att ett arbete då jag insett att jag anlände hit ca 3 veckor för sent. Alla svenska invandrare hade redan tagit Säfflebussen hit för att stoppa sina fickor fulla med guld, så jag får vackert vara hemmafru ett litet tag till.
Annars är sommar i full gång. Nästa helg blir det Dizzee Rascal och Datarock och idag blir det potatis i ugnen med broccoli och bea.
Bilder kommer, men då min dator tycker det är gay med en fungerande internetingång så använder vi just nu Johans dator.
Simma lungt, akta er för Sillkungen.
/Hank
Men nu har alltså två veckor rusat iväg och Familjen Östlund-Wall-Krantz frodas i sin lilla lägenhet på Grönland i Oslo.
Området vi bor vid är en märklig plats. Ett väldigt centralt ghetto skulle man kunna beskriva det som, där varje människa man stöter på känns risigare än den andre.
Här snackar vi galenskap-delux, där heroinstinna trasdockor ligger och skriker och viftar i varje gathörn. Utöver detta sitter det 20 zigenare på en 100 metersträcka och skakar sina små kaffekoppar på jakt efter småkronor. Det är en hård värld där ute och i vissa norska kvarter känns det. Och syns.
Oj, kanske ni utbrister nu. Läbbigt.
Det gjorde även jag de första dagarna. Men nu är det mer en fascination över det hela.
Självklart får man en klump i magen varje dag, då man krockar med en slashas med tydliga reparationsbehov. Men det ligger ändå en slags stämning över det hela. Väljer man att blunda för det otäcka, finns här en sprudlande liten stadsdel.
Men jag är fortfarande oklar om mitt tycke för Oslo.
Det känns som jag retar mig på fler saker än jag glädjer mig åt. Som att ett vanligt Visakort inte fungerar här, utan norrmännen iställlet för att ordna så de fungerar, valt att ställa upp bankomater i varje jävla gathörn. Bra med uttagsmöjligheter, men vafan. Visakort?
En annan sak är att fjäril på norska heter sommerfugl.
Men annars stortrivs jag. Är i behov att ett arbete då jag insett att jag anlände hit ca 3 veckor för sent. Alla svenska invandrare hade redan tagit Säfflebussen hit för att stoppa sina fickor fulla med guld, så jag får vackert vara hemmafru ett litet tag till.
Annars är sommar i full gång. Nästa helg blir det Dizzee Rascal och Datarock och idag blir det potatis i ugnen med broccoli och bea.
Bilder kommer, men då min dator tycker det är gay med en fungerande internetingång så använder vi just nu Johans dator.
Simma lungt, akta er för Sillkungen.
/Hank
Känslor igen
Ja, det är dags att avslöja Emelys nästa förälskelse. För det finns många av den varan.
När hon slutat tänkt på Tom som jag presenterade här för några dagar sedan, så finns det en annan man, en riktig karl, som får Emelys kropp att skälva.
Richterskalan kan slänga sig i väggen. Här pratar vi åtrå när den är som bäst.
Denna svenska filmhunk, som enligt Wikipedia är född den 21 februari 1962, utbildade sig på teaterhögskolan i Stockholm för att sedan slå igenom i filmen Änglagård.
Han är en riktig goding, en sådan där man som kan ta hand om en, omtänksamt och ömt. Han kan viska i ditt öra;
- Jag blir glad när jag är med dig...
Jakob Eklund.
Emelys crush nr2.
Jag tror Emely har en fotkedja. En fotkedja i silver, med att litet öppningsbart hjärta på. I hjärtat har hon en liten bild. En bild på Jakob.
/Hank
När hon slutat tänkt på Tom som jag presenterade här för några dagar sedan, så finns det en annan man, en riktig karl, som får Emelys kropp att skälva.
Richterskalan kan slänga sig i väggen. Här pratar vi åtrå när den är som bäst.
Denna svenska filmhunk, som enligt Wikipedia är född den 21 februari 1962, utbildade sig på teaterhögskolan i Stockholm för att sedan slå igenom i filmen Änglagård.
Han är en riktig goding, en sådan där man som kan ta hand om en, omtänksamt och ömt. Han kan viska i ditt öra;
- Jag blir glad när jag är med dig...
Jakob Eklund.
Emelys crush nr2.
Jag tror Emely har en fotkedja. En fotkedja i silver, med att litet öppningsbart hjärta på. I hjärtat har hon en liten bild. En bild på Jakob.
/Hank
Grattis Världen
Nyligen gick FRA-lagen igenom.
En knytnäve mellan lysmaskarna på oss som tror på människan. (Tror på människan? Är inte det en Tommy Nilsson-låt? Ostigt.).
Nu läser man att vårt vackra EU vill registrera alla bloggare, sätta en slags kvalitetsstämpel på dem. De vill veta vem som skriver och varför.
Härligt.
Snart drar vi på oss likadana uniformer och får spöstraff med salt om vi tänker annorlunda.
/Hank
En knytnäve mellan lysmaskarna på oss som tror på människan. (Tror på människan? Är inte det en Tommy Nilsson-låt? Ostigt.).
Nu läser man att vårt vackra EU vill registrera alla bloggare, sätta en slags kvalitetsstämpel på dem. De vill veta vem som skriver och varför.
Härligt.
Snart drar vi på oss likadana uniformer och får spöstraff med salt om vi tänker annorlunda.
/Hank
Känslor
Emely som jag och Johan bor med verkar ha en speciell smak när det kommer till karlar.
Varje kväll vid 22:00 tiden skiner hon upp som en lite sol, för hon vet att då börjar AFV på norska televisionen. AFV - Americas Funniest Videos, leds av en man, som enligt Emely är det vackraste som gått runt i en tvstudio.
Jag presenterar Emelys crush nr1.
Tom Bergeron.
Tom är en silverräv.
En sån där mogen och härlig man, som med sin erfarenhet och humor får damerna på fall.
Han fällde Emely hårt och nu sitter hon här i soffan och bara suckar när Tom drar sina strålande vitsar. Det känns lite som en tonårsförälskelse i en popstjärna, då hon gång på gång i samtal tar upp Tom.
Tom gjorde si, Tom gjorde så.
Jag och Johan suckar, vet att det snart kommer en dag då hon inser att det är en fantasiförälskelse. Att det nog antagligen aldrig kommer bli hon och Tom.
Jag bävar för dagen.
/Hank
Varje kväll vid 22:00 tiden skiner hon upp som en lite sol, för hon vet att då börjar AFV på norska televisionen. AFV - Americas Funniest Videos, leds av en man, som enligt Emely är det vackraste som gått runt i en tvstudio.
Jag presenterar Emelys crush nr1.
Tom Bergeron.
Tom är en silverräv.
En sån där mogen och härlig man, som med sin erfarenhet och humor får damerna på fall.
Han fällde Emely hårt och nu sitter hon här i soffan och bara suckar när Tom drar sina strålande vitsar. Det känns lite som en tonårsförälskelse i en popstjärna, då hon gång på gång i samtal tar upp Tom.
Tom gjorde si, Tom gjorde så.
Jag och Johan suckar, vet att det snart kommer en dag då hon inser att det är en fantasiförälskelse. Att det nog antagligen aldrig kommer bli hon och Tom.
Jag bävar för dagen.
/Hank
Bus i Bettans Hus
Midsommardagen 2008 var en stor dag.
Det var en sådan dag som man kommer minnas, berätta om och packa ner i sin ryggsäck med erfarenheter och upplevelser.
Hanky.blogg.se blev utbjudna till en ö här utanför Oslo, en vän till Emely hade tydligen en faster som har stuga där och det var när vi fick höra vem fastern var som våra kroppar började skaka.
Ja. Ni ser rätt.
La det Swinge.
Vi hade blivit inbjudna till ingen mindre än Elisabeth "Bettan" Andreassons stuga i den norska skärgården.
Pulsen ökade lite, nervöst fnitter och förväntningar utöver det vanliga var det som gjorde oss sällskap på tåget dit. Det kändes lite som en dröm.
Vi anländer efter att ha vevat oss över till ön med hjälp av en slags trådbåt och omgivningen var minst sagt otrolig. Det luktade pengar, stora pengar, över husen som låg runtomkring.
Världens största båtar, idiotstora hus, privata tennisbanor och pontonplan verkar vara vardagskraffs där och jag och Johan kände oss betydelselösa och små. Lika små som Johans fingrar.
Det blev en löjligt trevlig kväll, som avslutades med en soluppgång utan dess like. Det var faktiskt så vackert att jag skämdes som människa.
Även en briljering på Tp hanns med, en briljering vilket gjorde att mitt lag slapp disken.
Men för att återgå till Bettan.
Härliga Bettan, som enligt säkra källor från festen är en riktigt fulpratare. Fräck i munnen så att säga.
Jag höll på att smälla av när bomben om att hon skulle komma ganska tidigt på söndagen släpptes. Det skulle betyda att jag skulle få träffa henne. En svindlande tanke.
Tyvärr var hon så seg och slapp så hennes ankomst skjöts upp rejält och vi missade henne då vi var tvungna att bege oss hemåt igen.
Men kanske nästa gång. Om hon nu lånar ut sitt lilla paradis igen, efter att vi smällt i oss två av hennes spritflaskor.
För att känna lite på stämningen från Bettans hus kommer här lite bilder:
Bettan hade ett litet loft i sin stuga. Tyvärr var stegen trasig, (medvetet?) annars kunde vi klättrat upp och tittat efter vad hon gömt för spännande där uppe. Under kvällens gång tittade jag då och då upp mot loftet och inbillade mig att Bettan satt där uppe och tittade ut.
Bettans tvättmaskin.
Här tvättar hon sina smutsiga byxor efter att hon kanske letat snäckor nere vid stranden. Hon kanske sätter sig på en liten sten och filosoferar. Då blir ju byxorna smutsiga och då passar tvättmaskinen utmärkt,
Johan testar Bettans foppatofflor.
Asfeta var betyget. Kanske lite små.
Framåt småtimmarna hittade jag dem!
Bettans gömda påskägg!
De låg undangömda i förrådet men jag snokade allt reda på dem. Mig lurar inte Bettan!
Det finns massor mer anekdoter från aftonen i Bettans stuga. Historier och skvaller som kommer eka för en lång tid framöver.
/Hank
Det var en sådan dag som man kommer minnas, berätta om och packa ner i sin ryggsäck med erfarenheter och upplevelser.
Hanky.blogg.se blev utbjudna till en ö här utanför Oslo, en vän till Emely hade tydligen en faster som har stuga där och det var när vi fick höra vem fastern var som våra kroppar började skaka.
Ja. Ni ser rätt.
La det Swinge.
Vi hade blivit inbjudna till ingen mindre än Elisabeth "Bettan" Andreassons stuga i den norska skärgården.
Pulsen ökade lite, nervöst fnitter och förväntningar utöver det vanliga var det som gjorde oss sällskap på tåget dit. Det kändes lite som en dröm.
Vi anländer efter att ha vevat oss över till ön med hjälp av en slags trådbåt och omgivningen var minst sagt otrolig. Det luktade pengar, stora pengar, över husen som låg runtomkring.
Världens största båtar, idiotstora hus, privata tennisbanor och pontonplan verkar vara vardagskraffs där och jag och Johan kände oss betydelselösa och små. Lika små som Johans fingrar.
Det blev en löjligt trevlig kväll, som avslutades med en soluppgång utan dess like. Det var faktiskt så vackert att jag skämdes som människa.
Även en briljering på Tp hanns med, en briljering vilket gjorde att mitt lag slapp disken.
Men för att återgå till Bettan.
Härliga Bettan, som enligt säkra källor från festen är en riktigt fulpratare. Fräck i munnen så att säga.
Jag höll på att smälla av när bomben om att hon skulle komma ganska tidigt på söndagen släpptes. Det skulle betyda att jag skulle få träffa henne. En svindlande tanke.
Tyvärr var hon så seg och slapp så hennes ankomst skjöts upp rejält och vi missade henne då vi var tvungna att bege oss hemåt igen.
Men kanske nästa gång. Om hon nu lånar ut sitt lilla paradis igen, efter att vi smällt i oss två av hennes spritflaskor.
För att känna lite på stämningen från Bettans hus kommer här lite bilder:
Bettan hade ett litet loft i sin stuga. Tyvärr var stegen trasig, (medvetet?) annars kunde vi klättrat upp och tittat efter vad hon gömt för spännande där uppe. Under kvällens gång tittade jag då och då upp mot loftet och inbillade mig att Bettan satt där uppe och tittade ut.
Bettans tvättmaskin.
Här tvättar hon sina smutsiga byxor efter att hon kanske letat snäckor nere vid stranden. Hon kanske sätter sig på en liten sten och filosoferar. Då blir ju byxorna smutsiga och då passar tvättmaskinen utmärkt,
Johan testar Bettans foppatofflor.
Asfeta var betyget. Kanske lite små.
Framåt småtimmarna hittade jag dem!
Bettans gömda påskägg!
De låg undangömda i förrådet men jag snokade allt reda på dem. Mig lurar inte Bettan!
Det finns massor mer anekdoter från aftonen i Bettans stuga. Historier och skvaller som kommer eka för en lång tid framöver.
/Hank
Snart
ja, snart kommer en mustig och gedigen prognos om de första dagarna i Oslo.
Antagligen imorgon, eftersom jag är för trött för att skriva nu.
Håll humöret upp även fast Sveriges bästa blogg ligger i en liten dvala.
/Hank
Antagligen imorgon, eftersom jag är för trött för att skriva nu.
Håll humöret upp även fast Sveriges bästa blogg ligger i en liten dvala.
/Hank
Welcome to the Jungle
Så är vi inflyttade och klara i vår lilla lägenhet. Det är faktiskt betoning på liten, men väldigt fräsch och vi överlever nog den lilla stund vi kommer bo här.
Jag tror vi bor väldigt centralt, tar ca 8 minuter att gå från centralen och stadsdelen verkar hittills fin. Bollywood så lång ögat kan nå och vill kan köpa indiska kläder så är det inga problem.
Jag är arbetslös fortfarande, var på intervju igår, så nu är det bara att vänta och se vad som sker. Men hoppas så klart på jobb så fort som möjligt, för så jävla roligt är det inte att snoka runt här själv, medan alla kamrater sliter på något lager. Idag blir det i allfall lite upptäcksfärd, samt lite mathandling som verkligen behövs.
Eftersom vårt internet i lägenheten vägrar snurra igång såtter jag nu på ett litet café och trådlösar. Fast gratis blir det ju inte när en förbannat liten kopp kaffe har kostat mig 26 Norska Kronor.
Men allt är gott här i utlandet!
Som sagt, ett jobb behövs nu för att allt ska bli perfekt.
Imorgon ska jag försöka skaffa ett norskt telefonnummer så jag kan ringas lite utan att behöva bli helt pank.
Fridens Liljor på er!
/Hank
Jag tror vi bor väldigt centralt, tar ca 8 minuter att gå från centralen och stadsdelen verkar hittills fin. Bollywood så lång ögat kan nå och vill kan köpa indiska kläder så är det inga problem.
Jag är arbetslös fortfarande, var på intervju igår, så nu är det bara att vänta och se vad som sker. Men hoppas så klart på jobb så fort som möjligt, för så jävla roligt är det inte att snoka runt här själv, medan alla kamrater sliter på något lager. Idag blir det i allfall lite upptäcksfärd, samt lite mathandling som verkligen behövs.
Eftersom vårt internet i lägenheten vägrar snurra igång såtter jag nu på ett litet café och trådlösar. Fast gratis blir det ju inte när en förbannat liten kopp kaffe har kostat mig 26 Norska Kronor.
Men allt är gott här i utlandet!
Som sagt, ett jobb behövs nu för att allt ska bli perfekt.
Imorgon ska jag försöka skaffa ett norskt telefonnummer så jag kan ringas lite utan att behöva bli helt pank.
Fridens Liljor på er!
/Hank
Lågvatten
Efter att fullständigt gått upp i limningarna skriver jag detta inlägg, liggandes i en oformlig pöl, på golvet på ett av Statens Järnvägars helvetesdon.
Orginalscenariot var att jag skulle åka tåg 12.06 från Gävle till Sthlm, efter 50 behagliga minuter hoppa på tåget till Oslo. Framme i där runt 21. Perfa, eller hur!?
SJ hade såklart andra planer för min dag.
Efter att Juden snällt skjutsat mig till stationen i Gävle, möts jag av informationen att tåghelvetet är försenat 1,5 timme. Det innebär att jag missar tåget till Oslo. Personalbrist. Vilket jävla skämt. Förmodligen nån äcklig sommarjobbare som druckit för mycket folköl igår. En fetingkrasch med 900 slaktade hade jag kunnat smälta.
Jaja, i Gävle fixar dom iaf ny biljett på ett annat tåg till Stockholm, som med lite tur, skulle innebära att jag hinner med anslutningståget till Oslo. En halvtimme efter avgång från Gävle tystnar tåget och jag ser att laddningskabeln till min lilla dator slocknar. Tekniskt fel.
Så nu får jag åka tåg till Sveriges rövhål Göteborg. Därifrån och en, förmodligen, överfull och stinkande buss till Oslo. Framme vid midnatt.
Imorgon börjar jag jobba.
Nu är det sommar.
//Johansomfan
Ps. Rubriker imorgon: Rabiat ung man försökte kapa ett SJ-tåg, misslyckades och tog sitt liv.
Nån som har numret till en bra terapeut?
Orginalscenariot var att jag skulle åka tåg 12.06 från Gävle till Sthlm, efter 50 behagliga minuter hoppa på tåget till Oslo. Framme i där runt 21. Perfa, eller hur!?
SJ hade såklart andra planer för min dag.
Efter att Juden snällt skjutsat mig till stationen i Gävle, möts jag av informationen att tåghelvetet är försenat 1,5 timme. Det innebär att jag missar tåget till Oslo. Personalbrist. Vilket jävla skämt. Förmodligen nån äcklig sommarjobbare som druckit för mycket folköl igår. En fetingkrasch med 900 slaktade hade jag kunnat smälta.
Jaja, i Gävle fixar dom iaf ny biljett på ett annat tåg till Stockholm, som med lite tur, skulle innebära att jag hinner med anslutningståget till Oslo. En halvtimme efter avgång från Gävle tystnar tåget och jag ser att laddningskabeln till min lilla dator slocknar. Tekniskt fel.
Så nu får jag åka tåg till Sveriges rövhål Göteborg. Därifrån och en, förmodligen, överfull och stinkande buss till Oslo. Framme vid midnatt.
Imorgon börjar jag jobba.
Nu är det sommar.
//Johansomfan
Ps. Rubriker imorgon: Rabiat ung man försökte kapa ett SJ-tåg, misslyckades och tog sitt liv.
Nån som har numret till en bra terapeut?
Den Stora Färden, del 3
Nu är det färdigpackat och klart. Tror jag.
Jag hatar att packa, skjuter alltid upp det så långt det går och springer sedan runt som idiot på crack för att hitta de sista grejerna. Jag har ingen aning om vad jag behöver ha med mig, men det känns som det löser sig.
Snart står alltså min bussresa på tapeten och självklart skulle vädret slå om och stråla sol, när jag hade hoppats på lite skönt bussåkarväder. Men man kan inte få allt här i världen.
Nu ska det bara växlas in lite Osloianska kronor så jag har godispengar när jag kommer fram.
Vi ses från andra sidan gränsen gott folk!
Jag lämnar er med lite Äppelknyckarjazz.
/Hank
Jag hatar att packa, skjuter alltid upp det så långt det går och springer sedan runt som idiot på crack för att hitta de sista grejerna. Jag har ingen aning om vad jag behöver ha med mig, men det känns som det löser sig.
Snart står alltså min bussresa på tapeten och självklart skulle vädret slå om och stråla sol, när jag hade hoppats på lite skönt bussåkarväder. Men man kan inte få allt här i världen.
Nu ska det bara växlas in lite Osloianska kronor så jag har godispengar när jag kommer fram.
Vi ses från andra sidan gränsen gott folk!
Jag lämnar er med lite Äppelknyckarjazz.
/Hank
Den Stora Färden, del 2
Nu är jag tillbaka i mitt lilla rum i kungens stad och gör mig redo för att packa min kappsäck inför imorgon.
En buss ska sedan ta mig till oljemeckat Oslo imorgon och jag måste ladda rikligt med protein innan så kag står pall 8 timmar buss.
Vi gjorde ett litet gästspel i G-Town på fredagkväll, då vi hyfsat spontant åkte in för att sätta krokben på studenter. När kvällen var till ända, stod vi där utan åkdon hem och tankarna började gå mot en taxi. KW representerade och flörtade upp en mystisk bil utanför Max som gick med på att skjutsa oss ut i skogen. Han hade ingen aning om var Ockelbo låg men jag antar han tyckte det lät som en skojsig idé att skjutsa 4 dryga pojkar mitt i natten.
Jag har en liten video på färden hem. Det var en discotaxi vi fick tag på och det poppades sjuk musik hela vägen hem. Notera den långa trötta killen i baksätet som i slutet av klippet frågar efter hårdrock istället. Sen är det ju svårt att undgå Johans tokröj. Nästa inlägg blir kanske på norska. t size="1">Original Video - More videos at TinyPic
Så här såg vår chaufför ut:
/Hank
En buss ska sedan ta mig till oljemeckat Oslo imorgon och jag måste ladda rikligt med protein innan så kag står pall 8 timmar buss.
Vi gjorde ett litet gästspel i G-Town på fredagkväll, då vi hyfsat spontant åkte in för att sätta krokben på studenter. När kvällen var till ända, stod vi där utan åkdon hem och tankarna började gå mot en taxi. KW representerade och flörtade upp en mystisk bil utanför Max som gick med på att skjutsa oss ut i skogen. Han hade ingen aning om var Ockelbo låg men jag antar han tyckte det lät som en skojsig idé att skjutsa 4 dryga pojkar mitt i natten.
Jag har en liten video på färden hem. Det var en discotaxi vi fick tag på och det poppades sjuk musik hela vägen hem. Notera den långa trötta killen i baksätet som i slutet av klippet frågar efter hårdrock istället. Sen är det ju svårt att undgå Johans tokröj. Nästa inlägg blir kanske på norska. t size="1">Original Video - More videos at TinyPic
Så här såg vår chaufför ut:
/Hank
Den stora färden, del 1
Ja gott folk.
Nu börjar det verkligen dra ihop sig till att jag gör mitt intåg i Norge.
På söndagkväll anländer jag till Oslo med mitt pick och pack för att inställa mig i vårat lilla krypin där jag, där vi kommer andas den friska norgeluften.
Nu ska jag ta min sista Wkblunch för sommaren här i Hufvudstaden, sedan bär det av en sväng hem till Lilla B.
Jag återkommer med mer rapporter snart.
/Hank
Nu börjar det verkligen dra ihop sig till att jag gör mitt intåg i Norge.
På söndagkväll anländer jag till Oslo med mitt pick och pack för att inställa mig i vårat lilla krypin där jag, där vi kommer andas den friska norgeluften.
Nu ska jag ta min sista Wkblunch för sommaren här i Hufvudstaden, sedan bär det av en sväng hem till Lilla B.
Jag återkommer med mer rapporter snart.
/Hank
Peace and Love
Måste börja med att säga att Peace and Love-festivalen har ett starkt startfält i år. Jag säger CSS, Mando och Håkan m.m (listan kan göras lång).
Gick dock idag förbi en affisch för festivalen. På den översta raden såg jag till förskräckelse att de valt att pusha Manu Chao och Kent som de stora dragplåstren. Det sämsta av två världar möts och jag har nu ägnat 2 timmar åt att försöka slipa ner mina för alltid nersmutsade hornhinnor.
Så nu säger jag bara: Hej hej Arvikas alla goth-syntare. Vi ses snart!
//Johansomfan
Gick dock idag förbi en affisch för festivalen. På den översta raden såg jag till förskräckelse att de valt att pusha Manu Chao och Kent som de stora dragplåstren. Det sämsta av två världar möts och jag har nu ägnat 2 timmar åt att försöka slipa ner mina för alltid nersmutsade hornhinnor.
Så nu säger jag bara: Hej hej Arvikas alla goth-syntare. Vi ses snart!
//Johansomfan
Phoneless
Idag har jag mått så djävulusiskt dåligt att Patrick Swayze skulle framstå som piggare än en mört på efedrin. Till råga på allt åt Mälaren upp min lur. Helt sjukt hungrig pöl det där. PC gjorde fina lagningsförsök, dock utan annat resultat än lite rökutveckling och en lukt som får mina tankar att vandra flera jordsnurr tillbaka till Ockelbo, innefattande en adventsstake och Muddrarns kroppsbehåring.
Nu ska jag fundera på omkramandet av avtryckarens vara eller icke vara.
//Johansomfan
Ps. Sie Germanys kantspringare Bastian Schweinsteiger har ett utseende jag inte önskar min värsta fiende.
Nu ska jag fundera på omkramandet av avtryckarens vara eller icke vara.
//Johansomfan
Ps. Sie Germanys kantspringare Bastian Schweinsteiger har ett utseende jag inte önskar min värsta fiende.
Brunch
Jag förstår att det är lite grått för alla er bloggälskare där ute. Lite för varmt i sommarhettan, då ni inte kan svalka er med ett fräscht blogginlägg varje dag.
Man kan säga att det är industrisemester på Sveriges bästa blogg.
Nu talar jag för hela redaktionen här, men när det strålar utomhus finns det väldigt lite tid över att skriva vackra texter ombord på detta slagskepp till blogg. Men det ska bli bättring.
Om en vecka flyttar vi huvudkontoret till Norges huvudstad, där vi ska skriva våra fingertoppar blodiga. Jag skulle kunna säga att det kommer bli en nytädning, som att andas efter att betongklumpen släppt från fötterna och man simmat till ytan för att andas och slippa ifrån ett gangstermord.
Att bedriva en blogg med matig läsning är inget lätt. Det leder lätt till skrivkramp, hybris och förlorat fotfäste, men även bockar man och bugar när de mest oväntade hyllar våra skrifter.
Så när ni nu har rostat erat bröd, kokat kaffet och slår er ner framför datorn för att ta emot en kallsup av underhållande läsning, så misströsta ej. Hanky.blogg.se lever.
Det är en parasit som klamrar sig fast. En fästing på ditt mest intimaste ställe. En brunch när du är hungrig och sugen på apelsinjuice.
All makt åt Hanky och Johansomfan.
/Hank
Man kan säga att det är industrisemester på Sveriges bästa blogg.
Nu talar jag för hela redaktionen här, men när det strålar utomhus finns det väldigt lite tid över att skriva vackra texter ombord på detta slagskepp till blogg. Men det ska bli bättring.
Om en vecka flyttar vi huvudkontoret till Norges huvudstad, där vi ska skriva våra fingertoppar blodiga. Jag skulle kunna säga att det kommer bli en nytädning, som att andas efter att betongklumpen släppt från fötterna och man simmat till ytan för att andas och slippa ifrån ett gangstermord.
Att bedriva en blogg med matig läsning är inget lätt. Det leder lätt till skrivkramp, hybris och förlorat fotfäste, men även bockar man och bugar när de mest oväntade hyllar våra skrifter.
Så när ni nu har rostat erat bröd, kokat kaffet och slår er ner framför datorn för att ta emot en kallsup av underhållande läsning, så misströsta ej. Hanky.blogg.se lever.
Det är en parasit som klamrar sig fast. En fästing på ditt mest intimaste ställe. En brunch när du är hungrig och sugen på apelsinjuice.
All makt åt Hanky och Johansomfan.
/Hank
Operaoskulden
Så har jag tagit min operaoskuld.
Jag hade innan onsdags aldrig varit på en opera. Varför vet jag inte egentligen, det har väl aldrig blivit av. Har kanske suttit fast i tankarna om att det skulle vara tråkigt, som att se en opera på svt, klockan halv två på en söndag.
Men ack så motbevisad jag blev.
Jag var pirrig hela dagen. Kände mig lite viktigare än andra dagar, eftersom blotta tanken att jag skulle på opera på kvällen fick mig att känna mig som en högkulturell person.
Skulle jag ha smoking på mig? Kikare? Kanske en hög hatt?
Jag hade inte heller satt min fot inne på Kungliga Operan, så bara det var en upplevelse. Det närmsta jag kommit en opera är då jag dödade en man inne på en opera i spelet Hitman 2. Eller det kanske var en teater...minnns inte.
Men jävlar i min lilla låda på min vagn vad flott det var. Flott och trevligt. Guld och vacker konst förgyllde rummen och jag tittade med de stora ögonen på allt runtomkring. Bara det var värt besöket.
Men så satte showen igång. Det var Tosca jag såg och det var faktiskt löjligt bra. Det var längesen jag satt som i trans och tittade på något liknande. Det senaste var nog en Norén pjäs, men nu var det opera och jag fastnade för skiten direkt.
Utan hög hatt och kikare satt jag på helspänn under de tre timmarna, som kändes som 20 minuter, och bara njöt.
Nu vill jag ha mer.
Nu vill jag se Macbeth.
/Hank
Jag hade innan onsdags aldrig varit på en opera. Varför vet jag inte egentligen, det har väl aldrig blivit av. Har kanske suttit fast i tankarna om att det skulle vara tråkigt, som att se en opera på svt, klockan halv två på en söndag.
Men ack så motbevisad jag blev.
Jag var pirrig hela dagen. Kände mig lite viktigare än andra dagar, eftersom blotta tanken att jag skulle på opera på kvällen fick mig att känna mig som en högkulturell person.
Skulle jag ha smoking på mig? Kikare? Kanske en hög hatt?
Jag hade inte heller satt min fot inne på Kungliga Operan, så bara det var en upplevelse. Det närmsta jag kommit en opera är då jag dödade en man inne på en opera i spelet Hitman 2. Eller det kanske var en teater...minnns inte.
Men jävlar i min lilla låda på min vagn vad flott det var. Flott och trevligt. Guld och vacker konst förgyllde rummen och jag tittade med de stora ögonen på allt runtomkring. Bara det var värt besöket.
Men så satte showen igång. Det var Tosca jag såg och det var faktiskt löjligt bra. Det var längesen jag satt som i trans och tittade på något liknande. Det senaste var nog en Norén pjäs, men nu var det opera och jag fastnade för skiten direkt.
Utan hög hatt och kikare satt jag på helspänn under de tre timmarna, som kändes som 20 minuter, och bara njöt.
Nu vill jag ha mer.
Nu vill jag se Macbeth.
/Hank
Thug life
Läste efter ett tips från Sara om den här sköna liraren till nalle. Karln har glidit runt på ett isflak i minst 30 mil från Grönland till Island. Väl framme på Island (om det nu var destinationen förtäljer inte historien) hälsas han välkommen med ett skott mellan lysmaskarna.
Life´s a biatch.
//Johansomfan
Life´s a biatch.
//Johansomfan
Oväntat Onödigt Ofint
Jag känner att jag måste klargöra denna telefonhyttaffär.
Det har börjat ljusna ute.
Fåglarna kvittrar när vi med solen i ögonen är på väg mot centralstationen för att möta upp Steffo som kommer med nattbussen. Stämningen är på topp, inga sura miner, utan bara ren glädje över vädret och den fina kvällen vi haft. Jag önskar den kunde fått fortsatt vara fin.
När vi närmar oss Klarabergsviadukten händer det.
Jag går längst ut i vår skara om tre, då Johan bestämmer sig för att höfttackla mig. Ni som känner Johan vet att hans höfter är allt annat än små, så resultatet blir ju som man kan tänka sig. Jag, som själv är slank och inte kan sätta emot Johans enorma kroppshydda, får mig en luftfärd som Bröderna Wright skulle ha kastat långa ögon efter. Det som tar emot mitt fall är en illa placerad telefonhytt.
Det smäller till.
PANG!
Det ringer i mina öron, allt är tyst medan glaset regnar ner över mig. Jag ligger på rygg på andra sidan hytten, och splittret knastrar när jag rör mig. Där ligger jag, en oskyldig man, en glad och trevlig prick, som Johan helt enkelt bestämde sig för att spöa skiten ur.
Johan lutar nu sig fram, han ser ut som en blåval i storleken, och sträcker ut en hand. Glöm det.
Nu kommer vakterna.
De två uniformerna suckar och har inte en aning om vad vi ska göra. De ringer polisen.
Som inte heller vet vad vi ska göra.
Det slutar med att jag får ringa Telia och berätta vad som hänt på en telefonsvarare.
Men dagens sanning är, att ni vill aldrig, och då menar jag aldrig, komma på kant med Johansomfan. Här är jag, hans goda vän, som han med rent nöje skickar genom en telefonhytt. Jag ryser vid tanken vad han skulle göra med sin värsta fiende.
Till alla som tycker synd om mig och undrar hur jag mår, så mår jag prima. Fick knappt en skråma av överfallet.
/Hank
Det har börjat ljusna ute.
Fåglarna kvittrar när vi med solen i ögonen är på väg mot centralstationen för att möta upp Steffo som kommer med nattbussen. Stämningen är på topp, inga sura miner, utan bara ren glädje över vädret och den fina kvällen vi haft. Jag önskar den kunde fått fortsatt vara fin.
När vi närmar oss Klarabergsviadukten händer det.
Jag går längst ut i vår skara om tre, då Johan bestämmer sig för att höfttackla mig. Ni som känner Johan vet att hans höfter är allt annat än små, så resultatet blir ju som man kan tänka sig. Jag, som själv är slank och inte kan sätta emot Johans enorma kroppshydda, får mig en luftfärd som Bröderna Wright skulle ha kastat långa ögon efter. Det som tar emot mitt fall är en illa placerad telefonhytt.
Det smäller till.
PANG!
Det ringer i mina öron, allt är tyst medan glaset regnar ner över mig. Jag ligger på rygg på andra sidan hytten, och splittret knastrar när jag rör mig. Där ligger jag, en oskyldig man, en glad och trevlig prick, som Johan helt enkelt bestämde sig för att spöa skiten ur.
Johan lutar nu sig fram, han ser ut som en blåval i storleken, och sträcker ut en hand. Glöm det.
Nu kommer vakterna.
De två uniformerna suckar och har inte en aning om vad vi ska göra. De ringer polisen.
Som inte heller vet vad vi ska göra.
Det slutar med att jag får ringa Telia och berätta vad som hänt på en telefonsvarare.
Men dagens sanning är, att ni vill aldrig, och då menar jag aldrig, komma på kant med Johansomfan. Här är jag, hans goda vän, som han med rent nöje skickar genom en telefonhytt. Jag ryser vid tanken vad han skulle göra med sin värsta fiende.
Till alla som tycker synd om mig och undrar hur jag mår, så mår jag prima. Fick knappt en skråma av överfallet.
/Hank
Kristallnatten
Igår var det en helt underbar dag som avslutades i stor stil med en promenad genom vår hufudstad.
Var A:sson kvällens tveklösa gigant? Jajjemus!
Vid halvsjurycket fick Hanky smaka på min vrede då jag skickade honom igenom en ruta efter att han kollat på mig fel.
//Johansomfan
Var A:sson kvällens tveklösa gigant? Jajjemus!
Vid halvsjurycket fick Hanky smaka på min vrede då jag skickade honom igenom en ruta efter att han kollat på mig fel.
//Johansomfan