Hanky loves Johansomfan

Midsommardagen 2008 var en stor dag.
Det var en sådan dag som man kommer minnas, berätta om och packa ner i sin ryggsäck med erfarenheter och upplevelser.
Hanky.blogg.se blev utbjudna till en ö här utanför Oslo, en vän till Emely hade tydligen en faster som har stuga där och det var när vi fick höra vem fastern var som våra kroppar började skaka.



Ja. Ni ser rätt.
La det Swinge.

Vi hade blivit inbjudna till ingen mindre än Elisabeth "Bettan" Andreassons stuga i den norska skärgården.
Pulsen ökade lite, nervöst fnitter och förväntningar utöver det vanliga var det som gjorde oss sällskap på tåget dit. Det kändes lite som en dröm.
Vi anländer efter att ha vevat oss över till ön med hjälp av en slags trådbåt och omgivningen var minst sagt otrolig. Det luktade pengar, stora pengar, över husen som låg runtomkring.
Världens största båtar, idiotstora hus, privata tennisbanor och pontonplan verkar vara vardagskraffs där och jag och Johan kände oss betydelselösa och små. Lika små som Johans fingrar.



Det blev en löjligt trevlig kväll, som avslutades med en soluppgång utan dess like. Det var faktiskt så vackert att jag skämdes som människa.
Även en briljering på Tp hanns med, en briljering vilket gjorde att mitt lag slapp disken.

Men för att återgå till Bettan.
Härliga Bettan, som enligt säkra källor från festen är en riktigt fulpratare. Fräck i munnen så att säga.
Jag höll på att smälla av när bomben om att hon skulle komma ganska tidigt på söndagen släpptes. Det skulle betyda att jag skulle få träffa henne. En svindlande tanke.
Tyvärr var hon så seg och slapp så hennes ankomst skjöts upp rejält och vi missade henne då vi var tvungna att bege oss hemåt igen.
Men kanske nästa gång. Om hon nu lånar ut sitt lilla paradis igen, efter att vi smällt i oss två av hennes spritflaskor.

För att känna lite på stämningen från Bettans hus kommer här lite bilder:


Bettan hade ett litet loft i sin stuga. Tyvärr var stegen trasig, (medvetet?) annars kunde vi klättrat upp och tittat efter vad hon gömt för spännande där uppe. Under kvällens gång tittade jag då och då upp mot loftet och inbillade mig att Bettan satt där uppe och tittade ut.


Bettans tvättmaskin.
Här tvättar hon sina smutsiga byxor efter att hon kanske letat snäckor nere vid stranden. Hon kanske sätter sig på en liten sten och filosoferar. Då blir ju byxorna smutsiga och då passar tvättmaskinen utmärkt,


Johan testar Bettans foppatofflor.
Asfeta var betyget. Kanske lite små.


Framåt småtimmarna hittade jag dem!
Bettans gömda påskägg!
De låg undangömda i förrådet men jag snokade allt reda på dem. Mig lurar inte Bettan!


Det finns massor mer anekdoter från aftonen i Bettans stuga. Historier och skvaller som kommer eka för en lång tid framöver.

/Hank