Apoteket

Börjar reda känna av snuva. Gick till Apoteket Shop på Götgatan. Där kunde man inte hämta ut receptbelagda läkemedel. Personalen var obehagligt trevlig. Jag kände en isande privatiseringsvind i mitt gogglebrända ansikte. Drar mig till minnes när jag skulle inhandla öronproppar på ett (privatiserat) apotek i Oslo. Då jag lade fram de minst svinsdyra propparna blev jag ombedd av den oerhört trevliga personalen att ta en titt på ett annat gäng, väldigt svindyra, proppar. Då jag menade att jag tyckte det räckte med att betala halva Ugandas statsskuld för att slippa Steffos snarkningar försökte personen på andra sidan disken sig på en entusiastisk men lam pitch att jag inte kommer att ångra mig. Jag såg nog hur hon gned sina feta provisionsfingrar i fickan. Tack men Nej tack sa jag och tog fulpropparna.

Johan ETT Apoteket NOLL.

Johansomfan smygtwittrar i bloggen.

Blondinbella

Läser på msn:s förstasida att Blondinbella tackat nej till ett modeljobb med anledning att det inte känns rätt för varumärket.

Nu är det så att jag såg dig på Dahlboms i Åre förra veckan och undrar vem i helvete du försöker lura?

Jag såg även din far och bror. Där vill jag säga som man säger i staterna: don´t even get me started.

//Johansomfan tycker att man får häckla fula personer som claimar good looks


Lösning

Jag har lyssnat till mig en lösning av överviktsproblematiken.

Vi mobbar helt enkelt alla fetton så att ingen vill vara fet.

//Johansomfan har precis varit ute och joggat

Köhopparen

Var nyss på Coop för att handla lite tomatkross då jag stötte på den värsta sortens köhoppare.
Det var lång kö till kassorna och jag ställde mig lydigt i väntan då jag ser att tanten framför mig börjar rycka i nåt slags tvekande rörelser. Hon spejar och spanar vilken kö som verkar gå snabbast och kastar hela tiden ett getöga på kön till vänster om oss. Då gör hon det. Hon glider över i den vänstra kön.
Jag tänker direkt att man aldrig ska byta kö och att hon antagligen kommer att ångra sig, då jag ser att kärringjäveln börjar röra sig mot vår högra kö igen.
Hon stannar mellan de två köerna och verkar fortfarande tveksam om vilken hon ska välja. Så nu kör hon igång med en slags gardering, då hon köar för sig själv mitt mellan de två raderna av folk.
Mina ögon börjar dra ihop sig av ilska och jag önskar jag vore modigare och kunde knacka henne på axeln och fråga vilken kö hon står i. Ge henne en sekunds betänketid och få slut på hennes såsande i garderingsposition.

Så sker det. Hon ser att den vänstra kön går snabbare och hon glider försiktigt in i den. Jag fantiserar om att det står någon ilsken herre längre bak i den raden som river i men hon verkar få våldta kösystemet precis hur hon vill.
Så när nu min kö ökar farten och jag är näste man på tur för att rada upp varor på snurrbandet så händer det. Den falska helvetestanten trycker sig in framför mig. Hon hoppar kö precis vid bandet!
Jag säger ingenting, men låtsas som om jag inte ser henne och markerar min position genom att sätta fram foten framför henne och stöta till henne med min korg.
Då ger hon tillbaka! Hon lägger mer tyngd och trycker sig in.
Jag är chanslös.

Jag knyter näven.
Jag är så feg. Kunde ha satt dit en köhoppande kärring men lät henne göra som hon ville.

/Hank

Hundtricket

Jag har faktiskt sett den förut. Jag minns inte när, var eller hur, men jag vet att jag sett den.
Igår rullade den på Svt och jag knappade in Ettan på apparaten och spydde.

Det var faktsikt värre än vad jag kunde komma ihåg. Jag hävdade bestämt till J att jag både kan skriva ett bättre manus, fota och agera bättre än Linus Wahlgren baklänges i sömnen. Något jag även idag  hävdar.
Jag får hellre en blandning av smågrus, vatten och salt  nervispad i ögonen  än  ser om det där. Jag lägger den i samma hög som andra svenska verk. Tillsammans med gangster, göta kanal 2, järnets änglar....och ja..ni kan säkert fylla på med en hel del.

/Hank

Motivation

Jag är väldigt dålig på att blogga just nu. Som sagt är min dator just nu min värsta fiende, en fiende som vägrar låta sig få windows ominstallerat och jag kastar snart ner den från taket på Läppstiftet.
Men sen är har lite av min motivation för att blogga försvunnit. Vet ej var den tagit vägen.
Jag planerar ett inlägg på dagen, men när jag kommer hem så är både inlägget och insidan av mitt huvud som bortblåsta. Vad ska jag göra? Hur ska vi fart på det här igen?

Nåt måste göras och jag och Johansomfan får ta oss ett bloggmöte nästa helg. Även presschefen får medverka.

Nu ska jag mota en förkylning i grindjäveln med hjälp av alvedon och sömn.

/Hank

Götgatan

Efter drygt en vecka på Söder har jag redan insett det största med att bo här.

Alldeles nyss, på väg till affären, mötte jag Färjan-Håkan. Vid första anblicken av denna rusdrycksvirtuos kände jag att mina knän började ge vika. Och när våra blickar möttes lekte magsäcken cementblandare.

Mitt livs lyckligaste halvsekund.

Nu har jag sett allt.

Jag kan dö nu.

//Johansomfan

Årets Pappa..

.. går till Josef Fritzl..

För att på ett unikt sätt tagit papparollen över genrationsgränserna.

//Johansomfan

In the air tonight

Det är söndag. Jag sitter med en pulverkaffe innehållande en skvätt låglaktosmjölk. I bakgrunden skrålar Phil Collins. Snart ska jag åka och kolla på hockey med kurren. Jag får tillgodoräkna mig en tenta vilket gör att jag kan åka på en all inclusive till Åre nästa vecka. Jag har flyttat.

Kompis det går bra nu.

Det kan inte ens Dolph Lundgrens, tyvärr ej bortaborterade, tvilling Malena Ernman ta ifrån mig.

//Johansomfan



Min dator

Redan för ett år sedan sa Johansomfan att min dator är ett helvete på jorden. Jag har alltid stått upp för min maskin, kommit med undanflykter att den stått på för länge eller någon annan lam ursäkt.
Nu håller den på att ge upp helt tror jag.

För några dagar sedan la alla usb-ingångar av. Detta gör det mesta struligt, eftersom min lilla styrplatta är ur funktion och jag har fram tills nu använt en usb-mus, vilket alltså inte längre går. Det är även stört omöjligt att koppla in någon slags musikdon via usb eftersom då hela datamaskinen somnar in.
Jag säger så här jag: Jag hatar min dator.

För varje sekund som den fungerar är jag nu glad och i helgen ska jag formatera om hela skiten.

Men om det är någon därute som vill skänka mig en Macbook så är det bara att ringa.

/Hank

Bergshamra vs Söder

Jag har flyttat. Hur det känns vill jag förmedla med hjälp av två utsiktsbilder.

Utsikt Bergshamra:



Utsikt Söder:



//Johansomfan

Trendsetting

Jag, Juden och Heino kom här om dagen allmänt in på ämnet mousserande vin. Mer i synnerhet vilken flarra man ska knipa för att bli glad i både kropp och plånbok (vissa säger börs, det är också OK). Det självklara svaret är ju Törley eller Chapel Hill. Då säger Juden att han läst en krönika av nån schomme som säger att dessa sorter är helt ute. Livrädd för att dricka okreddigt sprattelvatten så finner jag till slut Carl Reinholdtzon Belfrages krönika i NÖJESGUIDEN. Med fejkad ironi berättar han om sina favoritmousserande som han tycker vi ska dricka. Min spontana reaktion är att det är ganska larvigt att, i en krönika, ha som huvudsyfte att sätta trender. Han måste trott att han vaknat upp som David Beckham anno 1999.

Om nu Carln hade hittat alternativ i samma prisklass så hade jag mer än gärna insupit dessa. Tyvärr kostar dom 3-4 cheeseburgare mer. Min poäng är således att vem fan vill köra omkring i en rostig Trabant om man har råd med en Mustang?

Nä. Jag kommer även i fortsättningen svettas ut rosé-Törley på måndagsbandyn.

//Johansomfan

Flytt..

.. är en anledning till att jag suger på uppdaterandet nu. Mer om det senare.

I och med flytten så har jag passat på att sälja iväg min stereo på blocket. När annonsen legat ute i 20 minuter ringer en hes kille med bred stockholmsdialekt. Han frågar om det är "schysst tryck i grejjerna", jag svarar att det är OK. Han fortsätter på samma tema med att fråga om man kan "spela bort grannarna när man dricker bärs med polarna i källaren" och avslutar med "du vet hur det är". Försäljningskåt som jag var så svarade jag "att det kan man nog om man vill men att det var längesedan jag provade".

Är det nåt jag avskyr så är det att behöva vara grabbig på beställning.

For your record så sålde jag prylarna till ett trevligt medelålders par från Sollentuna.

//Johansomfan

Kris?

Vad är det som sker tänker ni. Bloggen står lika stilla som Saabs fabriker.
Det är dåliga tider. Är det varsel på gång även på Hanky.blogg.se?

För min del så är det svårt att uppdatera här nu när min dator nästan klappat ihop helt. För Johansomfans del vet jag inte.

Allt jag vet är att vi måste rycka upp oss eller lägga av.

Och att Olle Ljungströms nya skiva är en guldklimp. Precis som jag vill att våren ska låta.

/Hank

Spartips!

Såhär i dåliga tider kan det vara bra med tips om hur man kan smyga åt sig några extra kronor vid månadens slut. Vi upptäckte ett helt fantastiskt sätt igår.

Hade en kasse med burkar som skulle pantas så vi traskade ner till Coop för att göra detta, samt handla några förnödenheter. När nästan hela kassen med pant var klar så sade maskinen stopp. Det var fullt i maskineriet och vi blev ombedda av roboten att invänta personal.
Efter några minuter tröttnade vi och lämnade resterande pant i kassen bredvid autmoaten. Vi tänkte att det säkert finns någon som behöver burkarna mer än oss och kände oss snälla.
När vi handlar färdigt och var på väg ut såg vi att vår kasse stod kvar vid pantautomaten. Vi såg på varandra och tänkte att vi lika gärna kan ta hem burkarna nu och panta dem sen, om nu ingen ville ha dem.
Jag ryckte kassen och vi traskade hem. Bara för att efter några meter märkte jag en skillnad i kassen. Jag tittade ner i den och till min förvåning var det nu mer pant i den än när vi lämnade den.
Jag tittade mig om. Skämdes.

Jag hade just gjort det snålaste man kan göra. Ställa upp en fejkpantkasse vid en trasig automat, så folk tror att maskinen inte fungerar utan att man ska snällt lägga sin pant i kassen. Sen kommer jag och norpar den. Ett riktigt fult trick.
Vi var tvugna att springa hem utifall någon som lagt burkar i kassen såg mig när jag tog den.

Men vi tjänade nog en rejäl hacka på tricket. 4-5 kronor.

/Hank

Att tala offentligt

Linn skrev i sin blogg att hon fick traska upp på en scen och ta emot beröm och applåder, vilket ofta resulterar i röda kinder och lökar under armarna.
Jag kom själv att tänka på en lustig anekdot om ett nära självmord i offentlig pinsamhet jag höll på att utföra för många år sedan.

Under en tillfällig sinnesförvirring följde jag med en kamrat till kyrkan. Det skulle vara någon slags kyrkokonsert och eftersom han utförde samlag med en tjej i kyrkokören bestämde jag mig för att hålla honom sällskap under en kyrksöndag. Det var ett misstag på alla sätt och vis, jag vet och vi glömmer det nu.

Men vad jag inte visste var att prästen i församlingen även skulle spela viktig och prata gud med oss i publiken. Det skulle bli ett långrandigt tal som jag inte alls minns nu, men det jag istället minns var de sekunder jag höll på att skita ner mig på de hårda träbänkarna.
Det skulle till att på något sätt prata med gud och tacka honom för något man hade på hjärtat. Detta utfördes genom att prästen hårdrockspekade på någon i kyrkosalen som då ställde sig upp och tackade gud för något. Prästen hade hunnit peka på kanske tre personer då hans förlängda finger träffade mig mitt mellan ögonen.
Jag ryckte till. Krampade. Min överläpp började fladdra och jag undrade vad i helvetet som var på väg att hända. Skulle jag ställa mig upp? Skulle jag säga att jag inte tror på skägget där uppe och bara var där för att min kamrat pippade en i kören?
Svett började rinna väldigt snabbt under dessa sekunder prästens finger pekade på mig.

Men just som jag helt blankt stirrade ut i tomma intet reste sig en kvinna på raden bakom mig och anförtrodde sig till himlen. Min kramp släppte snabbt och jag insåg såklart att dessa personer som ställt sig upp tillhörde prästen på något sätt och att allt bara var ett spel för gallerierna.
Men just de där sekunderna då min mage hade brasiliansk karneval är fastbränt i mitt huvud. Tänk om jag under all denna förvirring ställt mig upp?
Jag ryser fortfarande av tanken och tackar gud för att jag aldrig mer går i kyrkan.

/Hank



Mycket Fuss

Idag stod det ju klart att det blir kungligt giftemål om cirkus ett år. Ingen kan väl ha undgått det om man inte är totalt avskärmad från någon slags media.
Hela dagen har det varit på radio. Extra nyhetssändningar varje hel- och halvtimme samt soffprogram och analyser. Alla har väntat på detta och det kommer bli en storslagen show.
Men nu känner jag mig lite åsidosatt.

Här är jag. En grabb av folket. Från Ockelbo. Med en ring på fingret och tänkt giftemål inom en snar framtid.
Min blivande fru och jag satt nu här under presskonferensen och undrade lite var all uppståndelse över vår förlovning tagit vägen. Det blev inga extra soffprogram med Daniel Nyhlén och Göran Hägg. Inget godkännande av Alfons Reinfeldt.

Känns som att Daniel och Victoria endast gjorde denna tillkännagörelse bara för att ta bort ännu mera glans från vår förlovning. Som ett sätt att överskina vår vigsel. Men vi tänker slå dem på fingrarna.
Jag, en enkel man av folket från Ockelbo och min finska prinsessa från Göteborg ska utskåpa deras lilla kungabröllop.

/Hank

Aldrig

Igår kom det.
Inte den allmäna pensionen, inte skatteåtebäringen utan ett vidrigt litet brev jag trodde vi var skonade från. Det var ett informationsbrev om ombildning av hyresrätter. Vår gata är utvald att undersökas om de boende är intresserade av att ombilda till bostadsrätter.
Jag sätter ett stort jävla kryss i "Nej, tack."

Jag hoppas verkligen majoriteten av de boende här är inne på samma spår. Annars tänker jag ställa till med ett jävla liv här. Gå på möten, protestera och sätta mig på tvären för denna satans idé. Här ska hyras, inte ägas.

/Hank

Ensamheten

Jag vill slå ett slag för SVT-play.

Häromdagen hade jag nämligen totalt kört fast i studierna och kände ett obestämt sug efter någonting. Efter lite research av suget kom jag fram till att det grundade sig i viljan att se bra dokumentärfilm. Bläddrade runt i SVT-play-arkivet och fann Armbryterskan från Ensamheten. Eftersom jag tragiskt nog inte sett den förr var valet lätt. Redan efter 5 minuter förstod jag att jag inte kunde valt mer rätt. Jesus (spanskt uttal) vad fin den är.

Och JESUS vad hunkig farsan är. Han skulle med lätthet kunna säga åt Burt Reynolds att lägga ner det platta slagträ`t och ställa sig sist i kön.





//Johansomfan

Mando Diao

Borde plugga men sitter istället och lyssnar på Mando Diaos senaste, Give me Fire. Kan inte sluta tänka på att låten You Got Nothing On Me låter som Motörhead på folköl. På ett bra sätt.

//Johansomfan

Tidigare inlägg Nyare inlägg