Efterlysning
Men nu vill vi ha fler kungapussel. Hela vår lägenhet ska fyllas med pussel föreställandes den vackra kungafamiljen, så har ni något pussel med kungen på där hemma så tycker jag att ni hör av er.
Allt kungligt i pusselform är av intresse.
/Hank
Vad säger ni nu då?
/Hank
En dröm
Jag vet vad ni tänker, att det tråkigaste som finns är människor som försöker återberätta sina drömmar. Men eftersom jag gått runt och fnittrat över detta i dagarna tre nu så är jag tvungen.
Ok, nu åker vi.
( Jag ber i förväg om ursäkt över det fula ord som dyker upp i slutet, men det var så här det utspelade sig. )
Jag och J bodde i ett litet hus, någonstans i Sverige. Vi hade en ganska stor tomt som avgränsade sig av ett rejält skogsparti.Vi trivdes utmärkt och gjorde sysslor i huset som man antagligen gör om man har ett hus.
Men det var tydligen så att jag var lite sur på henne. Vet inte varför, men en irritation fanns där och jag höll mig lite undan, något som J märkte men inte sa något om direkt. Men det var något som skavde under ytan.
Jag kom under dagen in till henne och utbrast på ett stöddigt sätt att nästa helg skulle jag minsann åka på kryssning med mina vänner.
Hon tyckte det lät väldigt roligt och ville att jag skulle fota och filma våra äventyr ombord på båten, något jag besvarade med en axelryckning.
Jag smög sedan iväg ut, något jag hade gjort på den senaste tiden. Jag hade mina vänner där, någonstans runt huset, som jag smög iväg till utan att säga något till J. Hon hade lagt märke till mitt smygande, men vänligt nog inte sagt något eftersom hon antog att jag och mina vänner lekte något i hemlighet. Kanske spelade vi något slags Tv-spel ute i skogen tänkte hon, hur man nu gör det?
Det dröjde i allafall inte så lång tid efter att jag tisslar iväg tills jag återvände till henne. Jag verkade ha fått dåligt samvete efter att ha uppträtt lite tykande tidigare och ville nu ställa saker och ting tll rätta.
"Jag vill visa dig vad vi gör", sa jag till henne.
" Jaså, vad roligt", svarade hon. "Jag vill gärna se vad ni leker med."
Jag tittade på henne och sa,
" Ja, jag vill visa dig vad vi gör med ljuset och mörkret."
Ljuset och mörkret tänkte hon. Vad pysslar de med egentligen, Henke och hans vänner? Spelar de något slags lajvrollspel ute i skogen, något som innefattar ljust och mörkt.
Spänd men ändå glad över att jag ville dela min hobby med henne, väntade hon när jag sa åt henne att dröja några minuter innan hon följde efter mig.
Hon väntade medan jag försvann och begav sig efter ett litet tag iväg samma väg jag försvunnit,
ner för en trappa och in i ett litet rum som liknade en gillestuga.
Rummet var träutsmyckat och gemytligt, inrett med en stor soffa mitt på golvet. Runt soffan stod mina vänner, några hon kände igen och några hon aldrig sett förut.
Bland de hon inte kände igen fanns en gråhårig indier, som påminde väldigt mycket om en skådespelare, men hon kunde inte sätta fingret på vilken.
Hennes ögon letade och fann tillslut mig mitt på golvet.
Där stod jag.
Jag var klädd i mössa och en tröja. från mina armar hängde skidstavar och i händerna hade jag ett par hantlar. På mina fötter satt ett par pjäxor och under dessa ett par längdskidor som slamrade mot trägolvet.
Jag var byxlös.
Det var en obekväm stämning i rummet. Inte för att jag inte hade några byxor på mig, utan mina vänner tyckte det var väldigt jobbigt att jag bjudit ner J för att visa vad vi gjorde.
Jag stod med ryggen mot henne och lyfte plötsligt hantlarna högt i luften. Sedan lät jag deras tyngd föra mina armer ner mot golvet, vilket resulterade i att jag böjdes framåt.
Sedan fes jag.
Jag reste mig igen, lyfte hantlarna högt och släppte mina tyngda armar en gång till.
Mina knän böjdes och min röv putade rakt mot J. Hon såg rakt in i min dalgång och så fes jag igen.
Återigen lyfte jag mina armar, med hantlar och stavar. Min tröja åkte upp på ryggen och sen ner snabbt igen när jag böjde mig framåt av hantlarnas tyngd. Fis.
Skidorna rasslade och slamrade och jag fortsatte. Fes så in i helvete.
Mina vänner skruvade på sig. Inte för att jag fes, utan för att jag bjudit ner J för att visa vår hobby.
Mitt bakdon fortsatte fisa. Högt och ljudligt.
Sedan slutade jag. Vände mig om med mina skidor och log. Glad över att ha visat min och mina vänners hobby.
Det blev tyst i rummet efter mina ljudliga fisar.
Den gråhåriga mannen från Indien vände sig mot J. Han pekade på hennes prickiga tröja och sa,
"Ja du, för att toppa det här måste du nog köra upp den där tröjan i fittan."
/Hank
Gissa
Igår gjorde stora framsteg som borde underlätta rejält för det framtida byggandet. ( Ni behöver inte reflektera över att jag och min blivande fru pusslar på en fredagskväll... ).
Här är i allafall resultatet hittills.
Någon som vågar sig på att gissa vad det färdiga pusslet föreställer?
/Hank
En dag ska den bli min
Men där nere i källaren såg jag den. Den hängde på väggen och vi fattade tycke för varandra på direkten. Den var vit, med fräcka dekaler. Pakethållare, lampa och stänkskärmar, allt fanns, även om den var väldigt sliten.
Finns även en chans att jag är för lång för den, men ack så snabb vi skulle vara tillsammans. Det skulle bara blixtra till så skulle jag vara vid Redbergsplatsen.
Men pengarna räckte inte. Den fick hänga kvar.
Det som håller uppe mitt humör är att den var full av spindelväv, något en detektiv som jag tolkar som att den hängt där ett tag.
Varje lördag ska jag gå dit och höra om den mår bra och en vacker dag ska jag ta hem den.
Då ska jag skura den.
Smörja.
Skruva på den.
Pumpa däcken.
Sen ska vi cykla iväg. Med en termos kaffe på pakethållaren försvinner vi ner i aftonsolen, jag och min cykel.
/Hank
Intressepil
Gäckande pussel
Just ett pussel skulle vi lugna oss med igårkväll.
1000 bitar. Smaka på det.
1000 små träbitar utskurna i olika former som ska passas ihop. Ingen lek.
Vi började klokt. Kantbitarna letades ut, för att först bygga ihop ramen för att sedan jobba sig inåt. Men dra mig baklänges på en liten grusväg om inte det fattas kantbitar.
Efter att ha grovletat genom bithögen på golvet trodde vi att vi hittat alla bitar med en rak sida, men efter att ha börjat lägga ihop ramen märker vi att kantbitarna knappt räcker till halva ramen. Det känns lite snopet.
Jag tröstar mig genom att intala mig att kantbitarna finns, bara att vi inte letat ordentligt, men nu vet jag inte längre..
Det är klart, vi tog en fruktansvärd chansning när pusslet inhandlades på en loppis för en blank tjuga, men kom igen. Vem lämnar in ett ofullständigt pussel? Hitler?
Eller kanske en anställd från Lidl i Solna.
/Hank
Lågkonjunktur..
.. smaka på ordet.. synnerligen osexigt.
Carnegie låter däremot lite småporrigt. Dessutom oerhört söta. För det måste man ge dom. I hela sin existens symboliserar de grundsynen i ett kapitalistiskt samhälle. Cash flow. Medan dessa valpar fuktade sina giriga halsar kring Svampen så hände det. Lågkonjunkturen. Inte lika mycket flow på cashen om man säger så. Då kan man tycka att det i kapitalismens anda borde ligga nära till hands att erkänna sig slagna. Konka. Men likt en hundvalp lägger de sig på rygg och slickar i sig när staten hostar upp. Fast det är klart. Det är skönt när Pappa betalar.
När jag ändå känner den ljumna vänstervidnen torka upp min regnvåta kropp måste jag passa på att slänga upp nåt som gnagt ett tag. Ämnet är Liberaler. Va fan känner jag. Alltså, visst, det finns många poänger. MEN. Kan man verkligen lösa alla världens problem med fri handel? Förstorad prostata kanske? Jo, då är det bara att handla fritt så ska du se att den lilla rackaren drar ihop sig som ett par kolapupiller dagen efter.
Jävlar. Dagens moralkaka i samarbete med me, myself and I.
Avslutar med någonting fantastiskt roligt som jag hörde på radio igår. Nämligen att SAS har kommit på ett sätt att spara pengar. Nämligen att planen ska börja flyga i en rakare bana mellan destinationerna. Det går tydligen åt mindre bränsle då. Hah!
//Johansomfan
Väggsmyckning
Pärlplattehysterin fortsätter.
Hallväggen är fortfarande ett halvfärdigt projekt, men borde bli klart inom de närmsta dagarna.
/Hank
Ålderns höst fortsätter..
Näee.
Den som spar han har
Nu blomstrar vapenhandeln där borta, efter att presidentvalet gick i Obamas favör, och de vapenälskande människorna är nu rädda för trista pistoltider.
Jag antar att de ryser av tanken om lite strängare vapenlagar eftersom de nu kastat sig över de jublande pistolbutikerna och inhandlat högvis med vapen utifall de inte kan köpa senare.
Jag lyfter på ögonbrynet.
Nu pratar vi inte små pikkadoller att ha under huvudkudden heller, utan riktiga jävla kulsprutor. Folk köper på sig AK-47:or som om det vore plockgodis på Coop, utifall Obama stramar åt deras "frihet".
Jag försöker föreställa mig själv att komma hem med en påse vapen.
- Älskling! Jag köpte ägg och juice, sen var det extrapris på ett rejält skjutdon som jag slog till på. Vi måste skydda oss vet du!
Det är ju skönt att veta att de vapenkåta människorna i Amerika nu fyller kundvagnarna med krut. För man vet ju aldrig när man måste skydda sitt hem med hjälp av kulsprutor och dynamit.
/Hank
Osäker men Säker
Jag får inget grepp om karaktärerna och mycket känns ibland överdrivet och påklistrat. Men jag kan inte riktigt sluta titta.
Jag vet inte riktigt vad det är, men det är nåt som får mig att vilja se nästa avsnitt. Men dundrar inte serien igång på allvar snart så måste jag nog sluta.
Det jag är säker på är att jag fullkomligt älskar introt.
/Hank
Snuvad
Hjälp!
Min idol, min favorit, Chevy Chase ska medverka i hela säsong 3 av komediserien Hjälp! på tv4.
Jag nyper min arm.
/Hank
Valvakan
Det var mäktigt.
Vad pysslar man då med under en valvaka som under vissa stunder kan bli lite tradigt.
Vi drack vin.
För att känna oss ämerikänska satte vi en Dallasmojäng över boxen. Då kändes det som vi själva satt på Southfork och groggade med Sue-Ellen.
Medan vi drack vin gjorde vi pärlplattor.
Idag är jag trött.
/Hank
Såja
Klockan är 05:19 och valet är avgjort.
Den gamle kan lägga sig och sova.
/Hank
Fundersam
Har iofs bara sett första avsnittet så jag återkommer när jag sett mer.
Nu börjar valvakan.
/Hank
Vatten över mitt huvud
Jag körde igång med ett måleriprojekt i hallen och nu känns det som det brakar samman snart, eftersom det inte riktigt vill bli som jag vill.
Väggen gäckar mig.
När jag glider förbi den talar den till mig och jag är inte nöjd över det jag hör just nu.
Nu måste jag greppa den lilla penseln och fortsätta pilla och dona med väggen.
Väggen som gäckar mig.
Just ja, när jag vaknade idag hade jag ett namn på tungan. Jochen.
Jag yrade runt här nyvaken och tänkte så huvudhelvete knakade. Vem är Jochen?
Men nu tror jag att jag har det..Robinson-Jochen? Stämmer det? På den tiden Harald Treutiger var programmis?
/Hank
Ett torsdagshatobjekt
Bio för mig är heligt. Jag älskar känslan när lyset dämpas och jag kurar ihop mig i biostolen i väntan på vad som förhoppningsvis är ögongodis.
Tyvärr har jag börjat tveka inför att gå på "vanlig" bio. För att få den rätta känslan måste det vara någon slags filmfestival eller Cinematek eller någon annan tillställning då de besökande förstår hur man beter sig.
Kalla mig mig tönt och filmsnobb nu, men de senaste biobesöken på en SF-biofilm har nästan enbart fått mig förbannad.
För det är det här med de besökande. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför man sätter sig i en biosalong när man sedan under hela filmen ska prata med sin kamrat, tjaffsa med mobilen eller bara allmänt bete sig som ett svin.
I torsdags gick vi på Låt den rätte komma in, en film jag länge väntat på och förväntningarna var skyhöga.
Tyvärr kunde jag inte låta mig njuta av filmen eftersom nedanför oss satt ett långhårigt litet as.
Det började direkt då han och hans kumpaner skulle slå sig ner på raden framför oss, vilket var den första raden. Hans öppningsreplik fick oss alla oroliga och J luktade trubbel från start då han sparkade av sig skorna och sa att första raden är precis som hemma i soffan.
Sedan sattes det igång.
Han skrattade, pratade högt, försökte viska, fällde de dummaste kommentarer jag någonsin hört samtidigt som han fladdrade med sitt långa blonda hår. ( Ni som läser detta och var med den aftonen i Sandviken då jag höll på bli dödad av ett fabiomonster på pizzerian förstår hans frisyr..).
Jag kramade min hand hårt och sneglade mot mina medbesökare som satt i samma krampaktiga position. Vi hatade honom.
Då han för tionde gången försökte göra sig lustig över huvudkaraktärens snor var jag nära. Droppen hade fått bägaren så nära den kunde att bli full och allt jag ville var att smälla popcornlådan över hans fula huvud och snabbt lobotomera honom med en spark i pannan.
Han förstörde hela filmen för oss.
Allt jag kunde tänka på var hur jävla dum man måste vara om man fortfarande i hans ålder går på bio och försöker slänga hur sig lustiga kommentarer som ska locka till skratt. Det funkar inte amigo. ( Det fungerar iofs en gång för George i Seinfeld ).
Min heliga oas är rubbad och förstörd.
Jag vet nu innan jag kryper ner i biomörkret att någon eller några kommer förstöra min afton. Ska det vara så jävla svårt att under de ca två timmarna en film oftast spelar hålla sin käft?
Hyr den eller ladda hem den, sitt kvar hemma i din soffa och prata hur mycket du vill.
För snart går jag Falling Down på er alla jävlar som stör min bioafton.
/Hank
