Hanky loves Johansomfan

Japp. Det är vad jag är.
Jobbet jag har nu är hemskt. Hemskt.
Ståendes 8 timmar vid en bänk med en prismärkare i handen.

Det enda roliga var att vi såg "Kryckan" från Ensam Mamma Söker på Pressbyrån en morgon. Nu ska jag äta. Imorgon kommer Johansomfan.

Det ska bli kul.

/Hank

Jag sitter och tänker på hur skönt det ska bli i helgen. Då ska jag åka till Göteborg och träffa vänner och ha det förbannat bra.

Sen tittar jag ut. Jag ser snön hopa sig kring fönsterkarmarna. Tänker på hur jag ska komma till min tillflyktsort.

Just det, SJ.

För att sätta sig på ett av SJ:s tåg i detta väglag tror jag att man måste hata sig själv. Åtminstone äga ett stort inneboende självförakt. Straffa.

Jag har åkt tåg till Göteborg en gång tidigare. Då skulle jag egentligen till Oslo. Så vitt jag kan minnas var det även sist jag var uppriktigt och vansinnigt arg. Ja jävlar, jag kokade verkligen.

Det var i början på sommaren.


//Johansomfan

Jag har tyvärr inte sett så mycket av Färjan.

Förstår jag rätt om jag säger att detta spelades in någon gång för sisådär ett halvår sedan och att tösen som blev betuttat i Håkke Hot Shot, under denna höst sett på serien och insett vilken guds gåva till kvinnorna han är. En Don Juan de Viking Line. Hon har legat hela hösten och skrikit i kudden för hon förstår hur hon kommer framställas?

Ojoj. Jag känner för henne. Jag vet skrika i kudden. Det händer mig inte ofta men när det händer är det självande.

Stackars flicka som åkt ända från Södertälje för att få känna på lite flärd.

Eller har jag missuppfattat helt?

//Johansomfan

Johan tipsade ju om en julklapp till mig för ett tag sedan. Ni vet, den tokiga kepsen med hår.
Jag försöker förgäves hitta någon rolig klapp till honom, men vet inte alls vad jag ska hitta på. Några förslag?

I allafall frågade jag honom vad han ska göra under julhelgen, om vi hinner ses nåt.
Men han visste inte, antagligen ska han spendera den tillsammans med sin flickvän.



/Hank

Jag vet inte vad som flög i mig. Skämdes jag för min humor? Har jag drabbats av någon form av human insikt?

Nej. Jag var nog bara rädd att ni skulle tycka att jag var en osympatisk sate.

Konstigt, med tanke på att en liten (amerikansk) soldat som gifter sig med en padda borde vara definitionen av humor.

Bilden är även intressant ur ett psykologiskt synsätt. Hur många gånger har denna man fått nobben innan han inser att det inte blir bättre än så här?

Att nu sitta och tänka att det är insidan som räknas faller in under hybris. Det är lätt att säga medan ena ögat vilar på vacker partner.

//Johansomfan

Ok. Det jag kommer göra nu är jag inte stolt över.

Det visar vilken vidrig liten männsika jag är.

Mest för att det verkligen var längesedan jag skrattade så hjärtligt och mycket i min ensamhet (det jag skrattade åt sist hade jag inte ens mage att lägga upp här). Men dels för att jag snott det från en annan blogg.

Döm själva. Är det här humor?



Eller vad fan. Jag står för att det här.

//Johansomfan

Ps. Det här är främst till er som går i giftastankar.

Nu händer det. En positiv reflektion från mig.

Detta är andra dagen solen skiner och  därmed andra dagen jag tar på mig varma kläder, trotsar kylan och beger mig ut på en långpromenad i detta, fantastiskt vackra, norra Stockholm. Gemensamt för dagarna är, förutom röda kinder och ett brett leende är P3. Detta fantastiska P3. Jag har alltid tyckt att det mesta som SR:s ungdomskanal producerat varit bra och jag känner ett försvarsbehov då några av mina vänner nyligen uttalat negativa superlativ om detsamma (läs Juden). Det faktum att kanalen egentligen riktar sig mot en yngre målgrupp säger kanske mer om mig än om Juden. Men jag älskar Morgonpasset och P3 Populär. Likaså Pang Prego. AND don´t get me started med MNK.

Viva la Public Service!

//Johansomfan

Ps. Här bjuder jag på en klassiker. Dags att snöa in gott folk! Ds.


 

Jag är ju tidigare försvarat facebooks "tråkighet" med argumentet att tanken nog inte var att det skulle fungera som ett virtuellt Euro Disney.

Varför jag kände mig nödgad att damma av detta vet jag inte nu.

Förmodligen för att ämnet är Facebook. Eller snarare event på Facebook. Blir man inbjuden till ett event där man faktiskt känner människan som bjudit så är det väl på sin plats att skriva varför man inte kan komma vid ett "Kommer inte delta". Det vore faktiskt rent ut sagt ohövligt att göra annat.

Däremot.

Får man ett uppenbart massutskick av typen: "Al Gore ska tala under klimateventet på Globen", behöver man faktiskt inte skriva: "Hade hemst gärna närvarat men kan inte då jag ska på middag hos svärmor i Västerås." Då är det på sin plats att ta sig själv på lite mindre allvar är jag rädd.

Eller så är jag bara uppväxt i Jante.

//Johansomfan


Ta ett litet problem och sätt under förstoringsglas och problemet blir verkligt.  

Ibland när vår press & säkerhetschef Muddrarn vill koppla av så beger han sig ut på dans.


( Tack till hans kära syster för bilden. )

/Hank

Jag tackar alla som bad och höll tummarna efter min anställningsintervju, för ni läser just nu raderna av en oförskämt glad påg som just fått arbete.
Nu ska jag fira.

Ni kanske är nyfikna på vad jag ska jobba med?


/Hank

Det finns en man på jobbet jag är på ibland som är dum.
Han är en asiatisk man som bossar över oss om vi är på hans avdelning och jag misstänker att hans mamma inte gav honom tillräckligt med kakor som liten, för han är en otrevlig jävel.
Är något fel, så är det direkt vi som är inhyrda som gjort felet. Även om det aldrig varit det hittills.
Igår märkte han att det blivit felplockat på lagret, något han direkt beskylde J för att ha gjort, något som inte alls stämde. Två gånger passade han på att nästan skälla ut henne innan han satte sig för att lite närmare se sig för vad som var fel, för att märka att någon annan måste ha gjort ett misstag. Ber han om ursäkt för att ha varit otrevlig då? Icke sa nicke.
Han är direkt otrevlig. En gång trodde jag se honom le, men han måste bara ha fått något i halsen.

Utöver otrevligheterna verkade det som han var en hejare på pingis.
Det finns ett pingisrum på jobbet, där turneringar annordnas ibland och vi tänkte stereotypt först att han måste vara mästaren. Vatten på vår kvarn fick vi när vi såg att ovanför hans skrivbord satt något som liknade ett diplom med en pingisracket fastklistrad på. Vi skämtade om att han lever på sin pingis där på jobbet. Att han ibland springer iväg och tränar smashar och sedan kommer tillbaka lika otrevlig som vanligt.

Igår såg jag resultatet från den senaste turneringen.
Han var sämst.
Han hade förlorat alla matcher stort och är en pingisbluff. En otrevlig pingisbluff.
Har han gjort sitt diplom själv? Eller har han åkt till något dagis på sin lediga dag och vunnit i rundpingis över de 6-åriga deltagarna?
Eller så har han stulit diplomet och själv satt dit sitt namn, för sån är han. En otrevlig jävel.

/Hank

Lasse Kronér!
Årets julvärd blev varken Luuk eller Quick, eller Peter Settman som dök upp i mitt huvud några minuter innan avslöjandet.
Men Lasse känns väl lite sådär måste jag erkänna.
Inget ont om honom, han är säkert en "go gubbe" som Ann Wegelius beskrev honom. Men klarar han biffen att bära upp tv-julen?

/Hank

Här sitter jag, klockan är innan 07:00 och jag är spänd. Om ca 2 timmar kommer beskedet om vem som blir årets julvärd.
Nä, jag ljuger. Jag är inte så spänd. Faktiskt.

Men förhandstipsen på vem det blir verkar i allafall ligga på Kristian Luuk, något som skulle vara trevligt om det stämmer. Kristian är ju mysig och han skulle nog kunna tända det där juleljuset med bravur.
Anders och Måns är även ett förslag jag snubblat över och det kanske är så, att vi vill ha en rolig julvärd i år.

Vem skulle annars kunna fylla rutan som myspysvärd den 24:e?
Jag spår lite:

Per Morberg.
Folk verkar älska hans matprogram. Jag gillar honom som skådis. Förstår inte varför folk vill se honom svettig och rödblommig medan han slarvigt styckar en gris som han själv strypt med sitt bälte.
Istället för att tända ett ljus på julafton kanske han kan trä en ripa på en pinne och säga att det här, det är riktig mat det.

Thomas Quick.
Lur-Thomas. Ljuger han? Dödar han?
Nu vet ingen längre och kanske kan han berätta mellan Kalle och Kan du vissla Johanna?

Ja, det är klurigt. Men 08:43 får vi veta. Håll i hattarna, det blir spännande.
-Va sa ni?
-Ni undrar vem jag vill ska bli årets julvärd?
-Hmm, ja, det borde nog vara......

Jag försökte hålla mig men det gick inte.


jag, vid tiden för min fars födelse.


anno 80.


året är 88.

Jag har alldeles för mycket fritid att inte ägna okristligt många timmar på denna typ av sidor.

//Johansomfan

Johan skämtar och står i han. Skrattar på lattjo åt min frisyr.
Men sug på den här skönheten ni, så här skulle jag sett ut om jag härskade runt "back in the days".



/Hank

för att jag varit stingslig och arg.

Som ni kanske vet så stundar julen snart. Så jag tänkte ge ett julklappstips. Vad ni skulle kunna tänkas köpa till Hanky. Så han får känna sig som oss för en stund. Så stackarn slipper frysa.



//Johansomfan

Press & Säkerhetschefen Muddrarn efterlyser mer positivt tänkande här på bloggen. Han tycker vi grottat ner oss för mycket i höstrusket och vill nu att vi i dessa svåra tider inte ska vara sura som citroner, utan glada som persikor.
Jag tar detta tillfälle i akt och efterlyser en gemensam bön av er alla läsare, en bön för mig och över den jobbintervju jag idag var på.
Tillsammans är vi starka så skänk en tanke så kanske jag inom kort gör karriär i en helt ny bransch. Eller så går det åt pipsvängen.

/Hank

Vi har ju alla märkt att Johansomfan har börjat bli lite trött på saker runt omkring honom, med all rätt. Men idag läste jag en insändare av någon som tröttnat rejält och skrivit in till Metro för att klaga.
Man kan bli förvånad över vad folk har att klaga på.

Jag tänker här ge er dagens insändare i Metro-Göteborg, av förmodligen någon som snart går bananas ombord på Göteborgs lokaltrafik.

Smacka på era äpplen när ingen ser er, tack!

Bordsskick.
Ofta ser man kvinnor frenetiskt tuggande på äpplen i bussar och tunnelbana och ibland även på gator och trottoarer. Jag har inget emot att ni tuggar på äpplen och vet själv att det är nyttigt att äta ett äpple om dagen.
Häromdagen satt jag bredvid en kvinna på bussen som tuggade och smackade frenetiskt på äpplet, och det verkade som hon aldrig hade tuggat och smackat klart, saften och kladdet rann till och med ner på hennes kläder.
Det var som om hon stöddigt skulle visa att hon minsann åt nyttigt.
Snälla, ni som äter äpplen och tuggar så högt att saften rinner ur munnen, varför kan ni inte äta äpplet innan ni går ut?
/ÄPPELTRÖTT

Jag blir så himla nyfiken på vem det är som skrivit detta. Är det ett barn eller en vuxen? Är det Johan som tröttnat på äppelätande kvinnor? För det verkar ju onekligen som att det är just kvinnor författaren bakom insändaren tröttnat på.
Hoppas denna äppeltrötta person slipper smackande kvinnor i framtiden i allafall.

/Hank

Den senaste tiden har detta forum för min del endast varit ett forum att uttrycka min bristande syn på mänskligheten. I väntan på att jag finner denna glädjens källa att delge mig känner jag mig nödgad att kommentera en av dagens ekos nyheter.

Tydligen var det nämligen INTE så att de apatiska flyktingbarnen fakeade. Anledningen att de tappade talförmågan och låg i sin egen avföring var tydligen inte att de fann flyktingföläggningarnas noppiga madrasser så hutlöst komfortabla att de inte såg något som helst syfte att gå upp, låt säga till toaletten. Eller matbordet för den delen. Utredning har nu klargjort att dessa små latmaskar faktiskt mådde lite brunt på riktigt.

Nu vet vi det. Skönt va?

Det är höst i Sverige, världens mest humana land.

//Johansomfan

Som ni ser nedan så pusslar vi ett kungapussel. Lågbudgetpussel säger Johansomfan, men jag tycker han är lågbudget.

Men nu vill vi ha fler kungapussel. Hela vår lägenhet ska fyllas med pussel föreställandes den vackra kungafamiljen, så har ni något pussel med kungen på där hemma så tycker jag att ni hör av er.
Allt kungligt i pusselform är av intresse.

/Hank

/Hank

Det jag nu ska försöka återberätta är en dröm. Inte min dröm, utan det var J som vaknade upp på soffan och utbrast att hon haft en lite märklig dröm.
Jag vet vad ni tänker, att det tråkigaste som finns är människor som försöker återberätta sina drömmar. Men eftersom jag gått runt och fnittrat över detta i dagarna tre nu så är jag tvungen.

Ok, nu åker vi.
( Jag ber i förväg om ursäkt över det fula ord som dyker upp i slutet, men det var så här det utspelade sig. )

Jag och J bodde i ett litet hus, någonstans i Sverige. Vi hade en ganska stor tomt som avgränsade sig av ett rejält skogsparti.Vi trivdes utmärkt och gjorde sysslor i huset som man antagligen gör om man har ett hus.
Men det var tydligen så att jag var lite sur på henne. Vet inte varför, men en irritation fanns där och jag höll mig lite undan, något som J märkte men inte sa något om direkt. Men det var något som skavde under ytan.
Jag kom under dagen in till henne och utbrast på ett stöddigt sätt att nästa helg skulle jag minsann åka på kryssning med mina vänner.
Hon tyckte det lät väldigt roligt och ville att jag skulle fota och filma våra äventyr ombord på båten, något jag besvarade med en axelryckning.
Jag smög sedan iväg ut, något jag hade gjort på den senaste tiden. Jag hade mina vänner där, någonstans runt huset, som jag smög iväg till utan att säga något till J. Hon hade lagt märke till mitt smygande, men vänligt nog inte sagt något eftersom hon antog att jag och mina vänner lekte något i hemlighet. Kanske spelade vi något slags Tv-spel ute i skogen tänkte hon, hur man nu gör det?
Det dröjde i allafall inte så lång tid efter att jag tisslar iväg tills jag återvände till henne. Jag verkade ha fått dåligt samvete efter att ha uppträtt lite tykande tidigare och ville nu ställa saker och ting tll rätta.

"Jag vill visa dig vad vi gör", sa jag till henne.
" Jaså, vad roligt", svarade hon. "Jag vill gärna se vad ni leker med."
Jag tittade på henne och sa,
" Ja, jag vill visa dig vad vi gör med ljuset och mörkret."

Ljuset och mörkret tänkte hon. Vad pysslar de med egentligen, Henke och hans vänner? Spelar de något slags lajvrollspel ute i skogen, något som innefattar ljust och mörkt.
Spänd men ändå glad över att jag ville dela min hobby med henne, väntade hon när jag sa åt henne att dröja några minuter innan hon följde efter mig.
Hon väntade medan jag försvann och begav sig efter ett litet tag iväg samma väg jag försvunnit,
ner för en trappa och in i ett litet rum som liknade en gillestuga.
Rummet var träutsmyckat och gemytligt, inrett med en stor soffa mitt på golvet. Runt soffan stod mina vänner, några hon kände igen och några hon aldrig sett förut.
Bland de hon inte kände igen fanns en gråhårig indier, som påminde väldigt mycket om en skådespelare, men hon kunde inte sätta fingret på vilken.
Hennes ögon letade och fann tillslut mig mitt på golvet.

Där stod jag.
Jag var klädd i mössa och en tröja. från mina armar hängde skidstavar och i händerna hade jag ett par hantlar. På mina fötter satt ett par pjäxor och under dessa ett par längdskidor som slamrade mot trägolvet.
Jag var byxlös.

Det var en obekväm stämning i rummet. Inte för att jag inte hade några byxor på mig, utan mina vänner tyckte det var väldigt jobbigt att jag bjudit ner J för att visa vad vi gjorde.
Jag stod med ryggen mot henne och lyfte plötsligt hantlarna högt i luften. Sedan lät jag deras tyngd föra mina armer ner mot golvet, vilket resulterade i att jag böjdes framåt.
Sedan fes jag.

Jag reste mig igen, lyfte hantlarna högt och släppte mina tyngda armar en gång till.
Mina knän böjdes och min röv putade rakt mot J. Hon såg rakt in i min dalgång och så fes jag igen.
Återigen lyfte jag mina armar, med hantlar och stavar. Min tröja åkte upp på ryggen och sen ner snabbt igen när jag böjde mig framåt av hantlarnas tyngd. Fis.
Skidorna rasslade och slamrade och jag fortsatte. Fes så in i helvete.

Mina vänner skruvade på sig. Inte för att jag fes, utan för att jag bjudit ner J för att visa vår hobby.

Mitt bakdon fortsatte fisa. Högt och ljudligt.
Sedan slutade jag. Vände mig om med mina skidor och log. Glad över att ha visat min och mina vänners hobby.

Det blev tyst i rummet efter mina ljudliga fisar.
Den gråhåriga mannen från Indien vände sig mot J. Han pekade på hennes prickiga tröja och sa,

"Ja du, för att toppa det här måste du nog köra upp den där tröjan i fittan."

/Hank

 Här är pusslet som gripit mig i dess klor. Jag kan inte släppa det. Jag tänker på det nästan hela tiden, tänker på tillfredsställelsen som infinner sig när man hittar en bit som passar.
Igår gjorde stora framsteg som borde underlätta rejält för det framtida byggandet. ( Ni behöver inte reflektera över att jag och min blivande fru pusslar på en fredagskväll... ).

Här är i allafall resultatet hittills.
Någon som vågar sig på att gissa vad det färdiga pusslet föreställer?



/Hank

Var på finsk loppis idag köpte några böcker samt hyllor som de finska tanterna räknade fel på så vi fick dem 20 kronor billigare. Kiitos.

Men där nere i källaren såg jag den. Den hängde på väggen och vi fattade tycke för varandra på direkten. Den var vit, med fräcka dekaler. Pakethållare, lampa och stänkskärmar, allt fanns, även om den var väldigt sliten.
Finns även en chans att jag är för lång för den, men ack så snabb vi skulle vara tillsammans. Det skulle bara blixtra till så skulle jag vara vid Redbergsplatsen.
Men pengarna räckte inte. Den fick hänga kvar.

Det som håller uppe mitt humör är att den var full av spindelväv, något en detektiv som jag tolkar som att den hängt där ett tag.
Varje lördag ska jag gå dit och höra om den mår bra och en vacker dag ska jag ta hem den.
Då ska jag skura den.
Smörja.
Skruva på den.
Pumpa däcken.

Sen ska vi cykla iväg. Med en termos kaffe på pakethållaren försvinner vi ner i aftonsolen, jag och min cykel.

/Hank

Idag hörde jag något intressant. Nämligen att forskare lyckats fotografera en planet utanför vårt solsystem. Det intressanta i historien var inte själva faktan utan hur fantastiskt ointresserad jag är av saker utanför tellus. Jag kunde verkligen inte bry mig mindre. 

Så här i lågkonjunktur och arbetslöshet behöver man saker som värmer och får en att känna lite ro. Det kan vara en kopp te, en god bok, vackra ord från vår Press & Säkerhetschef eller ett pussel.
Just ett pussel skulle vi lugna oss med igårkväll.

1000 bitar. Smaka på det.
1000 små träbitar utskurna i olika former som ska passas ihop. Ingen lek.

Vi började klokt. Kantbitarna letades ut, för att först bygga ihop ramen för att sedan jobba sig inåt. Men dra mig baklänges på en liten grusväg om inte det fattas kantbitar.
Efter att ha grovletat genom bithögen på golvet trodde vi att vi hittat alla bitar med en rak sida, men efter att ha börjat lägga ihop ramen märker vi att kantbitarna knappt räcker till halva ramen. Det känns lite snopet.
Jag tröstar mig genom att intala mig att kantbitarna finns, bara att vi inte letat ordentligt, men nu vet jag inte längre..

Det är klart, vi tog en fruktansvärd chansning när pusslet inhandlades på en loppis för en blank tjuga, men kom igen. Vem lämnar in ett ofullständigt pussel? Hitler?
Eller kanske en anställd från Lidl i Solna.

/Hank

När jag känner mig lite ledsen så är allt jag behöver göra att titta på vår vardagsrumsvägg. För där sitter nu den finaste utsmyckningen man kan ha.
Pärlplattehysterin fortsätter.

Hallväggen är fortfarande ett halvfärdigt projekt, men borde bli klart inom de närmsta dagarna.



/Hank

Igår kväll såg jag halvhjärtat på ett sammandrag från MTV Europe Music Awards. Öronen spetsades till då "bästa svenska akt" nådde mina trumhinnor. När bandet Neverstore gick upp på scenen slutade jag titta då jag trodde jag hört fel på landet. Efter låten fick jag dock ytterligare en gång höra att landet var Sverige. 

Nån som har ett hekto studiemotivation att sälja? Jag kan erbjuda ett svart innanmäte.

Man slutar sällan förvånas och när det kommer till landet Amerika så lyfter jag knappt på ögonbrynet när jag hör deras senaste påhitt.
Nu blomstrar vapenhandeln där borta, efter att presidentvalet gick i Obamas favör, och de vapenälskande människorna är nu rädda för trista pistoltider.
Jag antar att de ryser av tanken om lite strängare vapenlagar eftersom de nu kastat sig över de jublande pistolbutikerna och inhandlat högvis med vapen utifall de inte kan köpa senare.

Jag lyfter på ögonbrynet.

Nu pratar vi inte små pikkadoller att ha under huvudkudden heller, utan riktiga jävla kulsprutor. Folk köper på sig AK-47:or som om det vore plockgodis på Coop, utifall Obama stramar åt deras "frihet".
Jag försöker föreställa mig själv att komma hem med en påse vapen.
- Älskling! Jag köpte ägg och juice, sen var det extrapris på ett rejält skjutdon som jag slog till på. Vi måste skydda oss vet du!

Det är ju skönt att veta att de vapenkåta människorna i Amerika nu fyller kundvagnarna med krut. För man vet ju aldrig när man måste skydda sitt hem med hjälp av kulsprutor och dynamit.




/Hank

Jag har nu sett 4 avsnitt av True Blood, vilket tagit mig så långt in i serien att unge Herr Skarsgård presenterats, men jag sitter fortfarande med osäkerhetens kort på hand.
Jag får inget grepp om karaktärerna och mycket känns ibland överdrivet och påklistrat. Men jag kan inte riktigt sluta titta.

Jag vet inte riktigt vad det är, men det är nåt som får mig att vilja se nästa avsnitt. Men dundrar inte serien igång på allvar snart så måste jag nog sluta.
Det jag är säker på är att jag fullkomligt älskar introt.



/Hank

Det var nu det var det tänkt att det skulle hända. Mitt, för mig, efterlängtade inlägg. Hade sett fram emot att låta de små korvarna dansa över mitt smutsvita tangentbord. Det var längesen nu. Abstinens var det en vis kamrat som kallade det. 

Läser just nu det sjukaste jag läst på länge.
Min idol, min favorit, Chevy Chase ska medverka i hela säsong 3 av komediserien Hjälp! på tv4.

Jag nyper min arm.

/Hank

Javisst var jag uppe under hela det spännande valet och somnade efter att Obama hållit sitt segertal.
Det var mäktigt.

Vad pysslar man då med under en valvaka som under vissa stunder kan bli lite tradigt.
Vi drack vin.

För att känna oss ämerikänska satte vi en Dallasmojäng över boxen. Då kändes det som vi själva satt på Southfork och groggade med Sue-Ellen.



Medan vi drack vin gjorde vi pärlplattor.



Idag är jag trött.

/Hank

Det är klart,

Klockan är 05:19 och valet är avgjort.

Den gamle kan lägga sig och sova.

/Hank

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Alan Balls (Six Feet Under) nya serie True Blood.
Har iofs bara sett första avsnittet så jag återkommer när jag sett mer.

Nu börjar valvakan.

/Hank

Jag sitter här lite bekymrad. Jag har antagligen satt på mig för stora skor när det kommer till en sak.
Jag körde igång med ett måleriprojekt i hallen och nu känns det som det brakar samman snart, eftersom det inte riktigt vill bli som jag vill.
Väggen gäckar mig.
När jag glider förbi den talar den till mig och jag är inte nöjd över det jag hör just nu.

Nu måste jag greppa den lilla penseln och fortsätta pilla och dona med väggen.
Väggen som gäckar mig.

Just ja, när jag vaknade idag hade jag ett namn på tungan. Jochen.
Jag yrade runt här nyvaken och tänkte så huvudhelvete knakade. Vem är Jochen?
Men nu tror jag att jag har det..Robinson-Jochen? Stämmer det? På den tiden Harald Treutiger var programmis?

/Hank