Hanky loves Johansomfan

Jag har länge haft en liten dröm. En sån där sak jag alltid velat göra, men det har aldrig blivit av.
Men ikväll, efter att ha druckit några öl i plåtskjulet Nivå 22, hände det. Min lilla dröm blev till verklighet då jag stegade in i en bingohall.

Jag har haft en romantisk bild av bingohallar är det första som slår mig. I min fantasi skulle det vara ett rum där cigarettröken ligger som en dimma i lokalen och tanter samsas med smågangsters i kampen om att knipa den första bingoraden.
Men här på Fridhemsplan finns inte ett spår av denna fantasibild. Här möts man av hipp inredning, dataskärmar och dataröster som ropar ut nummer.
Visst, de vithåriga tanterna med stora glasögon sitter här, men tystnaden är total. Jag hade hoppats på ett mummel, skvaller och svordomar, men vi törs knappt prata med bingovärdarna när vi kommer in.

Nästa felaktiga fakta jag hade om bingo var att jag inte trodde det skulle vara några problem att spela några rader. Jag går fram till kassan och säger självsäkert;
- Två brickor tack.
Svaret från tjejen i kassan lyder;
- Ok, vill ni ha 4000ut, tvåbricka, 10 krs spelet eller nästa spel som kommer, vilket är en 2 raders humledumlesatansvårtattförståspel?

Jag står helt tyst. Dreglar lite.
- Ursäkta?

Det slutar med att vi får en varsin bricka till kommande spel. Men det är nu det kluriga börjar, då
jag inte visste att man måste vara en jävla rymdfysiker för att spela lite hederlig bingo. Det haglar nummer och vi sitter med öppna munnar och försöker förstå var vi ska kryssa.
Bingobrickan ser inte som jag är van vid. Det är massa rutor, och vi har inte en chans att hinna med att förstår hur vi ska göra. Nu kanske ni lutar er tillbaka i soffan och skrockar, den där Hanky, han kan ju fan ingenting, men sanningen är att det är större risk att skriva 2.0 på högskoleprovet med ögonbindel på sig, än att förstå sig på bingospel.

Tanterna tittade på oss. Bingovärdar gled förbi och frågade;- En femma eller tia? I högtalarna kom nummer som vi inte hann med att kryssa och vi började känna oss allmänt dumma i huvudet.
Sen när måste man veta universums gåta innan man får spela lite bingo? Hade de tanterna som satt där löst meningen med livet och hade en IQ på 800 för att så lätt sitta och göra kryss på sina brickor?
Med stora ögon följde jag folket i bingohallen. De hade full koll. Jag var ett miffo.

Utan bingovinst knallade jag hem. Det är fortfarande varmt ute och på tunnelbanan hem stöter jag på en karl som prackar på folk information om Jehovas.



/Hank