Hanky loves Johansomfan

Jag har alltid haft en negativ inställning mot Lidl. Hela tanken med att köpa tyska produkter för en spottstyvel rimmar illa i min mun, men när man struttar runt som student lockar ändå Lidl med sina lågpriser.
Och flera gånger har jag fallit för lockelsen genom att inhandla billiga pasta och andra basvaror på Dieter Schwarz imperium, något som låtit mig smita hem några kronor rikare än om jag gått på ICA.

Men så för några veckor sedan, nästan precis innan den stora färden till Oslo skedde, så gick jag och Johan runt på Lidl i Spånga.
Vi båda insåg när vi stod vid hudprodukterna att vi båda snart skulle få slut på deodorant.
- Här finns en billig, utbrister en av oss och plockar upp en blå liten deo som tydligen ska innehålla aloevera. Vi high-fivar, inhandlar deo och beger oss sen hem utan att tänka mer på den saken.
Men nu.

Vår tvättmaskin är fungerande igen och vi tvättar vitt.
När maskinen snurrat klart och vi börjar hänga plaggen upptäcker vi märkliga fläckar. Under armarna har breda, brunsvarta fläckar uppstått, något som ser förbannat äckligt ut. Som om man skulle svettas matolja.
Lite panik uppstår, eftersom nästan alla vita plagg har samma fläckar och efter att ha kört dem i tvättis en gång till fortfarande förgyller tröjorna med armhålsfläckar.
Så nu sitter vi här, utan vita tröjor och vi skyller inte på någon annan är på Lidl. Den där jävla deon måste ha innehållit någon extra krydda som likt hemligt bläck bara kommer fram efter en viss procedur.
Det hemliga svettbläcket i deon från Lidl kom fram efter att man tvättat.

/Hank