Hanky loves Johansomfan

Jag vet att det gått längre tid en än vecka nu och ska vi skylla på någon så ställer jag mig längst fram i kön och sträcker upp handen.
Jag förstod att Veckans Fisk skulle bli populärt, eftersom jag hört och sett hur fiskintresset ökar runt om oss varje dag, men att det skulle stiga så här till höjderna och påverka så många individer kunde jag inte tro för allt guld i världen.
Det steg mig åt huvudet helt enkelt. Jag klarade inte trycket, pressen, tvånget att leverera. Det hela blev en ond resa med destination Belsebub.
Men efter dessa massiva påtryckningar känner jag att en fisk är tvunget att läggas ut på bloggen. Ellen har lovat mig en bild på en Albinokräfta som jag ska upplysa er om, vilket känns väldigt roligt eftersom det är en av mina favoritkräftor. Men i väntan på denna kräfta, tänkte jag skriva lite om en annan fisk som ligger mig varmt om hjärtat. Jag vet inte om Veckan Fisk klarar av att leverera, eller om hela karusellen kommer dra igång igen och jag springer rakt in i betongväggen. Veckans Fisk kanske blir Varannan Veckas Fisk eller Den Tredje Söndagen i Månaden Fisken, vi får se. Det hela handlar om mod och en hel portion civilkurage.
Håll i trosorna och knyt mustaschen för här kommer den!

Veckans Fisk: Karp



Cypris carpio kanske känns som ett bekant namn för många där ute i gillestugorna, vilket inte är så konstigt eftersom detta var Sonys första namn på deras platt-tv. Eller vägg-tv kanske det heter. Flat-screen. Bög-screen.
Karpen är gjord av pulver.
Därför löser den ofta upp sig när den är i vatten för länge, vilket är väldigt vanligt och har gjort Karpen till en väldigt sällsynt fisk. Som ni ser på overhead-bilden här ovan så har Karpen ett slags mungipstillbehör. Det är små tentaklar som lever sitt eget liv vid Karpens gap. Dessa tentakler får sin näring genom att gnida sig mot föda Karpen slukar i sig och lämnar sedan munnen när de är fullvuxna. Det märkliga och helt fantastiska är att dessa tentakler sedan blir till en ny Karp. De bär och matar sina barn under hela livet och släpper dem sedan fria när tiden är mogen.

Karpen är ca 4 kilometer lång, vilket gör den väldigt svårplacerad i svenska insjöar, där den tyvärr trivs bäst. Ofta får den inte alls plats, utan måste vila sina stjärtfenor långt uppe på land. Detta är mer vanligt i Värmland, där sjöarna ofta är mindre, men ofta under hösten så får man se upp vart man sätter sina fötter när man tar en svängom runt sjön. Ni kanske trampar på en Karp!

Ni kanske har ätit Karp a´la Malta? Jag antar det, då detta är en av världens vanligaste maträtter. Karpens ljusröda kött passar annars utmärkt till matig gryta, så våga testa er fram. Fastna inte i gamla vanor utan släpp fantasin lös och unna er en härlig Karp med löksås kanske? Det finns inga gränser för detta eftersom Karpen smakar bra tillsammans med allt. Där av det latinska ordspråket "Carpe Diem", vilket just betyder "Fånga Karpen".
Så ut och leta Karp nu gott folk! Karp till alla brukar Turkarna säga vilket jag håller med om till etthundra procent.

Vi säger det i kör tycker jag.

Karp till alla!

Det värmde som en humla i bröstet.


/Hank