Feberdrömmar
Jag lever. Om än jävligt knappt.
Inatt hade jag en del sjuka jävla drömmar. Förmodligen starkt påhejade av febern. 40 grader lätt.
Jag kan återge vissa fragment av den som gjorde att jag till slut valde att lämna min, vid det laget dyngsura säng. Kan säga att likheterna med morgonens uppstigande hade stora likheter med avtagande av en blöt våtdräkt.
Anyway, drömmen:
Kände mig en smula trött och gick och la mig för att vila lite vid en lekplats som kändes liknande Kvarndammen i Ockelbo, bara det att den egentliga positionen borde fastställas till Sjöbacken. Fortfarande beläget i Kungadömmet Ockelbo så klart. Man kan i och för sig aldrig nämna denna ljuvliga ort Ockelbo för många gånger, men jag kan säga att hela drömmen utespelades där. I Ockelbo alltså.
Helt plötsligt kommer en turkisk man framkörandes med en bil av kombimodell och informerar mig att jag måste lägga mig i backluckan. Det tyckte jag då var en sjukt bra idé då jag fortfarande var jävligt sliten. Han tar mig till den turkiska ambassaden, nu beläget vid vandrarhemmet. Jag blir nu informerad om att den mystiske turkiske mannen tillsammans med konsuln ska bestämma ett lämpligt straff för mig. För vad förtäljer inte historien.
Påföljden blir i alla fall en natt i deras trädkoja. Sagt och gjort klättrar jag upp i kojan, ganska nöjd över situationen då jag tyckte straffet var ganska mesigt. Vafan liksom, en natt i en trädkoja. Whats up with that. Något bättre kunde dom väl komma på. Vad hände med tjära, fjädrar och lite klassisk eld kan man ju undra!?
Sittandes däruppe i kojan men en ickefungerande dator av märket Aftonbladet var jag ganska irriterad. Inte minst för att jag kunde se mitt gamla hus. Så nära men ändå så långt borta.
Det sista som händer är att jag vid ett rymningsförsök ramlar ner och svimmar. Det sista jag hör är turkarna som skriker: Du har HIV!
Då vaknade jag.
Sjukt skärrad, svettig och med hackande tänder sättar jag mig upp för att kolla på morgonnyheterna. För sova är ju fan värre en värsta base-hallisen.
Första inslaget: HIV ökar lavinartande i Sverige.
Jag trodde det var nåt jävla skämt och började genast kolla upp vilken ungdomsmottagning som ligger närmast till hands. Med svaret att jag tydligen är för gammal. Helvete vad det inte minskade ångesten.
Till slut såg jag att det var drop-in-mottagning på Karolinska på tisdagar mellan 8 och 10. Så det var bara att sätta sig på 508:an och pallra sig dit. Väl där gick allt sjukt smidigt och tanten med kanylen satt i styrelsen för gnaget!
Nu känns allt bättre men frågan är om jag blivit galen?
//Johansomfan
Inatt hade jag en del sjuka jävla drömmar. Förmodligen starkt påhejade av febern. 40 grader lätt.
Jag kan återge vissa fragment av den som gjorde att jag till slut valde att lämna min, vid det laget dyngsura säng. Kan säga att likheterna med morgonens uppstigande hade stora likheter med avtagande av en blöt våtdräkt.
Anyway, drömmen:
Kände mig en smula trött och gick och la mig för att vila lite vid en lekplats som kändes liknande Kvarndammen i Ockelbo, bara det att den egentliga positionen borde fastställas till Sjöbacken. Fortfarande beläget i Kungadömmet Ockelbo så klart. Man kan i och för sig aldrig nämna denna ljuvliga ort Ockelbo för många gånger, men jag kan säga att hela drömmen utespelades där. I Ockelbo alltså.
Helt plötsligt kommer en turkisk man framkörandes med en bil av kombimodell och informerar mig att jag måste lägga mig i backluckan. Det tyckte jag då var en sjukt bra idé då jag fortfarande var jävligt sliten. Han tar mig till den turkiska ambassaden, nu beläget vid vandrarhemmet. Jag blir nu informerad om att den mystiske turkiske mannen tillsammans med konsuln ska bestämma ett lämpligt straff för mig. För vad förtäljer inte historien.
Påföljden blir i alla fall en natt i deras trädkoja. Sagt och gjort klättrar jag upp i kojan, ganska nöjd över situationen då jag tyckte straffet var ganska mesigt. Vafan liksom, en natt i en trädkoja. Whats up with that. Något bättre kunde dom väl komma på. Vad hände med tjära, fjädrar och lite klassisk eld kan man ju undra!?
Sittandes däruppe i kojan men en ickefungerande dator av märket Aftonbladet var jag ganska irriterad. Inte minst för att jag kunde se mitt gamla hus. Så nära men ändå så långt borta.
Det sista som händer är att jag vid ett rymningsförsök ramlar ner och svimmar. Det sista jag hör är turkarna som skriker: Du har HIV!
Då vaknade jag.
Sjukt skärrad, svettig och med hackande tänder sättar jag mig upp för att kolla på morgonnyheterna. För sova är ju fan värre en värsta base-hallisen.
Första inslaget: HIV ökar lavinartande i Sverige.
Jag trodde det var nåt jävla skämt och började genast kolla upp vilken ungdomsmottagning som ligger närmast till hands. Med svaret att jag tydligen är för gammal. Helvete vad det inte minskade ångesten.
Till slut såg jag att det var drop-in-mottagning på Karolinska på tisdagar mellan 8 och 10. Så det var bara att sätta sig på 508:an och pallra sig dit. Väl där gick allt sjukt smidigt och tanten med kanylen satt i styrelsen för gnaget!
Nu känns allt bättre men frågan är om jag blivit galen?
//Johansomfan
Kommentarer
Postat av: kajsa
så det skulle till feber för att du skulle skriva i bloggen igen.. jaja det kanske är priset man får betala. Nu är du igång igen iaf! Hur mår du nu föresten? Du missade inte så mycket idag heller haha.. bara en sjukt sur Helen på seminariet. krya på dig och fortsätt skriv nu för fan!
Postat av: SteffoT
Hmmm, låter som en fin släng av en smutsig sil....
Postat av: Elak
Jag vill också ha feber. Det låter som ett äventyr! ;)
Trackback