Hanky loves Johansomfan

Nytt jobb. Nytt kort för att öppna dörrar och dylikt. Nytt utseende.

Jag antar att de flesta ogillar att få dessa kort, för det förutser ofta att man måste ha fått sig fotograferad innan. Såklart gäller detta även mitt nya arbete och jag fick mitt nya passerkort igår. Nöjd?

Nej.

Det var under första dagen min chef lät mitt ansikte fastna på digitalkameran och jag har efter det bävat för hur jag skulle se ut på kortet som är obligatoriskt runt halsen under arbetstid.
Jag anade att det skulle se lite skadat ut, eftersom jag var tvungen att ta om min bild 3 gånger då jag såg till att blunda de första gångerna.
Nu är inte jag den som egentligen tycker sånt här är jobbigt, men man vill ändå se ut som sig själv på bilden. Nu skulle man kunna säga att jag ser ut som mig själv....+ 29 kg.

Jag tänker inte visa er.
Men föreställ er mig i ett betydligare fetare tillstånd, med halvöppna små ögon som plirar dött ut i universum. Det är en svår nöt att få en kamera upptryckt i ansiktet av sin splitternya chef den första dagen på jobbet och det syns verkligen på min bild. Jag försöker se avslappnad ut, men ser ut som jag festat på neråttjack i en vecka och samtidigt inte ätit annat än mumsmums till frukost-lunch-middag.

Det jobbigaste i denna kråksång är att våra bilder kommer sättas upp i lunchrummet så att alla vet vad man heter. När nu någon inte kommer ihåg vad jag heter, antar jag att de frågar runt:

- Du, var är han...du vet...han...tjockisen..med brillor...och små ögon?

/Hank