Hanky loves Johansomfan

Så var det Lucia och det barkar mot jul. Därför tänkte jag nu börja lista saker jag ogillar eller faktiskt avskyr på riktigt. Min första hatsak är en gulaktig sörja som jag verkligen avskyr :

Senap

Detta helvetes påfund började användas i Indien redan 3000 f. kr, vilket bevisar att människan redan då var helt dum i huvudet. Påhittigt var det i allafall att krossa dessa små frön och blanda med saker som ättika och vinäger för att få fram en sån vidrig smak som möjligt.
När sedan Sveriges första senapsfabrik startades i Uppsala 1920 var det kört, och runt 1950 började svenskar äta skit som aldrig förr med varmkorvens popularitet.

Jag var nog en kräsen läckergom när jag var barn, vet att jag avskydde det mesta och skrek när broccoli eller andra godsaker jag nu älskar serverades. Det värsta jag visste var saltgurka med nu håvar jag in de små saltingarna i käften som om de vore lakritsbåtar. Helvete, jag äter ju till och med plockgodisarna som smakar flytande penicillin.
Men när det kommer till Satans avföring på tub, då totalvägrar jag.

Det som övergår mitt förstånd är att det är totalt normala människor som äter senap och till och med älskar dess smak. Jag skulle förstå bättre om det bara var Tito Beltran som sitter och smaskar ur en tub i sin cell, eller Papa Dee som tar en sked stärkande senap innan han bankar skiten ur sin förvirrade fru, men nu är det vänner och familj som använder sig av denna flytande krydda.
Det absolut värsta är när man inte är beredd. Man tror sig fått en vegburgare utan gulskit på och tar ett universumstort bett. Där under alla godsaker har någon jävel smetat ut giftet. Smaker drar sig ända upp i näsan och jag spyr. Ni andra som tror er älska senap klagar väl bara över att det är fel märke på den...
" Men, jag älskar ju Johnnys..."

Utseendet på senap ska jag inte ens ta upp. Förutom att det ser ut som det smakar, som skit.

/Hank