Hanky loves Johansomfan

Lördagen spenderades i Nacka Strand.

Döm av min förvåning när medlemmar ur familjen Magnusson sågs utöva ryggsim.



//Johansomfan

Ps. Luftpingis är fr.o.m. nu dansens nya svart

Jo, just det.
I veckan satt vi och pratade skillnad mellan Stockholm och Göteborg. Jag undrade om den lilla klyschan att alla är så "goa" här var sann.
Det skulle vara sant sa både de som var infödda Göteborgare samt inflyttade.
Vi pratade om exemplet att beställa en öl ute på krogen. Detta skulle tydligen vara en fruktansvärd skillnad mellan de två städerna då man i Stockholm mest knuffas och bråkas i kön, ( något jag kan hålla med om ), medan man här på Bästkusten istället småpratar och ber om ursäkt om en armbåge råkar delas ut.

Det kändes lite som en påhittad grej ändå. Att alla skulle vara så jävla trevliga här och inte alls bli sura om man råkar knuffa till dem på väg mot fyllans boning.
Men så hände det, i lördags, att jag fick uppleva detta själv.

Vi gick ut och drack öl och när jag ställer mig i ölkön händer det första gången. Grabben som står bredvid mig flyttar snällt på sig när jag kommer, så att vi båda får plats vid bardisken. Sen har han mage att fråga mig om kvällen är bra och vad vi har för planer.
Jag fryser till. Mitt huvud snurrar och jag kan inte riktigt fokusera på vad jag ska göra.
Varför pratar han med mig? Tänker han droga mig och köra skaftet rakt..rakt..rakt upp i..

Jag kan inte göra så mycket annat än svara lika trevligt, småprata lite medan ölen hälls upp och sedan önska honom en trevlig kväll. Chockad går jag tillbaka till mitt sällskap och berättar om händelsen.
Men, det ska hända igen.
För nästa gång jag ska beställa kliver en till person fram och börjar småprata.
Jag trodde inte sånt fanns, om man inte står på Dovas i Stockholm och man blir anfallen av en alkis i baren. Men nu får jag uppleva denna märkliga egenskap själv.
Stämmer verkligen detta? Är man trevlig mot varandra överallt i den här staden?

Iofs sköts två killar på Hisingen förra veckan. De kanske råkade skvätta ut någons öl tidigare under kvällen?

/Hank

Pga av mitt besök här på västkusten har jag haft dålig tillgång till internet igen. Men nu sitter jag här hemma hos Snickar´n och tjuvar lite webb så att jag kan uppdatera mig lite om världsläget.
För jag har nämligen endast sett på Project Runway ett tag nu, ett spännande program men som tyvärr inte ger mig så mycket fakta om flygplanskrascher, krig i Georgien eller OS.

Jag har faktiskt missat hela OS.
Det rör mig inte i ryggen faktiskt eftersom varje gång jag slagit över till de lekande idrottarna så har jag tröttnat på 2 röda sekunder. Ok, basketbollen skulle jag vilja sett, men för övrigt satt jag och rullade tummarna när Holm försökte studsa upp på medaljplats.

Nu till en lite större nyhet.
Det är nämligen så att jag i egen hör person kanske testar att bo här bland volvoarbetare och spårvagnar.

Men men, mer om detta sen.

Nu ska jag äte en kokostopp.

/Hank

Idag var jag på Coop här i Bergshamra för att köpa mig själv en Yoggi. Det är ju Söndag och jag har jobbat, så jag tyckte att jag gjort mig förtjänt av det. När jag såg in i mejerihyllan och dess varor började jag undra vem på Arla man skulle behöva ligga med för att få traska ut ur affären med en yoghurt man i alla fall hade hört talas om EN av smakerna på.

Nog om det.

Väl i kassan råkade jag snegla på löpsedlarna till någon av kvällstidningarna. Där såg jag en bild på Sanna Nilsen. Under bilden var det ett citat från tidningen: "Killar vågar inte ragga på mig". Jag skulle vilja vända på det och fråga Sanna om hon skulle våga ragga på en kille med en kroppshydda stor som en genomsnittlig Scania med tillbehörande släp? Förmodligen skulle du det men vi som inte måste ducka vid en seglats under västerbron skulle nog inte det.

Föresten är skillnaden mellan att våga och vilja hårfin.

//Johansomfan

Kom nyss hem från ett 13 timmars arbetspass. Hade inte haft mobilen med mig på hela dagen och såg fram emot samtalen: "du vet lilla gumman/gubben det är gaanska mycket nu va!".

Vad händer? Jo, den ända skillnaden på min vattenskadade ful-ericsson (som limpan helt utan samhetskval krängde iväg till mig för 200 surt lånade csn-pengar) är en avsevärt lägre batterinivå. Inte ett missat samtal.

Så vad säger ni, vi hörs imorgon "vänner"?

//Johansomfan

Ps. Hanky, jag vet att du ringde imorse men valde att utelämna det till fördel för den dramaturgiska svungen Ds.

.. vad det är. Men när jag råkar i linstrubbel (oavsett om det är en klassisk tappning eller den lite lömskare knöla-ihop-sig-under-ögonlocken-och-vägrar-komma-ner-varianten) känner jag en smygande panikkänlsa. Kanske lite omotiverad. Eller snarare så vet jag att den är omotiverad, fast jag kan inte göra något åt det.
Samma känsla som jag kan tänka mig att den som precis råkat backa över sitt spädbarn känner.

Thats me!

//Johansomfan

Jag är på hemlig semester i Göteborg.
Säg det inte till någon.

/Hank

Under sommaren hände det något med Hank. Han fick för sig att han härstammade från samma genpol som självaste Lars Adaktusson. I och med denna övertygelse började han också spara ut manen. Oj vad han sparade. Och oj vad det växte. Där bak. Han kom snart att stoltsera med ett barr som skulle få vilken Hare Krishna-sjomme som helst grön av avund.

Som den sanna vän jag är såg jag det som mitt kall att få slut på eländet. Efter otaliga mellan-4-ögon-sessioner i ämnet gick vi så i lördags till Clas Ohlson och införskaffade en hårtrimmer.

Han är nuförtiden en kortklippt och vacker ung man. Jag tror till och med att han är nöjd med sin nya frisyr. Fast han tror att jag inte ser det. Knappt märkbar men i högsta grad där. En snabb blick i spegeln, en kort tillräddaläggning av den imaginära luggen. Ögonen ljuger inte . Men vafan. Alla kan få små återfall.

En bild från ceremonin:


Vid en snabb titt på bilden slår det mig hur ofokuserad och tankspridd jag måtte varit i sommar. Jag har inte märkt att min vän, sambo tillika bloggpartner har haft hår av rådjursspillning.

Jag skulle vilja runda av med att sno som vår vän Juden kläckte vid upptäckten av Hanks utsparande: "Vad håller du på med? Försöker du lura dig själv?"

För övrigt gick jag nyss förbi spegeln själv. Håret till axlarna. Jag tror jag är smittad.

//Johansomfan

.. är killen som skriker i kudden för sakerna han inte gjorde.

//Johansomfan

Var precis på Subway för att inhandla en rejäl smörgås till lördagsmiddag. Hittade en fin på menyn vars namn var Veggie Delight och allt verkade frid och fröjd.
Den lilla flickan i kassan tog emot beställningen och gick iväg för att hämta bröd och börja plocka på mackans innehåll.

Då ställer hon en för mig mycket märklig fråga.
Hon drar på sig sina hygieniska plasthandskar och ska börja gräva runt i tomatskålen då hon tittar upp och undrar om hon kan röra på köttet....
Jag tittar på henne. Förstår ingenting och klämmer ur mig ett litet; - Va?
Flickan kontrar med;
-Ja, är ni vegetarianer, eller kan jag röra på köttet?

Fortfarande ovetenade om vad i helvete hon menar säger jag att jag är veg.
-Ok, säger flickan, då rör jag inte på köttet.

Tack.

Men jag blir liksom att undra lite här. Varför vill hon så gärna röra på köttet?
Om jag nu beställer en smörgås med enbart sallad och grönsaker på så behöver hon väl inte vältra sig i köttsås innan hon gör iordning beställningen.
Eller har hon tvångstankar om att gosa ner handen i baconskålen innan hon lägger på tomat på min vegetariska smörgås?
För det var ju inte så att köttet och salladen låg hårfint bredvid varandra så att hon gjorde en ansträngning under upplägget. Hon behövde inte svettig och med darrande hand försiktigt fiska upp en gurkskiva bredvid kebaben för att vara snäll mot mig, eftersom jag inte ville att hon skulle röra köttet.

Fast, det var ju snällt att hon frågade.
Annars hade hon kanske lekt tivoli i köttburkarna utan att jag vetat om det.

/Hank

Ni som är flitiga och läser kommentarerna här på bloggen kanske spärrade upp ögonen när presschefen lämnat ett meddelande.
Denna självutnämna press & säkerhetschef är ingen mindre än vår Muddrare, som nu tagit saken i egna händer för att göra bloggen så bra som möjligt. Så vi får väl hälsa honom välkommen!

Jag tänkte att jag postar hans inlägg här på den riktiga bloggen, så alla kan läsa hans första utkast som presschef, samt publicerar en bild på honom så ni känner igen honom när ni är ute och svirar på Compagniet.

Så jag presenterar då Steg 2 i Hanky.blogg.se förändringen, vår Press & Säkerhetschef:

Muddrarn



Hej!

Som nytillträdande presschef för "Hanky Loves Johansomfan" Måste jag å skribenternas vägnar be om ursäkt för det korta uppehållet från bloggen under helgen. Som Hank skrev nedan så har dom varit på en minifestival för att ladda batterierna inför hösten. Jag vet att många läsare är upprörda för detta men jag kan garantera att det lilla breaket kommer att gynna bloggen framöver.

Vi har även märkt att det florerar en hel del rykten om bloggen på många forum om varför grabbarna har lämnat landet under sommaren. Men då bloggen tämligen har exploderat av läsare under våren var vi tvungna att agera och sätta bloggarnas säkerhet som Prio 1.

Vid ankomsten till Sverige kommer även en liten presskonferense att hållas för att infa om höstens aktiviteter.

Mvh
Muddrarn
Press & säkerhetschef
HANKY LOVES JOHANSOMFAN

/Hank

Vill ta tillfälle i akt och tacka vår eminenta press- och säkerhetschef Muddrarn. Det är tur att nån får tummen ur det tighta. Vi kan väl låtsas att den här bloggsommaren aldrig hänt?

Jag vet att min vingman har skjutit av några slentrianmässiga inlägg, men inget som på någotsätt kan hålla denna verbala K2 (kanoten, inte berget) flytande.

Kan passa på att fråga er om ni kommer ihåg den där gången när ni bad Hanky att sätta på en låt och han INTE valde Wuthering Heights? Inte jag heller.


Yours sincerely

//Johansomfan

På mitt jobb finns det en hel del märkliga människor.

Som CocaColaTanten.
Hon måste nog dricka ca 10 cola per dag, men det märkliga för mig är inte att hon dricker så mycket, utan hur hon dricker. Hon har nämligen med sig en egen liten flaska, som hon med jämna mellanrum fyller på med burkcola hon har i sin lilla väska. Jag förstår att det är smidigare att ha en colaflaska med kork på, så hon inte dräller ut över skrivböcker och miniräknare, men varför inte bara köpa korkflaskor i så fall.
Det är kanske hennes dagliga rutin, att vid vissa klockslag fräsa upp en burk cola som hon sedan häller över till sin lilla korkflaska hon använt i de 15 år hon jobbat där.
Det börjar även synas att hon torskat dit på drycken. Hon är en kub. Lika bred som hög och med blonderat hår och översminkat ansikte. Jag undrar om det är colans fel? Att hon ser ut som en tuggummiluktande hårfrisörska med ett ansikte som en bulgarisk grusgång som hon varje dag måste täcka över med centimetertjockt smink.
Nej, sluta med colan.

Sen har vi Elvis.
Elvis har nog inte alla flingorna i paketet. Han smyger runt i nätbrynja och ser allmänt virrig ut. Han heter inte Elvis, men alla svenskar kallar honom så eftersom han själv sagt att han är Elvis största fan. Han ska tydligen ha 10000 skivor med Elvis. Jag visste inte att han spelat in så många skivor.
Igår förklarade Elvis för oss att man ska äta långsamt, annars får man ont i magen. Ja, sa vi, det är nog så. Då satte han igång med en lång utläggning om varför det är så, att magen luras att bli mätt om man äter snabbt.
Han hade tydligen varit en snabbätare innan han träffat en vis person som gett honom ätalångsamt-tipset. Igår spred Elvis det vidare till oss, så nu sitter vi alla stilla och äter långsamt på lunchen.

/Hank

Vi stack till Göteborg som sagt. Vädret blev inte 19 grader och regn, utan mestadels uppehåll och lite sol då och då.
Jag är en ganska dålig festivalbesökare, eller, vi tar om det, en ganska dålig konsertbesökare.
Under de två fullspäckade dagarna hann jag bara se 3 konserter, vilket så här i efterhand känns lite dåligt, men ändå helt ok. För när jag är på festival vill jag inte stressa som en liten jude för att hinna se allt, utan jag avnjuter istället mer öl utanför området i goda vänners sällskap.
Jag fick i allafall se Sigur Rós, Broder Daniel och Håkan Hellström, vilka alla var mycket gemytliga.

När jag stod i ölkö i Göteborg hörde jag ett rim som jag stal och gjorde om till mitt eget. När jag släpper mitt gangstarapalbum så kommer första låten inledas med detta:

Jag har bott i Brooklyn i så många år,
men det är i Mo jag fått alla sår.

/Hank

Nej, vi ska inte dräpa orcher.
Vi tar en paus och åker till Gbg för att gå på festival. Det ska bli 19 grader och regn.

/Hank

Steg 1 av hanky.blogg.se är klart.
Det var ju som jag skrivit innan att få över en ny skribent till vår seglande båt och det gick smidigare än väntat.
Ett snabbt möte och saken var biff.

Så nu presenterar vi honom, vårat steg 1, och blivande göteborgskorrespondent;

*Texas Berglund*



Nu ska vi fila på steg 2.

/Hank

.. vi vill att den här bloggen ska vara en orgie i låttexter och diverse listor. Då Sara, då är du den förste vi kontaktar. Tummis.

//Johansomfan

Igårkväll var jag på bloggmöte hemma hos vår blivande medarbetare, vilken jag ej tänker avslöja namnet på än.
Det blev ett känsloladdat möte där vi startade upp med kortspel och Tuborg för att sedan övergå till Paramount och bubbel, innan vi kommit överens och skakat nävar.
För han tackade glatt ja till en plats på hanky.blogg.se, så ledsen Muddrarn och Sara, men er chans kanske kommer lite senare och sen behöver vi ju läsare också.

Johan vet inte om detta hemliga möte.
Jag har inte sagt någonting än, varken om vår nya bloggare eller att jag vill smycka om hela bloggen. En nytändning igen.
Johan kanske sätter sig på tvären, stirrar med små sura ögon på mig och skriker; - ALDRIG! och springer sedan in på toaletten och smäller i dörren.
Så nu är jag lite nervös om över hur han kommer ta detta. Ska mjuka upp honom nu genom att dammsuga, plocka rent och kanske hinna med att börja skära grönsaker till en wok.

Nåt förslag om tema för bloggen?
Jag har ett, men det säger jag inte än.



Om vi hoppar till något helt annat så är det helg nu.
Jag har arbetat som en liten **** de sista dagarna den här veckan och är således slut i min kropp.
På mitt jobb jobbar två kändisar, nämligen Jörgen Jönsson och Lars Leijonborg.


Lars är lite flepp. Vi tror han är anställd genom Lilleströms kommun, eftersom han pratar verkligen hela tiden och småskrattar för sig själv. Hjulet snurrar men hamstern är död.

Ni förstår kanske själva att dessa herrar inte alls jobbar på mitt jobb, utan de är bara lik dem. Jättelik.

/Hank