Hanky loves Johansomfan

Var ganska nyss i skolan och såg Moderna Tider av och med Charlie Chaplin och skrattade i massor. Men på vägen till tunnelbanan fick jag syn på något märkligt. Ut framför mig glider en man, som jag då kunde svära på var Leif GW Persson. Jag sken upp över denna kändis-spot men efter en närmare titt blev jag lite skeptisk. Det var nämligen några saker som inte verkade stämma. Han var välfriserad, men detta hade jag överseende med, eftersom han ibland kan se riktigt välvårdad ut på Efterlyst. Men jag fortsatte syna honom och märker att han har på tok för korta byxor på sig och inte nog med det så nedanför byxorna finner jag ett par röda, spetsiga skor. Fan, det kändes inte alls som att Leffe skulla ha röda myggisar på sig. Jag förstod att jag bara sett en Leffe-lookalike, men när jag ännu en gång såg hans ansikte blev jag förvirrad. Det var ju han, eller så var det inte. Leif med röda skor och för korta byxor funkar ju inte. Jag tänkte att kanske någon stylat honom, men vilken stylist sätter på karln på tok för korta kostymbyxor? Eller har han efter stylingen hunnit byta? Det förblir ett mysterium och jag funderar på att maila till Efterlyst och höra om Leif befann sig vid Karlaplan måndagen den 19/3.

Annars fick jag ännu en gång uppleva barns sätt att roa sig under resor i helgen. Det började på bussen mot Gävle i fredags då jag nöjd satte mig i en ganska tom buss. Men lyckan blev kortvarig för självklart kommer en mamma med son och sätter sig bakom mig. Sonen går igång direkt han satt sig ner med att skrika att han vill sitta på golvet under bussresan. Mamman förklara att man inte får det, så då brister sonen ut i gråt och skrik. Jag drar på mig mina hörlursdon och spelar musik för att utestänga de ljuva barnskriken. Men då får djävulsungen en snilleblixt och börjar öva galen karate mot ryggen på mitt säte. Jag studsar omkring, medan han utdelar slag på slag och så förblir det ett tag innan han somnar med gråten i halsen.
Så på vägen tillbaka till Stockholm slår jag mig ner på tåget för att upptäcka att halva vagnen består av små liv. Jag hoppas att de kommer vara lugna men icke! De drar igång sitt party direkt och kör löptävlingar, skriktävlingar och brottningsmatcher runt i vagnen. Jag höjer volymen på datorn oh försöker avnjuta tre splitternya avsnitt av Scrubs men jag lovar, även fast volymen var på max hade jag svårt att höra vad Dr. Cox sa. För bakom mig satt nämligen en liten pojke och vad jag antar är hans lillebror. Storebrodern ägnar ca 1 timme till att för full hals skrika; - BAJS! BAJS! BAJS! KISS! BAJS! Jag sjönk längre ner i stolen och undrade om inte deras föräldrar skulle försöka dämpa dem lite iallafall, men nejdå. Hejdå.

Och nu har det börjat snöa galet ute. Vinden är förbannad och piskar runt husen här och jag gruvar mig lite inför min hemresa. Kommer nog stanna här tills vädret gett sig lite, ge mig sol igen.
Roliga saker nu är att min första tenta gick över förväntan, Röris har lyckats fixa några inbjudningar till fester, bla releasefesten för Playstation 3 här i Stockholm. Tråkigt är att det snöar igen, det är långt till Wally och Steffo och det är förbaskat långt till Afrika.

"Våga Vägra Vara Borgare"