Hanky loves Johansomfan

Var ganska nyss i skolan och såg Moderna Tider av och med Charlie Chaplin och skrattade i massor. Men på vägen till tunnelbanan fick jag syn på något märkligt. Ut framför mig glider en man, som jag då kunde svära på var Leif GW Persson. Jag sken upp över denna kändis-spot men efter en närmare titt blev jag lite skeptisk. Det var nämligen några saker som inte verkade stämma. Han var välfriserad, men detta hade jag överseende med, eftersom han ibland kan se riktigt välvårdad ut på Efterlyst. Men jag fortsatte syna honom och märker att han har på tok för korta byxor på sig och inte nog med det så nedanför byxorna finner jag ett par röda, spetsiga skor. Fan, det kändes inte alls som att Leffe skulla ha röda myggisar på sig. Jag förstod att jag bara sett en Leffe-lookalike, men när jag ännu en gång såg hans ansikte blev jag förvirrad. Det var ju han, eller så var det inte. Leif med röda skor och för korta byxor funkar ju inte. Jag tänkte att kanske någon stylat honom, men vilken stylist sätter på karln på tok för korta kostymbyxor? Eller har han efter stylingen hunnit byta? Det förblir ett mysterium och jag funderar på att maila till Efterlyst och höra om Leif befann sig vid Karlaplan måndagen den 19/3.

Annars fick jag ännu en gång uppleva barns sätt att roa sig under resor i helgen. Det började på bussen mot Gävle i fredags då jag nöjd satte mig i en ganska tom buss. Men lyckan blev kortvarig för självklart kommer en mamma med son och sätter sig bakom mig. Sonen går igång direkt han satt sig ner med att skrika att han vill sitta på golvet under bussresan. Mamman förklara att man inte får det, så då brister sonen ut i gråt och skrik. Jag drar på mig mina hörlursdon och spelar musik för att utestänga de ljuva barnskriken. Men då får djävulsungen en snilleblixt och börjar öva galen karate mot ryggen på mitt säte. Jag studsar omkring, medan han utdelar slag på slag och så förblir det ett tag innan han somnar med gråten i halsen.
Så på vägen tillbaka till Stockholm slår jag mig ner på tåget för att upptäcka att halva vagnen består av små liv. Jag hoppas att de kommer vara lugna men icke! De drar igång sitt party direkt och kör löptävlingar, skriktävlingar och brottningsmatcher runt i vagnen. Jag höjer volymen på datorn oh försöker avnjuta tre splitternya avsnitt av Scrubs men jag lovar, även fast volymen var på max hade jag svårt att höra vad Dr. Cox sa. För bakom mig satt nämligen en liten pojke och vad jag antar är hans lillebror. Storebrodern ägnar ca 1 timme till att för full hals skrika; - BAJS! BAJS! BAJS! KISS! BAJS! Jag sjönk längre ner i stolen och undrade om inte deras föräldrar skulle försöka dämpa dem lite iallafall, men nejdå. Hejdå.

Och nu har det börjat snöa galet ute. Vinden är förbannad och piskar runt husen här och jag gruvar mig lite inför min hemresa. Kommer nog stanna här tills vädret gett sig lite, ge mig sol igen.
Roliga saker nu är att min första tenta gick över förväntan, Röris har lyckats fixa några inbjudningar till fester, bla releasefesten för Playstation 3 här i Stockholm. Tråkigt är att det snöar igen, det är långt till Wally och Steffo och det är förbaskat långt till Afrika.

"Våga Vägra Vara Borgare"

Var och såg Djungelboken på Stadsteatern igår, mycket bra! Det var en fin dag, med strandpromend i solen till stan, sedan teater. Men som vi förstått kan det vara lite riskabelt att gå på en klockan 13- föreställningen och mycket riktigt så var salongen nerlusad med skolbarn. Ni vet hur skolbarn är, vissa jättesnälla, som tycker att teater är spännande eller bara vet och förstår att man ska försöka vara lite tyst under föreställningen. Men sen finns det de som inte förstår, kanske lite svagbegåvade, som pratar, skriker, kastar grejer och bara beter sig som offer som vill bli ihjälslagna av en irriterad teaterbesökare.
Men utöver detta så var det kanon och detta var den första pjäsen i vårat nya teaterliv, där redan massor av pjäser ligger inbokat på schemat.

Just nu sitter jag och tittar ut över Stockholm och vattnet. Klockan är 07:42 och det ser ut att bli en strålande dag även i dag. Blir nog lunch utomhus idag, eftersom jag antagligen ska sitta på Kungliga Biblioteket hela dagen och skriva om rysk montagefilm och fransk surrealism. Ska bli apskoj.

Vad mer har hänt? Inte så mycket tror jag utan jag lallar vidare i vårens härliga sol, skrattandes, ropar "barnen plockar smultron" högt mot förbipasserande människor, petar på hundbajs med små pinnar pch sjunger bitar ur " Home of the brave, land of the free". Ja, det är fortfarande vår, även om väderfolket på Tv varnar om kyligare väder nästa vecka men det skiter jag fullständigt i just nu, för nu är det fint. Sen är jag fortfarande lite självisk för även om jag förstår att det måste vara tråkigt att er resa snart börjar gå mot sin slutetapp, så längtar jag så fantastiskt efter er pojkar. Det är dags att komma hem nu Steffo och Wally. Våren är här och jag och mina folkisar dricker inte sig själva i alla parker som bara ligger och väntar.

Viva la revolution.

Nä, det var inte igår jag skrev något här. Men mitt internetlösa liv tillåter inte så mycket nöjessurfning och jag nyttjar ju nu nästan bara internet till skolrelaterade saker eller att köpa skit på tradera nu för tiden.

Men strunta i det nu, för det är fasiken vår ute nu! Igår luktade det lera utomhus och jag spatserade runt med glad min, lyssnades till vårfåglar som sjöng medans solstrålarna gnistrade på deras nypolerade näbbar. Livet är förbaskat lätt nu, med rolig skola, våren på väg och allt annat som fallit på plats. Det enda som jag känner mig lite trött på schlagerlåtar. Trodde det skulle bli lite lugnare på den fronten inom radio och Tv, men det är fan tvärtom. Jag förstår att man spelat dessa låtar om och om igen, runt och runt, här och där nu medans tävlingen, som även den är en utdragen jävla såpa som utklassar Sunset Beach i långtråkighet, varit i full gång. Enda behållningen är Luuk, som  varit mitt enda skäl att snegla på Ettan under lördagsaftnar. Men nu då tänkte jag i söndags, kanske man kan få höra något annar spelas på radion och slog naivt på p3, där någon slags topplista skulle redovisas och dra mig baklänges över alperna om inte alla jävla schlagerbidrag var med på den topplistan. Ok, jag fortsatte lyssna i hopp om att något annat, lite bättre skulle följa efter topplistan, men fan om inte allt handlade om The Ark eller stackarn som kom på andra plats.
Nu kanske jag låter lite bitter, men jag förstår att det är massor av folk som älskar schlager och det är jätteroligt för dem, men jag orkar bara en viss mängd varje år, och den kvoten är nu överfylld. Låt mina öron vila ett tag nu, för jag antar att det kommer bli massa mer när den riktiga tävlingen går av stapeln. Synd bara att inte min favorit, Caroline Af Ugglas vann, eftersom hon var helt klart bäst.

Lustigt att någon kallad Anders?, läst mitt apgamla inlägg om Tjorven och retat sig lite på det. Men jag kan inte förklara varför jag ogillar henne Anders, det bara är så. Jag tycker hon är jobbig, skrikig, tar massor av plats och allmänt uppkäftig. Men du får jättegärna tycka att hon är en sympatisk prick och det är det säkert jättemånga som tycker, men jag skulle inte vilja hänga med henne, så är det bara. (Oj, vad Pk jag var nu.)

Nä, nu är det dags att ropa in lite skrot på Tradera, sedan äta en bit mat, kanske godis, för att sedan antagligen avnjuta en kall öl.
Men på återseende, det var roligt att bloggskriva igen och jag ska försöka uppdatera lite oftare nu när våren är här.