Överkörd
Vaknade imorse, inte alls utsövd och med värkande rygg. Dreggel hade letat sig upp över hela min kind och mitt huvud bankade. Frossa.
Febern hade tagit mig.
Jag låg kvar i sängläge så länge jag hade tid, för en sån där härlig tågresa med massa packning väntade ju på eftermiddagen. Jag tyckte så in i helvete synd om mig, ojojade högt för mig själv och vände på den nerdregglade kudden. Sträckte mig efter vattenkokaren, för kaffe brukar alltid råda bot mot kramp och sveda, men det kändes som mitt bord stod på andra sidan Gärdet. Ställde mig upp på skakiga ben, en tår rann nerför min vänstra kind, den smakade salt.
I mitt huvud spelade en afrikansk inföding trumma och jag var tvungen att fly in under täcket igen. Jag var på väg att ta båten över Styx, men hur skulle jag kunna betala färjkarlen? Csn kommer ju inte förrens på fredag....
Såg på ordjakten, jag klarade inte ett enda ord och jag antog att sjukdomen raderat ut all info från min briljanta hjärna. Det var dags.
Men nu är jag frisk.
/Hank
Oj.