Berusad på Bukowskis
Efter att ha tillbringat eftermiddagen ute på IKEA, samt en sväng på Rusta där ett leopardmönstrat duschdraperi inhandlas mötte jag upp Bulldozern utanför Bukowskis. Eftersom vi har en man på insidan där så hade han skakat fram inbjudan till julvisning.
Bukan, som vi kallar det nu för tiden var full med folk. Man kan lätt säga att medelåldern var ganska hög, men det stoppade oss inte för att kasta oss in i lokalen. På inbjudan stod det förfriskningar, vilket stämde eftersom vi direkt luktade oss till vinbordet där gratisglasen stod uppradade. Vi trängde oss fram genom horder av översminkade och botoxpumpade gamlingar, kollade in fin 1900-tals konst och småpratade om ditten och datten.
Efter 5 glas vin började fötterna bli lite runda och vi började känna oss ganska klara på Bukan. Men innan vi fick gå kom en äldre, väldigt respektabel herre fram och undrade vad vi tyckte om hängningen. Han var en mycket intellektuell man, som berättade om konstnärerna som hängde på väggarna, samt påpekade att det var mest trams på dagens visning. Jag gillade mannen. Han var kunnig, välartikulerande och trevlig, precis som en gråhårig gammal konstvetare ska vara.
Men som sagt, vi kände oss ganska klara efter några varv i lokalen så med fickan full av gratis godis tackade vi för oss och lämnade de pälsklädda östermalmstanterna själva.
Kvällens höjdpunkt var helt klart den trevliga mannen, Jockums teckningar, men även ett magiskt trolleripiano som spelade av sig självt. De kan då toka till det på Bukowskis.
Bukan, som vi kallar det nu för tiden var full med folk. Man kan lätt säga att medelåldern var ganska hög, men det stoppade oss inte för att kasta oss in i lokalen. På inbjudan stod det förfriskningar, vilket stämde eftersom vi direkt luktade oss till vinbordet där gratisglasen stod uppradade. Vi trängde oss fram genom horder av översminkade och botoxpumpade gamlingar, kollade in fin 1900-tals konst och småpratade om ditten och datten.
Efter 5 glas vin började fötterna bli lite runda och vi började känna oss ganska klara på Bukan. Men innan vi fick gå kom en äldre, väldigt respektabel herre fram och undrade vad vi tyckte om hängningen. Han var en mycket intellektuell man, som berättade om konstnärerna som hängde på väggarna, samt påpekade att det var mest trams på dagens visning. Jag gillade mannen. Han var kunnig, välartikulerande och trevlig, precis som en gråhårig gammal konstvetare ska vara.
Men som sagt, vi kände oss ganska klara efter några varv i lokalen så med fickan full av gratis godis tackade vi för oss och lämnade de pälsklädda östermalmstanterna själva.
Kvällens höjdpunkt var helt klart den trevliga mannen, Jockums teckningar, men även ett magiskt trolleripiano som spelade av sig självt. De kan då toka till det på Bukowskis.
Kommentarer
Postat av: ellen
Ojojoj vilka grejer ni lyckas hamna på jämt.
Postat av: Linn
Jag vill också hamna på galej! Klart vi ska leka Henke!! Men i helgen är det fullbokat. Och nästa helg med... Jag är ju så upptagen! :) Men en dag i veckan kan man också leka. Jag har hört att det ska funka det med... Kram!
Trackback