Hanky loves Johansomfan

När vi grundade vår otroligt lukrativa lilla underjordsrörelse visste vi ju att priset för att glida omkring i sharpa suitar och få sick street-cred skulle bli att få göra avkall på våra säkra (läs tråkiga) svenssonliv. Det är många underhuggare som sakta men säkert kravlar sig mot toppen. Frågan var ju inte om utan när den första incidenten skulle inträffa. Det kom att bli snarare än vi någonsin, i våra värsta farhågor, kunnat tro. Direkt mot toppen dessutom.

Sent igår, i en grå och kall kuststad alldeles i början av Norrland, inträffade följande scenario:

Juden hade varit och inmundigat en flott middag med medlemmar ur en av våra  filialer. Bondat, byggt broar, knutit kontakter, you know the drill. Stämning var upplsuppen och Ledaren var vid ett osedvanligt gott sinneslag. Att ge chauffören tidig kväll och alldeles allena köra hem kom att visa sig väl naivt. För trots säkerhetsåtgärden med lånat fordon hände Det. Vid passagen under en bro smällde det till i sidofönstret och en sten, i storleksgraden liten ponny, kom med ljusets hastighet in i kupén. Det förövarna inte räknat med är att Juden är snabbare än ljuset och manövrerade förhållandevist enkelt undan bummlingen. Resultaten av glassplittret blev ändå kraftig blodutgjutelse från halsregionen. Förmodligen är det en rivialiserande utbrytargrupp som lejt snorungar att göra deras skitiga och djupt okristliga arbete.

Läxan är nu lärd och i fortsättningen kommer rekryteringen börja långt tidigare i åldrarna och den fortsatta säkerheten kring Familjen kommer få Fort Knox att framstå som en vinterövergiven ödslig sommarstuga.

Till dessa små råttor kan jag bara säga en sak. Its on bithces. Sooo f-king on.

//Junior