Hanky loves Johansomfan

Igår var det Gröna Lund som gällde. Längesen jag var där nu och upplevde den goda stämningen som lätt smittar av sig så fort man kliver innanför grindarna.
Men jag har ju börjat fega ur när det gäller karusellerna, jag törs fan inte åka mycket längre, bara sånt som snurrar. Så att jag skulle sätta mig och åka frittfrall kändes väldigt långt bort, så medans några kamrater ställde sig i kö till den så tog jag och Daniel en annan, nämligen Pop Expressen. Den såg väldigt rolig ut, ungefär som virvelvinden, en jävla massa snurr alltså.
Men det blev en liten besvikelse eftersom den var ruskigt lam, dåligt med snurr, låg fart och väldigt kort restid. Det som var desto roligare var dom två bastanta ryssarna som hade köpt åkband och såg ut att testa alla karuseller på hela nöjesfältet. Dom slog sig ner i en vagn nära oss, men tyvärr var dom lite för kraftiga, så säkerthetsspärren gick inte i lås. Det var magarna som tog i, men dom var ju ryssar, och en aningen påverkade så dom skrattade bara och tjoade några ryska ord, som jag fritt översatte till att dom vill åka utan säkerhetsspärren, men icke. Dom fick således dela upp sig eftersom en mage är mindre än två, så fick dom ta en varsin vagn, då gick allt smidigare.

Efter åkturen var jag besviken och gick på pilsnern istället, det kändes mer rätt, även om Daniel tjatade att han ville köpa en plastgrej som blinkar i olika färger, som man kan stoppa i munnen, så när man ler ser det jättetokigt ut.
Vi fick i oss någon värmande öl innan arkadhallen besöktes och där jag spelade upp på tok för mycket pengar på flipper och såna där jävla gripklor. Ni vet, man får styra en klo som ska ta upp saker. Självklart gick det på röven och jag fick varken gosedjur eller vackra klockor.

Men det var nu jag begick ett stort misstag. Jag tror det beror på ölen men jag fick en väldig lust att åka frittfall innan vi skulle gå. Tänkte liksom besegra min rädsla eller något liknande. Så när Andirs bjöd upp till dans och skulle ta ett åk till så gjorde jag det, sprang och fixade biljetter och sen direkt till det där förbannat höga tornet. Eftersom det inte var någon kö så var det bara att kliva på och spänna fast sig. Jag ångrade mig på direkten och ville av, men personalen visade ingen barmhärtighet utan började sakta hissa upp oss. Helvete var rädd jag var.
Tänker inte beskriva hur resan ner kändes, men kan säga så här; aldrig mer.

Idag har jag ont i kroppen, antagligen eftersom jag spände alla muskler som finns under dom där satans sekunderna man faller mot en säker död. Eller så kan det bero på alla nya dansmoves vi försökte oss på när vi efter Gröna Lund besökte Maritorget och värmde oss. Det blev bland annat "skidåkar´n", "lerduveskytten" samt  "kocken". Alla danser verkar kunna bli chef på dansgolvet nästa gång jag ska köra battle mot Steffo, men som sagt igår, det finns bara en som kan göra "motorbåten" rättvisa, och det är Daniel.