Hanky loves Johansomfan

Så har det hänt. Dom små asen är tillbaka.
Det var efter att Snickar´n mumsat i sig en kebab han såg dom små svarta krypen leta sig fram mot hans tallrik på jakt efter kebabstänk. Jag blir skrämd över hur organiserade dom är, på ett led travar dom framåt och jag antar att längst fram går truppledaren som skriker ut order på myrspråk. Ännu längre fram springer två spejare runt och kollar så läget är lugnt, att inga dammsugare eller disktrasor ska gå till attack.  

Iallafall gick vi denna gång direkt mot Röris rum, eftersom vi antog att dom inte byggt sin bas någon annanstans denna gång och mycket riktigt så hade Röris släpat in sin stora växt från balkongen igen. Runt den hade myrorna samlats i stora gäng, eller kanske trupper, som antagligen tutas om att gå på upptäcktsresor här i vårat boende.
Jag och Snickar´n började genast predika om hur äckligt det var i somras med alla myror och att växten måste bort, utan tvekan! Men Röris viker sig inte, han vill behålla sin älskade växt till varje pris och har nu börjat uppfinna små fällor. Det första testet är att ställa hela krukan på en tallrik med vatten, så att det blir som en vallgrav runt den. Det kommer stoppa dom säger han. Struntprat säger jag och Snickar´n.

Jag ska ställa honom ett ultimatum, antingen så ser jag inte ett spår av myrorna imorgon, annars flyger växten långt, långt bort. Jag kommer antagligen få smyga in och hämta den nattetid när Röris sover, för jag antar att han kommer bruka våld för att behålla den, men när jag väl fått ut den ur hans rum ska jag fanimej ha en liten ritual på gården utanför och elda upp den. Jag hatar dom små asen.

Fortsättning följer...