Plågsamma musikminnen
Jag hade fått en briljant idé. Det skulle bli ett projekt som skulle bli fantastiskt roligt att göra. Jag skulle göra ett soundtrack över mitt liv, så långt det gått vill säga.
Det skulle alltså tänkas tillbaka till småskolan, vad jag lyssnade på då, favvislåtar som sedan skulle grävas fram eller stjälas och sedan sättas ihop till ett "Soundtrack of Henke".
Så en vacker dag började jag med detta medans jag satt på arbetet. Jag kom ihåg skivor som Absolut Music 7, Iron Maiden och min första 2Pac-skiva. När jag sedan kom hem började jag hitta på specifika låtar, så som "The outthere brothes - boom boom boom". Jag lyssnade, skrattade, diggade med och minndes tillbaka till basketträningar och "två-takts övningar.
"E-rotic - Shut up and sleep with me" fick tankarna att rusa iväg till Discon där man drack lemonad och istället för att bjuda upp till dans sprang runt och fällde krokben på dem som svettigt dansade tryckare och med lite lycka kanske kunde få kroka ihop varandras tandställningar.
"Wu-Tang" väckte högstadiet, där bara hiphop fick komma in i örat. Det var ju bara så, man spelade basket, lyssnade på hiphop och hade asrisiga brallor på sig. Det dracks vin ur dunkar, folköl, häxblandningar och skitsprit.
Men jag ska komma till det smärtsamma. Jag minns "Ghostbusters". Jag fullkomligt älskade spökjägarna och det var nog min stora dröm just då att en vacker dag öven jag få åka runt i en likbil, ha en dammsugare på ryggen och jaga fula spöken. Spökjägarnas musik blev självklart även det en favorit, och jag minns att jag spelade in "Ghostbusters Theme" om och om på ett band som sedan sattes på play innan sovdags på kvällarna. Syster var tokig på mig.
Det var när jag tänkte tillbaka på mitt barndomsrum jag slogs av skräckbilder. Väggar tapetserade med affischer på en dålig smörsångare, som jag på den tiden avgudade. Det var Bon-Jovi som satt på mina väggar. Som tur var hade jag även lite Michael Jackson som prydnad men det var Bomban-Jovi som var den stora favvisen ett tag. Vad i helevet höll jag på med? Hade det varit lagligt att tatuera sig när man var så ung så hade jag med all sannolikhet haft en risigt "superman"-märke på min axel idag.
Som en sanning i vitögat fick jag detta bekräftat när min moråfar rev upp köksgolvet. Jag var hemma på besök, kom och tittade eftersom min mor sa att det var fina teckningar på golvet under som vi barn hade ritat. PAnG!
Där var lite tokroliga gubbar som vi kladdat dit, min bror hade ritat en döskalle med svart, krulligt hår och skrivit "Mr. Slash" ovanför. Tufft som fan.
Sen såg man vad jag hade skrivit. Det stod så klart "Bon-Jovi". Inringat i något slags moln. Jag blev tyst. Gick in på mitt rum, smällde igång Sepultura högt för att spela bort alla otäcka minnen.
Det skulle alltså tänkas tillbaka till småskolan, vad jag lyssnade på då, favvislåtar som sedan skulle grävas fram eller stjälas och sedan sättas ihop till ett "Soundtrack of Henke".
Så en vacker dag började jag med detta medans jag satt på arbetet. Jag kom ihåg skivor som Absolut Music 7, Iron Maiden och min första 2Pac-skiva. När jag sedan kom hem började jag hitta på specifika låtar, så som "The outthere brothes - boom boom boom". Jag lyssnade, skrattade, diggade med och minndes tillbaka till basketträningar och "två-takts övningar.
"E-rotic - Shut up and sleep with me" fick tankarna att rusa iväg till Discon där man drack lemonad och istället för att bjuda upp till dans sprang runt och fällde krokben på dem som svettigt dansade tryckare och med lite lycka kanske kunde få kroka ihop varandras tandställningar.
"Wu-Tang" väckte högstadiet, där bara hiphop fick komma in i örat. Det var ju bara så, man spelade basket, lyssnade på hiphop och hade asrisiga brallor på sig. Det dracks vin ur dunkar, folköl, häxblandningar och skitsprit.
Men jag ska komma till det smärtsamma. Jag minns "Ghostbusters". Jag fullkomligt älskade spökjägarna och det var nog min stora dröm just då att en vacker dag öven jag få åka runt i en likbil, ha en dammsugare på ryggen och jaga fula spöken. Spökjägarnas musik blev självklart även det en favorit, och jag minns att jag spelade in "Ghostbusters Theme" om och om på ett band som sedan sattes på play innan sovdags på kvällarna. Syster var tokig på mig.
Det var när jag tänkte tillbaka på mitt barndomsrum jag slogs av skräckbilder. Väggar tapetserade med affischer på en dålig smörsångare, som jag på den tiden avgudade. Det var Bon-Jovi som satt på mina väggar. Som tur var hade jag även lite Michael Jackson som prydnad men det var Bomban-Jovi som var den stora favvisen ett tag. Vad i helevet höll jag på med? Hade det varit lagligt att tatuera sig när man var så ung så hade jag med all sannolikhet haft en risigt "superman"-märke på min axel idag.
Som en sanning i vitögat fick jag detta bekräftat när min moråfar rev upp köksgolvet. Jag var hemma på besök, kom och tittade eftersom min mor sa att det var fina teckningar på golvet under som vi barn hade ritat. PAnG!
Där var lite tokroliga gubbar som vi kladdat dit, min bror hade ritat en döskalle med svart, krulligt hår och skrivit "Mr. Slash" ovanför. Tufft som fan.
Sen såg man vad jag hade skrivit. Det stod så klart "Bon-Jovi". Inringat i något slags moln. Jag blev tyst. Gick in på mitt rum, smällde igång Sepultura högt för att spela bort alla otäcka minnen.
Kommentarer
Trackback