Hanky loves Johansomfan

Usch, ibland blir man så trött.

Imorse var det en helvetesmorgon. Vaknade utan att vara utsövd, med ett ruskigt dåligt humör inombords. Kände mig grinig, trött, sur, ja alla sorters humör utom det goda bubblade inom mig. Det var kallt utanför sängen, ville inte kliva ur den eftersom risken att jag skulle frysa ihjäl var väldigt stor men hade inget val.

Väl uppe görs upptäckten att jag är rejält hungrig men saker för att göra en bra frukost saknas och det får bli te och en torftig smörgås. Slår mig ner framför Tv-donet och låter mitt kokande te rinna ner i strupen och kvider mig av smärta. Min tunga skrynklar ihop sig och hela min mun drabbas av svåra brännskador. Kväver ett skrik och vill inget hellre än att kasta min tekopp i huvudet på Filippa Reinfeldt som sitter och pratar om sitt liv med Fredrik på Morgon-Tv.

Slänger på mig mina ytterkläder och beger mig mot jobbet, kylan är kraftig idag och det gör ont i ansiktet. Ska bara ta två snabba steg nerför en liten trappa då jag på en millisekund upptäcker att det har bildats vad vi kallar is på trappstegen. Min högerfot försvinner medans min vänstra gör ett snedskär och jag faller handlöst mot marken, får ta i räcket med min vänstra hand och griper tag. Landar med ryggen på trppstegen och det gör ont. Förbannat ont. Sträcker samtidigt min axel på något märkligt sätt när jag snabbt försöker komma på fötter igen.
Så, smutsig, förlamad och på ännu bättre humör stapplar jag mot tunnelbanan och nu sitter jag här på jobbet, med en arbetsmoral som sviktar mer än om loket skulle hoppa trampolin vill jag bara hem, lägga mig i sängen och dra täcket över mitt huvud.