Ok, Roskilde
Snart har en vecka gått sedan vi kom tillbaka till Sverige och verkligheten och fortfarande saknar jag Roskilde något så fruktansvärt.
Det går knappt att beskriva stämningen där tror jag. Att vakna upp av att några grannar i tälten bredvid drar igång stereon med någon skön musik, man kravlar ut ur tälten med solen i ögonen. Utanför står ett gäng och spelar fotboll och hälsar glatt och bjuder på en öl.
Knaprar i sig lite frukost om det finns, annars får man köpa sig något när man ändå ska gå och tvätta av sig lite. Överallt runtomkring spelas musik och folk spelar boll, kastar kubb och är bara lyckliga.
Och sen konserterna. Vilka konserter det var i år.
Först kanske man ska tala om Guns and Roses. Eller Axl Rose kanske man ska säga. En timme försent kliver han upp på scenen och börjar riva av klassiker. Ok, rösten är sig lik, men för faaan karl hur ser du ut? Plus att för min del känns det som att se ett coverband, med en lite småtjock, totalt orockig snubbe som måste känna sig misslyckad och sorglig.
Sen kom festivalens höjdpunkt för min del. Gogol Bordello kör igång klockn 14.00 på torsdagen och jävlar vad bra det var. Efter att ha suttit i bilen på väg till Danmark och värmt upp med detta underbara band var det grymt att se dom komma ut på scenen. Det är sån scenkänlsa och närvaro man vill ha av ett band, att svettig stå på knä och dunka micken i golvet, att slänga en hink över micken och sen gå lös med trumpinnar på den. Där har ni nåt att lära er Strokes, som gjorde en förbaskar trött spelning.
Kan fan inte skriva om allt, men kan säga att Frans Ferdinand var helt otroliga. Även Thåström fick mig att rysa när han med inlevelse sjöng Österns Röda Ros, Du ska va president och Fan, Fan, Fan.
Kort och gott var det en fantastisk festival även i år. Solen sken och vädret var så bra att jag skäms.
Det går knappt att beskriva stämningen där tror jag. Att vakna upp av att några grannar i tälten bredvid drar igång stereon med någon skön musik, man kravlar ut ur tälten med solen i ögonen. Utanför står ett gäng och spelar fotboll och hälsar glatt och bjuder på en öl.
Knaprar i sig lite frukost om det finns, annars får man köpa sig något när man ändå ska gå och tvätta av sig lite. Överallt runtomkring spelas musik och folk spelar boll, kastar kubb och är bara lyckliga.
Och sen konserterna. Vilka konserter det var i år.
Först kanske man ska tala om Guns and Roses. Eller Axl Rose kanske man ska säga. En timme försent kliver han upp på scenen och börjar riva av klassiker. Ok, rösten är sig lik, men för faaan karl hur ser du ut? Plus att för min del känns det som att se ett coverband, med en lite småtjock, totalt orockig snubbe som måste känna sig misslyckad och sorglig.
Sen kom festivalens höjdpunkt för min del. Gogol Bordello kör igång klockn 14.00 på torsdagen och jävlar vad bra det var. Efter att ha suttit i bilen på väg till Danmark och värmt upp med detta underbara band var det grymt att se dom komma ut på scenen. Det är sån scenkänlsa och närvaro man vill ha av ett band, att svettig stå på knä och dunka micken i golvet, att slänga en hink över micken och sen gå lös med trumpinnar på den. Där har ni nåt att lära er Strokes, som gjorde en förbaskar trött spelning.
Kan fan inte skriva om allt, men kan säga att Frans Ferdinand var helt otroliga. Även Thåström fick mig att rysa när han med inlevelse sjöng Österns Röda Ros, Du ska va president och Fan, Fan, Fan.
Kort och gott var det en fantastisk festival även i år. Solen sken och vädret var så bra att jag skäms.
Kommentarer
Postat av: elsa
Ja inte fan är Axl snygg längre. It's a shame.. What's with the rastaflätor liksom? Nä, jag saknar den unge snygge Axl med långt flygigt hår, bandana och trasiga jeans. Men va fan, jag antar att med åldern kommer smaklösheten.
Trackback