Hanky loves Johansomfan

Mytomanen

Plats: Den lokala puben

Det var en regnig lördagskväll då vi slog oss ner i baren på den lokala puben i vårt nyinflyttade område. Efter ett tag f¨r jag ofrivilligt börja prata med en man som sitter en bit bort.
Det som börjar som en vanlig fyllekonversion slutar i en ljugarfestival som heter duga. Eller var allt han sa sanning?

Det börjar med hans fader. Det var så han pratade. Han sa fader, inte far, broder och inte bror.
Hans fader i allafall, var tydligen väldigt intressant för Säpo, eftersom han satte inne på gedigen info angående Palmemordet. Info som skulle kunne namnge en mördare.
Efter detta fortsatte det.
Han hade ätit middag med årets nobelpristagare i litteratur, han var släkt med Daniel Westling, hans broder smugglade cigarrer mellan Kuba och Miami och kände Robert DeNiro.
Det fanns ingen hejd och varje gång man öppnade sitt eget kakhål kontrade han med något värre.

Dessutom, det värsta. Han placerade mig i samma fack som honom själv när han sa att hans broder var lång, smärt och snygg och inte som vi två. Jag ville skalla honom. Han trodde även jag var äldre än hans 33 år.
Nej, Mytomanen gillar jag inte och när jag såg honom vid torget idag tittade jag snabbt bort så att han inte skulle känna igen mig och springa fram och ljuga öronen av mig.

/Hank

Gröngölingsmannen

Plats: Secondhand i Mölndal

Vi står i kö till kassan.
Jag vänder mitt huvud till vänster och ser där en trave böcker på en hylla. Överst i bokhögen ligger handboken för Gröngölingar, en bok jag så gärna ville ha som barn för att kunna göra samma smarta saker som Knatte, Fnatte och Tjatte.
Jag knuffar till Snickar´n som står bredvid och pekar på boken. Han sträcker sig mot den för att syna den på närmare håll.
PANG!
En hand smäller till ovanpå bokhögen och vi alla hoppar till. Bakom oss står en man iklädd tveksamma kläder. Hans handflata ligger kvar ovanpå böckerna men han tittar inte mot oss. Det är hans bokhög. Utan ett ord tar han sedan bort handen och fortsätter titta åt ett annat håll.
Snickar´n ryggar tillbaka och pustar ut att han inte han lägga sin hand ovanpå boken innan den märkliga mannen daskat sin flata ovanpå den.
Utan att säga nåt står vi kvar i kön.
Det var hans trave med böcker. Hans Gröngölingsbok.

/Hank

Ok.

Det gick som planerat igår och flytten är nu avklarad. Eller, det värsta är avklarat och nu återstår endast att packa upp och möblera allt.
Det var en händelserik afton igår då Snickar´n var tvungen att jobba över så vår flyttbil kom ca 3 timmar senare än vi trodde, men vi 3 starka som flyttade klarade det nästan galant.
Det mest dramatiska var när jag och Snickar´n skulle bära soffa då plötsligt min bärkamrat börjar klaga över ryggen, att den låst sig. Jag skrattade lite och sa att han var en dramaqueen men tji fick jag när Snickar´n plötsligt släpper soffan och kastar sig på golvet. Hans vänstra ben slutade fungera och han var tvungen att lägga sig på bastubänken och vila sig.

Nu städar jag.
Trodde att man vanligtvis städade ur sin lägenhet innan man flyttar men det är tydligen något som de vi bytt lya med struntat i. Köket är äckligt som fan och det är hår tamejfan överallt. Även fett, matkladd och damm har lämnats kvar till oss.

Men satan vad fint det kommer bli här. Jag är uppspelt och bjuder på fika till alla som vill komma och hälsa på.

/Hank

Det ser äntligen ut att ske ikväll. Efter ca 2 veckors boende med alla saker i kartonger verkar det äntligen som att vi flyttar ikväll. Ett nytt hem väntar, ett hem som ska kännas som mitt hem. Jag städar idag. Torkat ur kylen, packar de sista kläderna i svarta sopsäckar och tittar för sista gången ut från dessa fönster. Kanske dags för ett hemma hos reportage nästa vecka. Nu ska jag fortsätta lyssna på gangsterhiphop och vänta på Snickar´n med flyttbilen. /Hank

Så här tänker jag mig att diskussionen måste gått inför lanseringen av Mamma Scans köttbullar:

Läser på Aftonbladet att massa präster halkat ner i porrträsket och någon har visst smutsat ner sin kyrkdata med virus efter att ha stillat sitt begär genom att besöka suspekta internetsidor.
Det känns skönt att inte vara en del av kyrkväsendet.

Det absolut dummaste jag hört var en präst här i Göteborg som gnuggat sin manslem mot gula post-itlappar och sedan satt upp dessa på en arbetsplats där det florerar många kvinnor. Tydligen är detta ok med kyrkan.
Känns som man är väldigt misshandlad i hjärnan om man nu går igång på detta, men vi vet ju alla att män inom kyrkan verkar ha en förkärlek till udda sex. Eller har påven en lustig hatt?

/Hank

Den krispiga söndagen igår spenderades med att hålla Snickar´n sällis på golfbanan.
Det var väldigt blött om fötterna.
Men krispigt.



/Hank

Kom precis hem från en förbannat fin kväll på Debaser. Musiken levererade. En fråga pockar dock på inifrån mitt oerhört välskapta huvud. Börjar man bli gammal om man är rädd för att gitarristen och basisten ska snava på förstärkarsladden när de hoppar omkring så fasligt där uppe på scenen, eller är man helt enkelt sådär osexigt nykter?

Jag ska nog banne mig designa om bloggen idag om jag hinner.

/Hank

Det är tidig morgon. Klockan är 06:40 och jag sitter redan uppe och glor.
Idag ska bli en produktiv dag, det har jag bestämt.

/Hank

Idag var det uppdrag Loppis.

Dagens fynd blev följande:

* Ett stycke stor spegel
* 6 fina tallrikar
* En gul och vacker kaffebryggare
* Ett pussel föreställande en ung kungafamilj
* En klockradio
* En köksradio

Allt som allt en lyckad loppisdag.

/Hank

Ibland känner man sig lite sådär extra priviligerad. Man är utvald och folk runtomkring tittar med trånande ögon efter en i längtan över att själva få vara "den utvalde".
Igår var jag och J de utvalda.

Det är nämligen så här att vi sitter inne på en hemlighet om snabbmatskedjan BurgerKing.
Vi visste inte först att det var en hemliget, utan det framdagades igår när vi stod och fönstershoppade lite inne i hamburgerkedjans lokaler.
Denna hemlighet, som tydligen ingen utomstående vet om, knappt personalen själva, har vi gått runt med nu sedan snart en veckas tid.
Det var när jag frågade tjejen i kassan om hemligheten,(som vi då inte visste var en hemlighet, ja ni fattar..), som hon spände ögonen i mig.
- Hur vet du det? smög hon ur sig med sänkt röst. - Ingen vet om det än, det är hemligt. Knappt vi vet någonting om detta.

Min kropp hoppade till.
Inside-information om den stora hamburgerkedjan. Ska hemligheten avslöjas?

/Hank

I helgen berättade min mor något för mig som jag genast avfärdade som rent struntprat. Under en fikastund kläcker hon ur sig att den giftiga spindeln "Svarta Änkan"  nu finns i Sverige. Jag skrattade och sade;
- Lägg utav nu mor.
Men det skrattet fick jag äta upp.

Hon berättade, och min far instämde, att den äckliga jävla spindeln nu spridit sig i Sverige och tydligen stortrivs det perversa aset. Vårt klimat duger tydligen åt spindeln som genom båtar och andra transportmedel letat sig hit för att sprida skräck åt oss som tycker saker med många ben är förjävliga.
Jag äcklades av tanken och försökte slå bort den genom att tänka att det säkert bara påträffats några enstaka gånger när någon importerat grönsaker från någon exotiskt land.

Så gick jag ut idag och läste Expressens löp.....

Där, med stora svarta bokstäver skrek undergången ut i panik. Svarta Änkan-koloni påträffatsi villa i Göteborg!

Jag dog lite.
Tänkte på alla banankartonger vi släpat in i lägenheten i den pågående flytten. Hur de små svarta, giftiga bestarna gömt sig i mina strumpor i väntan på att slå till.
Jag kommer därför framöver trampa ihjäl alla kryp jag ser. Jag skiter i om det kommer regna alla kommande morgondagar.

/Hank

Jag har varit på en liten minisemester till Gästrikland i några dagar och har där vilat mig från teknik och bloggeri, men har nu återvänt till Göteborg och en tisdag som ska spenderas på IKEA.
Var längesen jag gick i Ingvars möbelhus så det ska bli njutbart och jag hoppas på något fynd under denna Tokiga Tisdag.

Om ni undrar var Johansomfan tagit vägen så är hans hjärta krossat.
I fredags lämnade tyvärr hans Mac in en avskedsansökan på sin hårddisk och har sedan dess legat i koma, vilket resulterar i bloggfria dagar för Johan eftersom han vägrar sätta sig vid en PC.

/Hank

Igår morse var det verkligen nära.
Det var kallt ute, krispig höstluft som kylde mina lungor vid varje andetag och ibland små vindar som letade sig under min haka och ner över min kropp.
Jag var trött. Med Ipoden på högsta volym försökte jag mota bort gruset i ögonen men det kändes som en omöjlig uppgift. Klockan var 06:40 och jag skulle snart vara tvungen att småspringa förbi sjukhuset och ner till hållplatsen. Mina ben värkte och jag längtade hem igen. Hem till en varm kopp te, en filt och morgontv.

Med 1 minut tillgodo fick jag upp spårvagnens dörrar som kändes lika trötta som mig. De gnisslade sig upp och hade inte någon riktig lust att släppa in någon mer. För varje gång de öppnades passade hösten på att smita ombord och kyla ner innanmätet på spårvagnen, som hellre hade stått kvar i sitt varma garage denna morgon.
Jag rev åt mig en Metro och letade upp en ledig plats, vilket inte var så svårt denna tidpunkt på dygnet. Drog upp min varma huva och bakade upp den mot fönstret i ett tappert försök att få den att likna en huvudkudde.
Precis innan mina ögonlock föll tungt och stängde igen min vakna värld mindes jag att jag inte hade någon biljett. Jag kastade runt tanken i huvudet några gånger, behöver jag verkligen biljett nu?

Efter att ha övervägt situationen några sekunder beslutade jag mig för att skicka iväg ett sms, det skulle ju endast kosta mig 10 kr för hela vägen till jobbet. Skulle jag strunta i det och det skulle bli kontroll så skulle jag bli skyldig 1300 kr.
Jag suckade och valde den säkra och fega vägen och skickade iväg meddelandet.

Sen somnade jag.
Vaknade 5 minuter senare, slår upp mina ögon som möts av en blåklädd kvinna där det på hennes bröst står biljettkontrollant.
Jag log och visade henne min smsbiljett och sen sov jag gott hela vägen till jobbet.

/Hank

Det är mycket nu.
Hösten har gjort sitt intåg med kyla och gula löv, vilket direkt gör att man spenderar mer tid framför underhållningens maskin nummer 1, Televisionen.
Men frågan är hur allt ska hinnas med?

Det är så mycket som ramlar igång samtidigt, plus allt nytt som ska hinnas ögnas igenom om man är beroende av snabba bilder.
Vi har nya säsonger av Dexter, The Office, 30 Rock, Americas Next Top Model, plus många mer. Nya uppstickare som nedan nämnda Färjan, Stor i Japan, Idol, Du är vad du äter och listan fortsätter tills udden på pennan behövs vässas.

Lägg sen till alla små fina filmer som dyker upp titt som tätt så undrar jag hur jag ska hinna med allt. Det kommer att behövas ett schema, något slags system för att pussla ihop detta. Men nya utmaningar är som kakor och mjölk för mig.

Jag har för övrigt lämnat in en ansökan om att få utbilda mig till spårvagnschaffis idag. Hoppas de väljer mig.
Rena Rama Hank.

/Hank

Jag bara måste skriva lite om Kanal 5:s höstserie Färjan.
Att på måndagar krypa ner i soffan och njuta av sin gamla arbetsplats skänker mig så mycket glädje och illamående att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det är tvgodis hela vägen in i kaklet.

För som sagt, jag har ju en gång i tiden arbetat lite ombord på Cinderella och de känslor som bubblade inom mig när man var ombord väcks igen till liv när man själv kan sitta och se alla de underbara människor som kliver ombord på nöjesbåten mot Mariehamn.
Nu ska jag heller inte ljuga, jag har ett flertal gånger själv klivit ombord, hällt i mig några gin&tonic för att sedan försökt roa mig till karaoke och medelålders grogghaggor.
Men att Kanal 5 dragit en vinstlott när någon kläckte idén om att slänga ombord ett kamerateam kan ingen säga emot.

För bättre tvunderhållning än bartendern Håkan eller underhållaren Per har jag svårt att finna. Man sitter där med popcornen i halsen och undrar om inte Killinggänget skrivit ner några rader i manuset för serien. Det är så sorgligt men underbart roligt på samma gång så verkligheten känns långt borta.

Om vi ska tala lite om Håkan.
Bartendern med hybris som med hjälp av uttrycket "inga konstigheter" snurrar flaskor och charmar damerna i  discobaren.
Men en tanke slår mig. Gör Håkan egentligen så bra reklam för båten? Gång på gång får vi höra hans versioner och tankar om gästerna, vilket inte ofta är smickrande ord. Det handlar om smutsiga arbetare som ska roa sig med skit under naglarna eller fulla damer han flörtar med.
Iofs drar han kanske nya bussturer med kvällskåta damer som sett hans leende i tvrutan.

Men Viking Line kan ju inte skämmas för vad som händer på båtarna. Då skulle väl inte någon överhuvudtaget funderat på att godkänna en filmkamera ombord.
För jag sitter och skäms, för att jag arbetat ombord samt själv varit en av dem som vinglar runt och letar sin hytt eller bråkat och vevat med nävarna vid restaurangen.
Skulle jag äga båtjäveln skulle jag skämmas som en nekrofil som blir tagen på bar gärning.

Men att inte säga att det är underbar tv är en lögn.

/Hank

Det går rykten om att Swedbank ligger risigt till. Så jag skulle vilja säga till dig som bossar på det bygget att det är bäst att du inte super bort mina lånade pengar. Då jävlar finns det en sinnesslö jävel i Bergshamra som blir vild.

//Johansomfan

Ps. Tycker även att juridikstudenter borde fixa egna läsesalar. Jag är inte ett dugg intresserad av att lyssna på prasslet av deras böcker gjorda av smörpapper.

En tanke slog mig häromdagen när jag stod i hissen.

Jag är en kattmänniska, en sån som överlägset föredrar små söta kattdjur istället för stora, svettiga och illaluktande hundar som tar plats och är allmänt dumma i huvudet.
Detta kanske gäller gamla tanter mest men när jag så stod i hissen klev en äldre dam in med sin lilla mops eller vad det nu var. Inget märkligt än så länge, klart tanten ska ha en mops.

Men när vi står där, tre stycken i den trånga lilla hissen, Jag, J och den gamla hundtanten, så börjar hon prata med den lilla rackaren. Med pipröst frågar hon hunden vad de ska göra när de kommer hem, om de ska hälsa på någon osv.
Jag och J tittar på varandra helt oförstående.

Om hon nu var tvungen och så ensam att hon behöver lätta sitt lilla hjärta för hunden kunde hon väl vänta tills hissfärden var avslutad, eller var det skryt? Ville hon visa oss vilken söt och smart hund hon har, som förstår henne och har en egen vilja så hon kan fråga den vad de ska göra?
Såklart småpratar jag med en katt ibland, men då ser jag fan till att jag inte står bredvid okända människor.

/Hank

Imorgonbitti rullar vi iväg i Snickarn´s lilla bil mot Stockholm för en weekend med utflyttning och umgänge i goda vänners sällskap.
Det kommer bli en roadtrip i världsklass med Emely som frenetisk kartläsare i baksätet. Vi kommer försöka blogga under tiden vi plöjer genom Sverige, men vi får se hur tekniken sköter sig.
Klart är i allafall ett smaskigt reportage om helgen som Emely kommer gästspela med.

Stockholm, här kommer jag.

/Hank